Vem ger du äran för dina gåvor? (2 Sam 21:15-22:51 )

Predikan, Josef Löwdin

Göteborg, 14/5-2017

Ibland när idrottsmän vinner ett guld eller när folk gör något bra i samhället så är det vanlig att man mer eller mindre tar åt sig äran själv. Man säger ”Jag har tränat hårt för detta”. ”Jag har arbetat mycket för detta och nu gav det utdelning” eller ”Jag räddade denna personen”.

Andra kanske ärar sig själva genom att skryta om sina förmågor. ”Ingen annan i min klass var så bra som jag på detta provet” eller ”De sade att jag är den bästa arbetaren på detta jobbet”.

På många sätt tar folk åt sig äran för vad man har åstadkommit. Detta är vad bibeln kallar för ett världsligt sinnelag och ”Den här världen”.

I dagens text finner vi hur Kung David får enorma segrar igen och reflekterar över dessa segrar. Frågan är hur agerade Kung David när han fick alla sina framgångar?. Hurdant var hans sinnelag och hurdant är ditt och mitt sinnelag jämfört med bibeln?

Tidigare i boken har vi sett hur Kung David kom tillbaka till makten och hur det ledde till ytterligare en tid av nya uppror.

Först hade via Saba som inte ansåg att Benjaminterna hade någon del av Davids hus och han försökte göra uppror emot David. Vi har också sett hur en hungersnöd kom till Israel på grund av Sauls synder.

Nu i dagens text dyker Filistéerna upp igen som David tidigare hade besegrat när han var en ung pojke. Dessa filistéer anföll nu Israels land och David blir nu tvingad att försvara sitt land.

2 Sam 21:15-22

Filisteerna började på nytt krig mot Israel, och David drog ner med sina tjänare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad. 16 Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar och var iklädd en ny rustning. 17 Men Abisaj, Serujas son, kom honom till undsättning och dödade filisteen. Då tog Davids män en ed av honom: ”Du får inte mer dra ut med oss i striden. Du får inte släcka Israels lampa.” 18
Åter utbröt strid med filisteerna vid Gob. Det var då husatiten Sibbekaj dräpte Saf, en av rafaeernas ättlingar. 
19
Ännu en gång blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, slog då ihjäl gatiten Goliat, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom. 
20
Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna. 
21 När han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror. 22 Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.

Åter igen attackerar Davids fiender honom. Det verkar som att hela hans liv var han omgiven av fiender av olika slag. Denna gången gick det så illa att David blev utmattad.

Vi vet inte varför han blev utmattad. Kanske var det av ålderdom, men vi läser att han blev utmattad. Detta ledde nu till att han nästan höll på att dö.

Men Abisaj kommer i sista stund och räddar honom från döden.

Tre gånger till efter blev det krig mot Filistéerna men alla dessa Krig vann David och hans män.

David befann sig alltså i en ganska svår situation men han överlever och de vinner det ena kriget efter det andra.

Davids uppgift som Kung var att försvara sitt folk. Det var en av hans kallelser i livet att se till att ingen kom och tog över hans land eller dödade hans invånare.

David var väldigt begåvad som en krigare såpass begåvad att han var känd i hela Israel för att vara en stor krigare. Vi läser om honom att han hade slagit 10.000 Han hade fått en gåva av Herren till att kriga och Herren var med honom.

Vi har våra uppgifter här i Livet både på ett naturligt plan och på ett andligt plan. Vi kanske inte skall eller någonsin kommer att bli en Kung som David, men vi gör så mycket annat.

Vi har våra arbeten, vi tar hand om vår familj, eller så kanske vi arbetar heltid för Guds rike. Det viktiga är inte vad vi gör, utan det viktigaste att förstå är, att, vi alla gör något i detta livet och vi har våra gåvor.

David hade en gåva att svinga sitt svärd, han var en stor krigare. Du kanske är stor inom ditt område eller ej. Frågan är mera. Hur hanterade David dessa segrar?

Vad sade han om dessa segrar, och vad sade han om att han överlevde? Vem gav han äran och vem hade han sin förtröstan på? Gav han Abisaj äran som hade räddat honom?

Idag hör man många de ger äran åt andra människor för det dem är idag. De kan säga ”Om det inte vore för han eller hon så skulle jag aldrig vara där jag var idag”. Javisst det kanske är sant men frågan är vad sade David?

