Tillbe Herren med vördnad och fruktan inte med rockband

På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan (Hebr 12:28).

När vi tillber Herren i vardagen men också i kyrkan så måste vi göra det med vördnad och fruktan och med ordning (1 Kor 14:40) samt i Ande och i Sanning (Joh 4:34). Detta innebär en djup vördnad inför vår Kung och Herre och universums skapare, men också en djup fruktan för vem han är. Det är alltså något som är seriöst och något man tar på allvar. Man beter sig inte hur som helt eller agerar hur som helst när man kommer inför Herren för att tjäna honom, utan det måste ske med vördnad och fruktan.

Tyvärr i vår tid genom den karismatiska rörelsens frammarsch har det kommit in en ny syn på tillbedjan av Herren där man har glömt bort dessa principer och man har ersatt dem med världens principer där det hela handlar om underhållning. I stället för att tillbe med vördnad och respekt har vi nu folk som spelar rock låtar, folk som rappar och även disco musik har jag sett i våra kyrkor. Precis som om det vore en konsert. Men det är inte på det sättet man skall tillbe Herren. När man drar in rockbanden så försvinner genast ordningen och folk börjar hoppa och skutta (1 Kor 14:40) Genast är den heliga vördnaden och fruktan borta. Vem skulle bete sig så inför den Största Kungen som finns?

Vem skulle bete sig som om det berodde på hur man rör på sig som räknas när man står inför en helig Gud? Tyvärr är detta vad som sker mitt ibland många kyrkor idag och speciellt på ungdomsmöten. Vi har kända band som Hillsong, Planetshakers m.fl där man har glömt bort detta och det handlar mer om underhållning än vördnad och fruktan inför en helig Gud. Finns det något kvar av detta ibland oss i vår tid? Har vi fallit så långt att vi inte längre tillber Gud med vördnad och fruktan? I såfall behöver vi vända oss tillbaka till bibelns princip om hur man tillber Gud. Låt all ske på ett ordningsfullt sätt med fruktan och med vördnad inför den han är. Sådan är sann tillbedjan och tjänst inför Gud och endast det behagar honom.

Varningar för avfall

”Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? ” – Hebr 10:29

Författaren ger tre gånger varningar i sitt brev till hebréerna. Dessa varningar handlade om varningar för avfall. Men detta avfall beskrivs också mycket tydligt i texterna och i skriften när det talar om avfall. Avfall handlar alltid om de tre sakerna vi finner i denna text, som egentligen bara är en sak. Att förkasta evangeliet. Det första som behövs för att falla bort från Gud är att Förkasta Guds son. Man förkastar vem Jesus är som Guds son, Gud, Översteprästen. Det andra man förkastar är hans förbundsblod. Blodet han gav på sitt kors för våra synder en gång för alla och för att det inte mer skall behövas något blodsoffer för våra synder. Det tredje är att man kränker nådens Ande. Man förkastar nåden. Man behöver inte längre Guds nåd utan man är god nog i sig själv. Förkastar man detta så finns inte längre någon återvändå och man kan inte igen föras till omvändelse (Hebr 6:6). Man kommer inte tillbaka till Kristus igen.
Därför uppmanas vi gång på gång i skriften att stanna kvar i LÄRAN (1 Joh 2:24-25; Hebr 3:14; )
Men författaren avslutar också senare i kontexten med att ge ett löfte om att vi tillhör dem som blir kvar i tron och vinner det eviga livet (Hebr 10:29). Gång på gång finner vi löften från Herren i Skriften att vi skall bevaras ändå till slutet.
Jesus berättade en liknelse om fyra jordmånar i Markus kapitel 4. Alla de tre första grupperna var folk som hörde ordet men där ordet inte gick ner i deras hjärtan, utan de föll av. De hade inte förstått och insett sina synder inför Herren och deras behov av en frälsaren. Den fjärde gruppen dock var de som förstod och blev bevarade och bar frukt. Likadant är det här. Om man inte inser att man behöver en frälsare så kommer man för eller senare förkasta Guds son, förakta hans förbundsblod och kränka nådens Ande. Det är sådant författarens varnar för. Vi däremot som har Kristus som vårt enda hopp kommer att hålla ut intill slutet och bli bevarade. ”Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ” (Hebr 3:14 ) ; ”Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar. ” (Hebr 10:39)