Falska profeter skulle enligt lagen dö

Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö. ” – 5 Mos 18:20

Ett av de tio budorden är att man skall inte missbruka Guds namn, men när vi läser vår bibel och det gamla testamentet finner vi mängder av exempel där så kallade profeter missbrukade Guds namn. De sade ”Så säger Herren”, eller de hade drömmar och tankar som man sade ”så säger Herren”. Gud hade dock lagt ner i sin lag hur man skulle hantera dessa falska profeter. ”Den profeten skall dö”. Om någon alltså missbrukade Guds namn och talade saker som inte alls kom från Gud så skulle den profeten dö. Detta eftersom syndens lön är döden. Varje synd i bibeln var värd döden. Hur kunde man då veta vad som var från Gud eller ej? ”Hur skall vi känna igen det ord som Herren inte har talat? så vet: När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har talat.  ” (5 Mos 18:21-22)

Nu lever vi inte längre under Israels lagar men att missbruka Guds namn är fortfarande en synd och vi hanterar det annorlunda i nya testamentet än i gamla testamentet. Nu konfronterar vi synd så att folk kan omvända sig, men gör de inte det skall man sätta dem under församlingsdiciplinen, alltså vi skall inte döda någon. Lagen gavs för att visa människan på att man behöver en frälsare i från sina synder det var syftet med lagen i första hand.

Det finns många idag som härjar fritt inom många kyrkor som säger ”Så säger Herren” men det de sade skedde inte. Dessa borde blir korrigerade och om de inte lyssnar hamna under församlingsdiciplinen. Det verkar dock vara något som inte görs och det är något vi behöver reformera i våra församlingar så att vi går tillbaka till bibeln. Jag minns gången när jag stod och predikade för väldigt länge sedan och jag sade ”Jag känner att Herren säger till mig du finns här som ….. ” Jag minns inte exakt, men ingen gav sig till känna av de 10 personer som fanns där.. Vad jag gjorde var att jag missbrukade Herren namn. Jag talade saker Herren inte hade talat till mig. Jag inbillade mig saker och följde mina känslor. Herren talar genom sitt ord men jag talade mina egna fantasier och inbillningar. Ingen konfronterade mig för det. Ingen sade ”Josef, du missbrukade Guds namn”. Jag är tacksam till Herren att han visade mig vägen ur detta genom sitt ord. Jag är tacksam att Herren visade mig att mitt handlade och agerande var värt döden i Guds ögon och att jag var skyldig till ett lagbrott.. Det var en synd. Jag var en syndare i behov av Guds nåd och frälsning från synden.

När vi därför vet detta borde vi inte frukta Herren mera? När vi vet att även denna synd är värd döden i Guds ögon borde vi då inte vara mera försiktiga? Jesus Kristus har kommit för att frälsa syndare. Missbruk av Guds namn var värt döden men Jesus Kristus dog denna döden för att alla som missbrukar Guds namn kan få en försoning för sina synder. Vi behöver alltså inte dö i våra synder längre eftersom Jesus Kristus dog den döden. Man behöver omvända sig bort i från ett liv där man missbrukar Guds namn och vända sig till Jesus Kristus som ens enda hopp om frälsning. Missbruk av Herrens namn är inte behagligt inför honom och nu när vi har det nya livet i Kristus så låt oss därför lägga bort detta missbruk.

Guds suveränitet över människans vilja

”Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty Herren , din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag.” (5 Mos 2:30)

Om vi studerar våra biblar finner vi att människan har en vilja. Denna vilja är dock inte fri från Guds vilja om vår vilja hade varit helt fri så hade Gud inte kunnat ingripa i denna världen och inte kunnat förändra något. Om människans vilja hade varit helt fri så hade Gud inte haft kvar någon kontroll på jorden och inte längre varit Gud. Men Guds vilja står över människans vilja och Gud kan göra med människans vilja som han vill. Kungen i Sichon stod inför en situation när Josua(?) Ville passera Sichons land. Men sichon var inte villig till detta. Varför var han inte det? Vem styrde hans vilja så att han inte var villig? Jo, vi läser vidare ” ty Herren , din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag”. Herren hade förhärdat honom för ett enda syfte att Sichon skulle dra upp mot Josua och bli förintad. Det var ett verk av Herren där Herren styrde Sichons vilja för sina syften. Sichons vilja var alltså inte fri från Herrens vilja utan Gud använde Sichons vilja och tankar och handlingar för att utföra sin vilja och sina syften. En del påstår att människans vilja är helt fri, men det är inte sant för hela skriften vittnar emot det. Hela skriften är full av exempel där Herren är Gud och styr folkets vilja som Han vill.
När vi därför ser hur Herren är i full kontroll över människans vilja. Borde vi då inte bli extra uppmuntrade till att be för omöjliga situationer? Vi vet att Herren kan förändra folks vilja precis som han gjorde med Paulus vilja när Gud frälste honom. Borde vi då inte fortsätta att vara ivriga i bönen? Borde det inte få oss att inse vår egen litenhet och Guds storhet? Borde vi inte frukta Herren när vi ser hur han handlade med Sichon?