Låt oss titta på kapitel 22 för att besvara den frågan.

David sjöng till Herren denna sång, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. 2 Han sade:

Herre , mitt bergfäste, min borg och min räddare, 3
min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet. 
4
Till Herren , den högtlovade, ropar jag, och från mina fiender
blir jag räddad.
”5 ”Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar
förskräckte mig. 
6
Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig. 
7
I min nöd åkallade jag Herren , till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop nådde hans öron. 
8 

Då skakade jorden och bävade, himlens grundvalar darrade, de skakade, ty hans vrede
var upptänd. 
9 

Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom. 10
Han sänkte himlen och for ner, mörka moln
var under hans fötter. 
11
Han for på keruben och flög, han svävade fram
på vindens vingar. 
12
Han gjorde mörker till hyddor som omslöt honom, vattenmassor, tjocka moln. 
13
Ur glansen framför honom flammade klot av eld. 
14
Herren dundrade från himlen, den Högste lät höra sin röst. 
15
Han sköt pilar och skingrade dem, blixtar och förvirrade dem. 
16
Havets bäddar kom i dagen, jordens grundvalar blev synliga, genom Herrens näpst, för hans vredes stormvind. 
17 

Han räckte ut sin hand
från höjden
och grep tag i mig, han drog mig upp
ur de stora vattnen. 
18
Han räddade mig
från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var mig för starka. 
19
De överföll mig
på min olyckas dag, men Herren blev mitt stöd. 
20
Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig,
ty han har mig kär. 
”Herren gjorde väl med mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet
lönade han mig. 
22
Ty jag höll mig på Herrens vägar, jag avföll ej från min Gud
i ogudaktighet. 
23
Alla hans domslut
hade jag för ögonen, och hans stadgar
lät jag inte vika ifrån mig. 
24
Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd. 
25
Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon. 
26 

Mot den trogne
visar du dig trofast,
mot den fullkomlige
visar du dig fullkomlig. 
27
Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske
visar du dig vrång. Du frälser ett betryckt folk, men dina ögon är emot de stolta, du ödmjukar dem.
Ty du, Herre , är min lampa, Herren gör mitt mörker ljust. 30
Med dig kan jag slå ner fiendehärar, med min Gud stormar jag murar. 
31
Guds väg är fullkomlig. Herrens tal är rent. Han är en sköld
för alla som flyr till honom. 
32 

Ty vem är Gud förutom Herren , vem är en klippa utom vår Gud? 33
Gud är mitt starka värn, han leder den fullkomlige
på hans väg, 
34
Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder. 
35
Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. 
36
Du ger mig din frälsnings sköld, ditt saktmod gör mig stor. 
37
Du gör plats för mina steg
där jag går, mina fötter vacklar inte. 
38 

Jag förföljde mina fiender
och förgjorde dem.
Jag vände inte tillbaka, förrän jag hade gjort slut på dem. 
39
Jag gjorde slut på dem,
jag slog dem, och de reste sig inte, de föll under mina fötter. 
40
Du utrustade mig med kraft
till striden, du böjde mina motståndare
under mig. 
41
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag. 
42
De såg sig omkring,
men där fanns ingen räddare, till Herren , men han svarade
dem inte. 
43
Jag stötte sönder dem
till stoft på marken, jag krossade dem och trampade på dem som smuts på gatan. 
44 

Du räddade mig
ur mitt folks strider,
du bevarade mig
till ett huvud för hednafolk, folkslag jag inte kände
blev mina tjänare. 
45
Främlingar kom krypande
för mig, så snart de hörde talas om mig lydde de mig. 
46
Främlingarnas mod vissnade bort, med bävan
övergav de sina fästen. 
47 

Herren lever!
Välsignad vare min klippa,
upphöjd vare Gud,
min frälsnings klippa. 
48
Gud, du har givit mig hämnd och lagt folken under mig. 
49
Du har fört mig ut
från mina fiender du har upphöjt mig
över mina motståndare, och räddat mig från våldsmän. 
50
Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre , och lovsjunga ditt namn. 
51
Ty du ger din kung stor seger, du handlar nådigt
mot din smorde, mot David och hans efterkommande till evig tid

1. 22:1-4 Davids förtröstan på Herren

 

David hade helt sin förtröstan på Herren. Hans förtröstan låg inte i hans förmåga att svinga svärdet eller läsa av striderna utan hans förtröstan låg enbart på Herren. Han kallar först Herren sitt bergfäste.

