Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade

Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. Matt 5:4

Jesus går vidare att tala om frälsningen och ger nu ett till exempel. ”Saliga är de som sörjer”.

Det står inte att sörja för synden, men att sörja för synden är en princip som vi finner utöver skriften. När Petrus förnekade Jesus gick han ut och ”grät bittert” (Luk 22:62). När Kung David hade syndat så sörjde han över sin synd (Ps 38:18). När folk på pingstdagen blev överbevisade om synd så ”högg det till i hjärtat på dem” (Apg 2:37). Detta tyder på att de var i nöd och sorg över sina synder. Och Gud kräver i att vi skall ”riva sönder våra hjärtan och inte våra kläder (Joel 2:13).

Jesus berättade även en liknelse om två män som bad i templet. Den ena kom inför Gud med ett förkrossat hjärta och bad om nåd inför Gud. Jesus sade att den mannen var rättfärdig.

Av detta kan vi lära oss två saker.

Det första vi kan lära oss är att känna en sorg är nödvändigt för sann omvändelse.

I alla dessa fallen kände Petrus, David, De på pingstdagen och även äktenskapsbryterskan en sorg över sin synd/synder. När en människa börjar att sörja över sin synd då vet vi att en sann omvändelse är på väg. Detta sker av olika stor grad. Alla erfar inte samma grad av sorg, men där sorg finns där finns det tecken på att det kan vara ett Guds verk. Vi läser i 2 kor 7:10 ”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. ”. Det kan alltså inte bara syfta på en allmän sorg för även dorg kan leda till död. Utan det handlar om en sorg över sina synder.

Det andra vi kan lära oss är att Gud tröstar den som sörjer.

Kung David fick ta emot nåd i från Gud och Gud förlät honom hans överträdelser, Petrus, Äktenskapsbryterskan och de tretusen på pingstdagen likaså. Jesus tröstar de som sörjer för sina synder och har gett sitt liv för de som omvänder sig från synden. Han lovar att trösta den som sörjer och han är den stora tröstaren och själavårdaren. Även om man måste gå igenom mycket svårigheter här i livet så kommer dagen i evigheten när vi blir slutligen fullt ut tröstade.

Sorg över synden

När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg.– Esra 9:3

Esra var en gudfruktig man som fick leda Israels folk i ett nytt tempel bygge. Men folket till det yttre kanske såg heliga ut där de byggde Herrens tempel för att tjäna Herren.

Men Israels folk levde i otrohet mot Herren. Deras brott de hade begått ser vi i vers 1 och 2. De hade gift främmande kvinnor och därmed beblandat sig med hedningarna. Detta var enligt Mose lag något som var förbjudet. Israels folk var Guds folk, de troende som var i förbund med Gud. De fick inte ta till sig kvinnor eller män som inte var i förbund med Gud för de skulle leda folket bort i avgudadyrkan. Esra var nu bedrövat över deras synd och sörjde djupt över deras synd och säger inför Herren : ”Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. ” (Vers 6). Esra sörjde över sitt folks synder. Frågan är hurdana är vi när vi ser synd runt omkring oss. Blir vi glada över att höra om andras synd. Eller reagerar vi som Esra och sörjer över synden? Låt oss vara rättfärdiga på alla sätt och även sörja över synden i våra egna liv och runt omkring oss. Låt oss inte vara likgiltiga inför synden.