Var milda på alla sätt

”Andens frukt däremot är …. mildhet” – Gal 5:22-23

Jag märker ofta i samtal med framförallt ungdomar att det saknas en korrekt syn på Andens verk i den troende. Andens verk i dag är ofta kopplat till under och tecken och häftiga grejer. Men Andens verk i biblen talas det väldigt mycket om och då lyfter det ofta fram Andens verk i frälsningen av en människa samt Andens verk i att bygga karaktär i en människa och det är viktigt att vi inte missar detta. En av Andens frukt är mildhet. Jesus själv var mild ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar,” (Matt 11:29). Om Jesus själv var mild så vore det en självklarhet att den frukt han producerar i sina lärjungar är mildhet. Jesus är Kärleken och kärleken är mild (1 Kor 13:4). Det är därför vi uppmanas i skriften att vara milda ”Var alltid ödmjuka och milda” (Ef 4:2). Det är därför som sann skönhet hos en kvinna inte har att göra med hur hon ser ut, utan om hon är mild i hjärtat (1 Petr 3:4). Vi män uppmannas att vara milda mot våra fruar (1 Petr 3:7, Kol 3:19). Vi uppmanas att vara milda mot våra barn genom att inte reta upp dem (Ef 6:4). Nu denna mildhet betyder inte att man inte kan säga sanningen. Jesus var mild men talade sanningen till Fariséérna. Paulus var mild men kunde tala sanningar som i sin tur uppfattas som hårt (John 6:60) . Men vi skall vara milda i våra agerande och sätt att tala. När man tillrättavisar skall man göra det i mildhet (Gal 6:1). Milda ord är rena (Ords 15:26). Om vi inte reflekterar en mild ande så är vi som de som Paulus beskriver som ha ett sken av Gudsfruktan men förnekar dess kraft (2 Tim 3:3). Det står om dem att de är råa vilket är motsatsen till mildhet. Därför som Guds utvalda och hans barn skall vi ikläda oss mildhet (Kol 3:12). För det är Andens frukt och Andens verk i oss som troende. Låt oss därför be och sträva efter mildheten som kommer från Andens verk i oss

Överbevisning i den Helige Anden

Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom” – Joh 16:8

När jag var en ung man brukade jag höra vittnesbörd om hur folk kom till tro. En kunde säga ”Jag var en brottsling innan och satt i fängelse innan Kristus frälste mig”. Men jag tänkte för mig själv att sådan var inte jag. Jag kunde inte komma på många synder jag hade begått, bara några få och jag tog inte så speciellt allvarligt på det. Jag var ju trott allt döpt och med i en kyrka.

Men så kom tiden när Anden föll och vad som står i bibelversen framför skedde. Jag blev överbevisad och det rejält. Först blev jag överbevisad om min synd. Det var inte bara några få utan mängder av dem. Hädelser, olydnad mot föräldrar, stöld, mord i hjärtat, orena tankar, elakheter, lusta efter nästas tillhörigheter. Jag såg mig om den värsta av alla syndare och inte värdig något Sedan kom nästa stadium jag blev överbevisad om domen. Jag var skyldig inför en helig Gud. Jag stod där fördömd i mina synder och behövde frälsning från dem. Det fanns inget kvar i mig att kunna peka på eller något hopp om frälsning genom egna goda prestationer. Sedan kom överbevisning av Rättfärdighet. Jag såg Guds rättfärdighet i Kristus och att jag behövde den. Jag inte bara såg den utan fick en visshet om att jag ägde den och att jag genom tron nu är förklarad rättfärdig inför Gud. Skuldkänslor försvann och fördömelse likaså eftersom nu äger jag Kristi rättfärdighet och när Gud ser på mig ser han inte mina synder utan sin egna rättfärdighet. Detta är Anden verk och det som Jesus sade skulle ske när Anden föll. Det var därför de under Apostlarnas predikan kunde ”få ett stygn i sina hjärtan” (Apg 2:37). Det var i forna tider som folk fick stygn i sina hjärtan och Anden föll och överbevisade om dessa tre grejer. Det har skett i större skala förr i tiden men är ovanligt i Sverige idag tyvärr. Det är sällan man ser ett sådant verk idag men går vi tillbaka bara 100-150 år i Sverige var det mycket vanligt förekommande.