Ett bergfäste är ett ställe där man är säker i från sina fiender det visar alltså på hur David hade Herren som sitt bergfäste men också hans borg och räddare.

En borg var en mur som beskyddade en stad i från alla fiender så att de inte skulle kunna komma åt staden så enkelt.

David går vidare med att kalla Herren ”min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet.”. Allting är termer som används i krig och är saker som var skydd för soldater i kriget.

Det var alltså Herren David såg som sitt skydd mitt under alla krigets omständigheter och David ropade till Herren och Herren räddade honom i från allt.

Vi finner alltså att David hade en djup förtröstan på Herren när han var ute och stred mot sina fiender. Han såg sig själv som helt beroende av Herren för att kunna utföra sina uppdrag.

Frågan är mina vänner. Ser vi oss som helt beroende av Herren för att utföra våra uppdrag? När du går till jobbet brukar du då ha din förtröstan på Herren? När du går till skolan brukar du ha din förtröstan på Herren?

När du utför de grejerna i livet du skall utföra har du då Herren som din tillflykt? Ropar du till honom om hjälp eller lever du helt oberoende av honom och kanske tänker ” Jag klarar mitt arbete bra på egen hand”.

Jag behöver ingen som beskyddar mig i vardagen, jag går ju på gymmet och har stora muskler” eller ”Jag kan ju kampsport så jag klarar mig i livet”.

David trotts att han var en stor krigare, som hade besegrat björnar och Goliat och många arméer såg ändå sitt behov av Herren som sin borg och klippa och sitt värn. Lever vi i den förtröstan till Herren?

2. – 22:5-20 David tackar Herren för att han räddar honom undan hans fiender

David lovsjunger inte bara Herren för det som just hade hänt med Filistéerna utan han lovsjunger Herren för allt han varit med om under hela sitt liv.

Gång på gång hade han varit utsatt för fara. Saul försökte döda honom, Absalom likaså och nu hade han varit riktigt illa ute mot Filistéerna.

Han beskrev det hela som att dödens vågor omgav honom. Det var alltså trängda situationer i hans liv där han ropade till Herren. Hans liv var i fara och han behövde hjälp. Han ropade till Herren om hjälp och Herren hjälpte honom.

Gud svarade med att visa sin vrede mot Davids fiender. Jorden skakade och bävade och himlarna darrade eftersom Herren var vred.

I vår tid pratas det alldeles för lite om Guds vrede att Herren är en Gud som vredgas varje dag. Istället vill många försöka vara allt för sökarvänliga för att locka till sig folk till kyrkorna. Talet om Guds vrede ses som lite gammalmodigt som något man sysslade med på 1800-talet.

Många i dag vill inte tala om Guds vrede och hoppar över de bibelställerna och vill inte reflektera över dem. Många idag tror inte heller att Gud kan bli arg och visa sin vrede.

Nu är det nya tider säger man. Nu skall det vara glatt och positivt så att vi inte skrämmer bort folket från våra kyrkor. Det skall vara teater och dans och draman. Det skall vara fin musik och roliga skämt. Allt för att locka till sig folk.

David dock var inte intresserad av att underhålla sina läsare av detta stycke, istället beskriver han hur Guds vrede förstörde hans fiender och hur Gud förstör sina fiender i sin vrede.

Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom. ”

Det är en beskrivning av extrem ilska. Jag vet inte om du har sett en bild på en arg tjur någon gång

Man ser bilden och så ser man hur röken kommer ut ur deras näsa för att riktigt visa att tjuren är arg.

När man ser en sådan bild tänker man ojoj den tjuren är arg. På samma sett tror jag det är i denna texten röken ur näsan är alltså en bild på extrem ilska. Någon som är så arg att de håller på att explodera.

Likaså brukar ofta eld ur munnen vara en bild på extrem ilska som när en drake skall förgöra någon genom att spruta eld på dem.

Det är på detta sett David beskriver Herrens vrede. Något extremt och fruktansvärt där mörka moln är under Herrens fötter.

