Några ord om Hebrew root movement

”I hela ditt liv ska du frukta Herren din Gud så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du och din son och din sonson, så att du får ett långt liv. ” – 5 Mos 6:2

Det finns en rörelse där ute som kallas för hebrew root movement. Den är ganska stor i Sverige men finns inte alls på Filippinerna som är mitt andra hem.

Vad de lär ut är att vi som kristna blir en del av Israel och därför Israeliter. Vi skall därför leva efter allt Mose lag säger. Vi skall hålla högtider och allt som går att hålla där ett tempel inte är nödvändigt.

De tror dock inte på att du blir frälst genom dessa grejer utan precis som Paulus är emot att man förkunnar frälsning genom omskärelsen och att hålla allt Mose sade.

Men de tror att hålla allt är en del av att leva ett heligt liv och att i framtiden skall alla gå till Jerusalem igen för att fira lövhyddohögtiden. (Sak 14:16-21)

De tror inte att lagen är uppdelad i ceremoniell och i en moral lag som den protestaniska kyrkan trott genom alla tider.

Problemet jag har med denna teologi är just att Gud själv delar upp lagen i olika delar. Det som kallas för stadgar och det som kallas bud. Vi ser det i versen framför oss att det är en skillnad.

I hebreiskan används två olika ord här Chuqqah som översätts stadgar eller föreskrift. Samt Mishva som brukar översättas med bud.

Guds bud är det som vi brukar kalla moral lagen och det gäller för oss som hedningar. Vi är alltså inte fria att mörda eller begå spådom. Stadgarna dock behöver hedningarna inte hålla. Detta görs väldigt tydligt i reformationsbibeln (Apg 21:25).

” Men vad angår de hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och meddelat dem vårt beslut, att de inte behöver hålla sådant, utan endast avhålla sig från det som är offrat åt avgudar, och från blod och från det som är kvävt och från otukt. ”

Hur kan vi då veta att orden ” att de inte behöver hålla sådant” handlar om stadgarna ?

Jo för sammanhanget säger det. Läser man sammanhanget och speciellt vers 21 så ser vi

”Men de har hört om dig, att du lär alla judar som finns bland hedningarna att avfalla från Mose, och säger att de inte ska omskära sina barn och inte heller leva efter sederna. ” (stadgarna är vad det syftar på)

Paulus var anklagad av judar som kom till tro men som förespråkade att man skall hålla även stadgarna att han predikade avfall från sådant för judar som bodde ute bland hedningarna i andra länder.

Detta stämde inte utan Paulus visade för alla att även Paulus håller sederna genom att han rakade sig och gick in i templet för att tillsammans med dem som anklagade honom vara med under renings och offer dagarna.

Alltså det är stadgarna som han pratar om. Det vi brukar kalla den ceremoniella lagen. Paulus själv höll stadgarna och judarna som kom till tro höll dem. Men hedningarna behövde inte göra det.

Vi har tidigare sett hur Herren själv gör en skillnad mellan buden och stadgarna. Jag gick därför igenom alla fem moseböcker för att se vad ”stadgarna” är för något.

Detta är vad jag fann. Man får läsa hela sammanhanget för att förstå vad stadgan är för något.

2 Mos 12 – handlar det om påsken.

2 Mos 13:10 – Osyrade brödets högtid

2 Mos 27:21 – Oljan i lampan

2 Mos 28:43 – Prästkläderna

3 Mos 3:17 – Äta fett och blod

3 Mos 7:36 – Prästens eldsoffer

3 Mos 10:9 – Prästerna fick inte dricka vin

3 Mos 16:29, 31, 34 – Försoningsdagen

3 Mos 17:7 – Inte offra på annan plats än uppenbarelsetältets ingång.

3 Mos 19:19 – Inte låta två olika djur para sig, inte bära kläder av två olika material.

3 Mos 23: 14 – Den första skördens högtid

3 Mos 23: 21 – Pingsten

3 Mos 23:31 – Försoningsdagen

3 Mos 23:41 – Lövhyddohögtiden

3 Mos 24:3 – Oljan i lampan

3 Mos 25:18 – Sabbatsåret och Friåret

4 Mos 9: 3, 12 ,14 – Påsken, föreskrift för utlänningen

4 Mos 10:8 – Prästerna skulle blåsa i trumpeterna.

4 Mos 15:15 – Regler om olika offer

4 Mos 18:23 – Lagar för leviterna som inte fick äga mark.

4 Mos 19:2, 10, 21 – rening i från orenhet

4 Mos 27:11 – Arvsrätter

4 Mos 31:21 – Rening av guld, silver, koppar och järn och allt som tål eld i från krig.

4 Mos 35:29 – fristäder och betesmarker

Man kan alltså säga att det som har med högtider, offer, klädesplagg, kantklippa skägget, inte dricka vin, äta fett, olika reningar, fristäder etc är stadgar.

Vi som kristna behöver alltså inte följa dessa stadgar eller det vi kallar den ceremoniella lagen. Det blir bara en extra börda. I stället skall vi avhålla oss i från blod vilket fanns i stadgan men som fanns innan den i 1 Mos 9:4 och är därmed för alla. Otukt för det finns till exempel ett stycke i 3 Mos 18:3:30, om förbjudna sexuella akter, dvs otukt som där kopplas till ”stadgar”. Otukt är dock en moral lag. Kött i från kväda djur för de hade blodet kvar i sig och därför fick det inte ätas. Slutligen kött som offrats åt avgudar. Det var för att det var ett problem under den tiden.

