Helandets gåva

en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande” – 1 Kor 12:9

Det är ganska intressant när man läser äldre bibelkommentarer om denna vers. John Wesley t.e.x är inne på att denna gåva handlar om förmåga att på ett naturligt sätt d.v.s. genom mediciner kunna lokalisera sjukdomar och hitta rätt botemedel. Jag tror dock inte det är vad som åsyftas. I hela bibeln har det funnits människor även om det inte varit så vanligt som har haft gåvan att bota sjuka. Vi hade redan i gamla testamentet Elia och Elisa som botade sjuka. I Nya testamentet hade vi Jesu och hans Apostlar samt några andra apostlar som inte tillhörde dem 12. Denna gåva gavs allmänt till församlingen och är just vad den är. En gåva som inte alla har ”Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? ”(1 Kor 12:30). Alla hade inte denna gåva eftersom man ”bar fram de sjuka till Apostlarna” (Apg 5:15; 19:12). Hade alla troende haft gåvan hade man inte behövt föra fram dem till Apostlarna.

Det är en gåva och en gåva är inget man kan lära sig. Det spelar ingen roll hur mycket man tränar sång, har man inte gåva att sjunga bra så blir man aldrig en artist. Det spelar ingen roll hur mycket man tränar på att måla. Har man inte en gåva att teckna blir man aldrig en konstnär. Likadant är det med Guds gåvor. De är gåvor som ges till individer i församlingen eller ges till en individ vid ett specifikt tillfälle för ett specifikt syfte. Du kan alltså inte gå på en ”helandeskola” och lära dig bota sjuka. Nej, utan det är en gåva given av Anden till församlingen. Paulus såg denna gåva som mindre viktig. När han säger vilka gåvor vi skall söka mest så nämner han ”profetians gåva” (1 Kor 14:1) som handlar om uppbyggelse, uppmuntran samt förmaning (1 kor 14:3). Idag finns det dock ett extremt fokus på denna gåvan men genom kyrkans historia har många bringats till Guds rike utan att denna gåva ens varit i funktion. Han använde många män som aldrig lade sina händer på något sjuk men som ändå fick se tusentals omvända sig och komma till tro.

Tungotal ett tecken för dem som inte tror

Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende” – 1 Kor 14:22

När Jesus kallade sina lärjungar att gå ut i hela världen och predika evangelium fanns det ett litet problem. Man talade olika språk i alla länder och Jesu lärjungar var ”olärda män”. Hur skulle det gå till. Lösningen på problemet såg vi på pingstdagen när Anden föll över dem blev de tilldelade olika språk som både meder, parter, elamiter. ”Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien , i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter , kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!”  ” – Apg 2:10-11- Tungotalet var alltså ett tecken för icke troende, en gåva för att sprida budskapet vidare till folkgrupper på ett språk man aldrig lärt sig. Det var i funktion vid pionjärsmission för att man skulle kunna sprida evagneliet vidare. När löften om Andeutgjutelsen gjordes sades det att evangeliet skulle nå ut i ”Jerusalem, i hela Judeen och Samarien ” När anden föll gavs alltså kraft att vittna och orden lades i deras mun som ”ett tecken för dem som inte tror”. Idag talar många engelska och därmed är denna gåva ovanlig och personligen har jag aldrig sett den i min tid i funktion. Men om man åker ut på pinojärsmission är sannorlikheten stor att man kanske kan få denna gåva i funktion. Låt oss därför göra som skriften säger ”sträva ivrigt efter de andliga gåvorna”