Herren sköt pilar och blixtrar emot dem så att de blev förvirrade. Nu när vi har läst berättelserna ur boken vet vi att ingen gång beskrevs det på detta sättet. Vi läser bara hur Abisaj kom till undsättning och räddade David och hur andra människor dödade fienderna.

Det var dock så David beskrev det. Det var kanske så det såg ut i den andliga världen när allt detta skedde. David beskriver hur Herren grep in för att rädda honom och för att förgöra alla fiender med detta symbolspråk.

David ville beskriva Guds vrede hurdan den är och hurdan den är mot Herrens fiender.

Vi måste förstå och vi har glömt detta mycket i vår tid att Herren är arg på sina fiender.

De som sätter sig upp emot honom är han arg på. Han är mycket vred, ja så vred att det kommer rök ur hans näsa och han står redo att förgöra varje fiende till honom.

Vi kan inte förstå helvetet om vi inte förstår att folk hamnar där eftersom Herren är vred på dem. Vi kan inte förstå korset om vi inte förstår att Gud krossade Jesus under sin vrede.

Vi kan inte förstå den kärlek Gud har till oss om vi inte också har sett hans vrede som beror på att han är helig och hatar det som är ont..

Man kan inte förkunna en kärleksfull Gud som dog för syndare utan att först tala om att Gud är vred på syndaren och att Gud hällde sin vrede över Jesus. Först då kan man se Guds kärlek till oss först då kan man börja uppfatta hur stor frälsningen är.

Människan lever i fiendeskap mot Gud och sätter sig upp emot honom precis som de gjorde mot David. Människan vill inte ha bud som man skall följa. Människan vill inte tillbe Gud och därför lever man i fiendeskap och hatar Gud.

Davids fiender hatade honom men Herren räddade honom ”Han räddade mig
från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var mig för starka. 
19
De överföll mig på min olyckas dag, men Herren blev mitt stöd. 
20
Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig,
ty han har mig kär.”

Herren var trogen mot David och räddade honom undan hans fiender. Trotts att de var många och ibland omringade honom så räddade Herren honom varje gång David ropade på hjälp.

Min vän hur relaterar du till Herren när du befinner dig i en nödsituation?. Är du trygg i att Herren beskyddar dig fram till den dagen du är bestämd att dö?

Är det Herren du ropar på eller försöker du lösa det på annat sätt när du hamnar i en knipa?

Det ä så lätt när man hamnar i en knipa att man inte ropar på Herrens hjälp utan försöker själv att lösa allt.

3. 22:21-28 – Tackar för att Herren handlar rättfärdigt

Gud handlade med David efter hans egen rättfärdighet. Det var inte Davids egna rättfärdighet på grund av honom själv. Vi vet att hans händer inte var rena eller alla hans vägar rättfärdiga i sig själv. Han hade ju syndat med Bat-Seba och mördat Uria.

Men David hade ett hjärta som var rätt inför Herren. Han var nogrann med Herrens bud och i alla situationer han ställdes inför följde han vad som var föreskrivet i Mose lag.

Dock syndade även han, men David säger inte att han var syndfri, utan bara att han levt ett liv där han har sett upp för synden, och han ser inte det som hans egna rena händer eller hans egna rättfärdighet utan han säger ”efter min renhet inför hans ögon”.

Enligt Gud var David ren på grund av att David hade blivit förklarad rättfärdig. Det är samma med oss idag.

När vi tror evangeliet om vad Jesus har gjort för oss och vem Jesus är så blir också vi rena inför Gud. Han ser inte längre våra gamla synder utan han ser oss som rena.

David kunde alltså inte skryta om sin egen duktighet eller godhet och gör det inte heller. Han ser i stället på att Herren visar sig ren mot den rene men mot hans fiender visade han sin vrede.

Mot den fullkomlige visar sig Herren fullkomlig. David tackar Herren för att han handlar rättfärdigt.

Vi har ingen egen rättfärdig i oss själva. David hade inte det heller men var och en av oss kan bli ren inför Guds ögon så att Gud inte längre ser till våra synder.

Detta genom tron på vår Herren Jesus Kristus, tro på vem han är och vad han har gjort vilket leder till omvändelse där man nu har samma attityd som David. Man vill noggrant följa Herrens bud och Herren kommer att belöna oss efter vår rättfärdighet.

