Vem band Paulus? Judarna eller Romarna?

Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: ”Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer.” – Apg 21:11

Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor ” – Apg 21:33

Agabus gav en profetia till Paulus om vad som skulle ske med honom om han åkte upp till Jerusalem, dock vid en anblick av uppfyllelsen av denna profetia så kan det verka som att det var fel. Vi läser att ”judarna i Jerusalem” skulle binda Paulus och överlämna honom till hedningarna. (vers 11), men läser man vers 33 står det att det var den romerska befälhavaren som band Paulus med dubbla bojor. Nu hävdar en del att detta är ett bevis på att profetior kan innehålla fel. Men jag håller inte alls med. En profetia kan INTE innehålla fel. Ordet profetia betyder att framsäga det Gud säger. Hur kan Gud framsäga fel? Om Gud säger något så blir det så och det blir inte fel. Men om man läser dessa versarna så kan det visst uppfattas som att Agabus hade fel?. Jag hävdar att Agabus profetia blev uppfylld och det blev inte fel.

När Jesus korsfästes så var det Romarna som spikade upp honom på korset eller hur? Men vad säger skriften ? Jo, den säger att det var judarna som korsfäste Kristus (Apg 2:36; Apg 4:10). Gud höll helt enkelt judarna ansvariga för att de hade börjat processen. Det var judarna som utlämnade Kristus till att korsfästas men det var romarna som utförde själva akten. Samma är det i denna versen om vi läser i hela sammanhanget i från Apg 21:30-33. Så läser vi att det var Judarna som började processen ”Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna. ” (vers 30). Därför sade Agabus att det var Judarna som skulle binda Paulus och utlämna dem åt hedningarna. Judarna började processen och romarna tog över. Judarna tillskrevs bindandet och hölls ansvariga även för det. Precis som det var vid Jesu korsfästelse.

Det andra man tar upp är att det står Paulus skulle bindas medans i vers 33 står det man satte honom i bojor. Men läser vi vers 33 så står det ordgrant i grekiskan att han skulle ”bindas” (deo, grek )med kedjor. Så även det blev uppfyllt och är ingen motsägelse.

Det är mycket illa när man börja undervisa att profetia kan innehålla fel. Det är att nedgradera Gud. Skulle Herren säga fel ? Skulle en sann profetia innehålla 50% från Gud och 50% mänskligt? Nej, Gud är suverän och hans ord innehåller inga fel.

Att pröva profetior

Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont.”
 (1 Thess 5:20-21)

Det finns många synsätt på profetia du har den karismatiska synen som hålls av John Piper och Wayne Grudem att profetia kan innehålla fel d.v.s blandas upp med mänskliga tankar men att vissa delar kan vara direkt från Herren. Man använder denna vers som stöd för den synen. En sådan syn håller jag inte alls med om för det finns inga sådana exempel i skriften. En annan syn var puritanernas och även John Wesleys syn att profetia i denna vers handlar om predikan. Man skall pröva predikan och behålla det goda och förkasta det dåliga. Visst jag kan hålla med om det men det är inte heller vad jag tror detta handlar om. Istället handlar det om att profetia är ofelbart. När en profetia i bibeln kom så innehöll den inga fel och allt som sades skedde. Detta är alltså precis samma typ av profetia som vi finner i gamla testamentet och under Apostlarnas tid. När en profetia levereras skall man alltså pröva den för att se om det som sägs sker eller ej på det sättet behåller man det goda medans de profetior som innehåller fel och, eller aldrig sker, är av ondo och kallades i gamla testamentet för spådom (Hes 13:23). Eftersom det är spådom och ont i Herrens ögon och inte av Herren skall man hålla sig borta från det. När man alltså hör en så kallad profetia skall man inte förakta den utan pröva den och se i fall det som sägs sker eller ej. Om det sker samt är i enlighet med skriftens ord så skall man behålla den som gott men om det inte sker eller innehåller fel som också går emot skriften så är det spådom och av onda och skall förkastas.