Det är det enda hedningar behöver tänka på plus Guds bud som är den moraliska lagen givetvis. En kristen skall inte mörda och stjäla eller lura folk på pengar. Det var nog så självklart för de kristna så det behövdes inte nämnas i brevet apostlarna skrev till de hedniskt kristna. Moral lagen gäller. Alltså de tio budorden och det som är moraliskt som är skrivit även i deras hjärtan som inte har lagen (Rom 2:14-15)

Vem är en farisée?

Det är vanligt i dag att speciellt bibeltroende bibelälskande jesus följare blir stämplade med titeln farisée.

Stämpeln kommer ofta i från folk som inte gillar när Guds ord förkunnas och predikas. När satans mörker avslöjas och där omvändelse förkunnelse förekommer.

När det finns sådana anklagelser måste man kolla lite på vad en farisée är för något för att kunna se om dem som använder denna stämpeln agerar i köttet, ledda av satan eller om det ligger någon sanning bakom det hela.

För att sammanfatta vad en Farisée var för något så var det religösa ledare som inte var pånyttfödda och inte var kristna. De var inte lärjungar till Jesus.

De har 3 grundläggande drag.

  1. De var självrättfärdiga. De såg inte sitt behov av en frälsare utan ansåg sig klara sig bra på egen hand.
  2. De förkastade Jesus som Gud och Messias. De trodde inte på vem Jesus var och därmed trodde de inte alls på evangeliet. Det hänger ihop med den första punkten. Ser man inte sitt behov av en frälsare så förkastar man också vem Jesus är.
  3. De följde traditioner och människors bud istället för Guds lag. De trodde på en människobuds baserad frälsningsväg. Problemet var att de inte följde Guds lag. Jesus gjorde det tydligt på flera ställen. Matt 15 är bara ett av dem, där Jesus avslöjade att inte föjde det femte budordet ”du skall hedra din far och din mor”

En farisée kan omöjligen vara en Jesu följare då de inte tror på evangeliet. En pånyttfödd kristen är ingen farisée. En kristen broder eller syster är ingen farísée.

I Matt kapitel 23 är det ganska tydligt hurdan deras frukt var.

1.Jesus sade om dem i vers 3 att allt de lär er skall ni följa efter. Med det menar han inte människobuden utan när de läste Guds lag. För de läste lagen för folket. Men hade människobud och en lag som de inte själva följde.

Vad de gjorde finner vi vidare att de lade tunga på folket som de själva inte hade någon tanke på att följa. Det innebär att de kunde säga ”Du får inte göra si eller så” Samtidigt som de själva inte brydde sig att följa det de sade till andra.

2.De gjorde sina gärningar enbart för att bli sedda. De var inte tillbaka dragna. De var skrytsamma över sina böner och de älskade de bästa platserna och när folk hälsade på dem. De ville ha titeln ”Rabbi” och älskade det. Man skulle kunna säga att dessa är dagens attention seekers sådana som använder sociala medier för att synas. Sådana som gör gärningar och saker för att synas och bli uppmärksammade. Sådana som vill att folk klickar på ”like” knappen.

  1. De var kärlekslösa. De gick till änkornas hus som var de fattiga på den tiden och plundrade husen. Alltså de var andra till last istället för att hjälpa de fattiga änkorna plundrade de dem på mat. Tvärtemot vad lagen säger som säger att man skall ta hand om änkorna.
  2. De var missionella och försökte få andra in under judendomen, alltså inte kristendomen.
  1. De saknade gudsfruktan och vördnad inför Gud de dem menade att svära vid templet inte betydde något.
  2. De gav tionde men de glömde bort barmhärtigheten, alltså de plundrade änkor. De glömde bort tron och domen. Alltså de trodde inte på evangeliet. (vers 23)
  3. De hade en fin utsida med fina stora ord men på insidan i hjärtat var man oren.
  4. De förföljde de kristna som förkunnade Guds ord och försökte döda dem.
  5. De var på väg till helvetet. Alltså de var inte ens frälsta. (vers 33)
  6. De var mördare. De dödade profeter och skriftlärda och slutligen Jesus. De bröt emot budet ”Du skall inte mörda”

Frukten är alltså dålig och man skulle kunna säga att fariséer finns inte i vår tid annat än inom judendomen för de var judar. Men dess dåliga frukt samt deras tro kan vi finna inom falsk religion som förkastar evangeliet om Jesus Kristus.

En sant pånyttfödd kristen är inte en farisée utan ett Guds barn. De är inte djävulens barn som fariséerna var.

Samtidigt är det ju viktigt att ett Guds barn inte har något av de tio listade karaktärsdragen. Vi skall undvika hyckleri, kärlekslöshet, mord etc. Det skall vi ta till oss. Men bara för att någon predikar emot synd och mörker med hjälp av skriften så är man absolut ingen farisée som det nästan blivit en regel att kalla sådana.