Herren är alltså på den rättfärdiges sida. Du kanske sitter här och tror att Gud är emot dig. Det är han inte, inte om du är rättfärdig och ropar på hans hjälp.

Nej, Herren visar sig ren mot den rene, Om du inte är det så är han dock vred på dig och visar sig vrång emot dig.

  • 4. 22:29-51 – David ger Gud äran för alla hans förmågor

David hade tackat Herren för vem Herren är. Men David hade fått många segrar genom alla krigen. David hade haft mycket framgång men frågan som jag ställde i början är, vad gör han av allt detta?

Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder. 35
Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. ” (vers 34-35).

David gav Gud all ära för detta. Han insåg att utan Herren hade han aldrig fått dessa segrar. Han ger Gud äran för att hans fötter är som hindens.

En Hind är ett ungt rådjur som är rörligt och snabbt. Det som David här menar är att han var snabb och kvick i sina fötter.

Han tackar dock Herren för detta och inte bara tackar utan ser det som ett verk av Herren ”Du gör mina fötter som hindens”

Herren fick äran för att hans fötter vara sådana vilket ledde till att han var en bra krigare.

David säger vidare ” Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.”

David såg inte sin stridsförmåga som ett resultat av hög träning och rätt kost, även om det är bra också, utan han såg det som att det var Herren som hade lärt honom. Han såg det som en förmåga direkt i från Herren.

Davids fiender flydde för honom, men inte heller för det tar han åt sig äran utan han säger ”Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.” (Vers 40.)

All kraft till att orka strida och fördriva motståndarna fick han ifrån Herren. Han pekade inte på sin egen styrka eller hans egna skills att kunna fördriva fienden, utan han såg det som att det var Herren som gjorde det åt honom.

De gånger han kom i trångmål så såg han det som att Herren hade räddat honom ” Du har fört mig utfrån mina fiender du har upphöjt mig
över mina motståndare, och räddat mig från våldsmän.” (Vers 49).

David tackar Herren för att Herren räddat honom men också att hans förmågor kommer i från Herren.

Jag sade inledningsvis att världen ger inte Gud äran och det är sant. Men vi som kristna är kallade att förnya våra sinnen och lägga av oss världslighet. Detta med att inte ge Gud äran är alltså ett sinnelag som behöver dö ifrån oss.

Min vän vem ger du äran i ditt liv för dina förmågor? När du går till arbetet och du utför din uppgift väl. Vem ger du då äran? Ser du det som en förmåga du har fått i från Herren eller pekar du på att det är din egna förmåga. ?

När du lagar god mat som folk berömmer. Ser du det som att ”Nu har jag lyckats efter mycket träning” Eller ser du det som en förmåga från Herren.

När vi ser folk som gillar att berömma sig i världen så blir vi ofta blinda för hur vi själva gillar att få beröm av andra. Märk väl vad Jesus sade till fariséerna. ”De älskar att bli prisade av folken”

När folk gillar din predikan ser du det då som en förmåga enbart från Herren, eller tar du också åt dig lite ära själv? Gillar du att bli prisad av folken?

Många idag de klickar på ”like” knappen på facebook över det som de själva har skrivit eller predikat eller där deras namn är involverade i något. Då tar man själv åt sig äran och ser det inte som en förmåga i från Herren.

Andra kan sprida artiklar där man själv får beröm och ära och man sprider det för att visa att man är något. Jag ser ofta kristna agera på detta sätt. Man kan sprida det om man också samtidigt ger Gud äran!

Det är dock världens tankesätt och inte ifrån Guds Ande. Guds ande ger all ära till Fadern och inte till någon människa.

Jag har ibland kommit på mig själv att man känner sig stolt i ens hjärta när någon tackar för dagens predikan.

Men jag har inget att vara stolt över eftersom alla mina förmågor kommer enbart från Herren. Jag har ingen anledning att lyfta fram mig själv eftersom allt jag har kommer i från Herren.

En del gillar att ta åt sig äran för ens egna arbete i världen men också ens kyrkliga arbete. Man gillar att många följer ens kyrka på facebook eller youtube. Man gillar att många ringer än och vill prata. Man gillar att vara i centrum.

Jag läste här om dagen i Martin Luther bok ”Den trälbunda viljan” Hur Luther pekar på sig själv. Han säger något i stil med

Du Erasmus har skrivit detta, men du har glömt av att det är mot Luther du har skrivit detta och jag hoppas att du skall ge Luther lite credit för sitt stipendium i textens avseende”.

Vad Luther gör är att han pekar på sig själv när han debatterar Erasmus. Han pekar på sin egen förmåga att bemöta Erasmus argument. Det är i allafall vad som kommer ur hans mun.

Men frågan är, borde vi inte se alla våra förmågor som att de kommer i från Herren?.

Den enda orsaken att vi är begåvade i det vi gör är för att Herren har givit det till oss. Herren kan när som helst ta bort våra förmågor i från oss också.

Tänk dig en man som kanske är duktig att skriva böcker, men vi måste inse att Herren kan när som helst göra honom blind eller ge honom något annat handikapp så att han inte längre kan skriva några böcker.

Vi har ingenting i oss själva vi skall inte anpassa oss efter världen här utan dö bort i från världslighet.

Mycket av det som kallas världslighet inom dagens kristendom är bara människobud och ingen sann världslighet. Detta är vad världslighet är för något. Att ta äran i från Gud.

Och anpassa er inte efter den här världen , utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom ” – Rom 12:2

Vad kan vi då göra för att bli av med detta sinnelag om du känner att du har problem med detta?

  1. Inse

Det behövs att Guds Ande lyser på ens hjärta och ger en insikt om dessa saker. Om man inte inser att detta är ett problem i ens liv kommer man inte heller vilja bli av med det.

Jag minns i min yngre dagar kanske runt 10-15 år sedan så brukade jag se ner på andra som inte jag ansåg andlig begåvade.

Jag hade en hög syn på mig själv och såg mig själv som mer andligt begåvad denna stolthet gjorde att man föraktade andra och berömde sig själv och folk till och med såg detta i mig men jag såg det inte själv.

Det var genom en händelse på mitt dåvarande jobb när en muslim påpekade detta för mig. ”Min kusin var här och du stod i kassan, hon tyckte att dina ögon och hela du utstrålade en stolthet”.

Detta påstående fick mig till insikt att så faktisk var fallet. Hade de rätt? Ja, absolut och jag kom till en insikt och insikten blev bara starkare och starkare genom andens belysning.

  1. Se på evangeliet

När man har fått insikt om att man faktiskt berömmer sig själv så behöver man se på evangeliet. Jesus dog för sitt folks synder och han dog för våra synder så att vi inte längre skall leva i dem.

När vi ser därför på evangeliet och vad Kristus har gjort för oss så förvandlas vi och detta dör bort mer och mer i våra liv.

  1. Begrunda, bekänn och be över problemet

Vi behöver dock aktivt också begrunda och be över problemet. Vad man kan göra är att ta en del av dessa versar i dagens text och begrunda dem igen och be över dem. Låt oss nu göra detta.

Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.
Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.  (vers 34-35)

Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.”(Vers 40)

Himmelske Fader vi tackar dig att du gjorde Davids fötter som hindens. Det var tack vare dig som Davids fötter var snabba i striden. Vi tackar dig att du lärde Davids händer att strida och hans armar att spänna bågen.

Vi tackar dig att du gav honom kraft till att besegra sina motståndare. Allt kom i från dig Herre, och David hade inget som du inte hade givit till honom. Vi bekänner inför dig att vi ibland har sett på oss själva istället för att se att gåvorna kommer från dig,

Vi har inget att berömma oss av i oss själva. Vi ber Fader att du skall ge oss alla en insikt om detta. Vi ber att ingen av oss här skall någonsin sluta inse detta.

Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren . ” 2 Kor 10:17 Solo Deo Gloria !

Amen

2 Sam 16-17 – Guds suveränitet i Davids svårigheter

Predikan 12/2-2017, Göteborg

I bland sker det att kristna syndar och får gå igenom väldigt svåra konsekvenser av sin synd. Man kanske då börjar tvivla på om ens ”bekännelse av synd” var tillräcklig och att Gud kanske inte riktigt har förlåtit ens synd.

David hade begått en synd som skapade mycket problem för honom i livet. Han befinner sig återigen i en kris i livet. Absalom hade planerat ett uppror och även lyckats med att ta över styret i landet.

David befinner sig på flykt undan Absalom och kommer att möta fler motgångar. Men hade Gud övergivit honom i hans konsekvenser av sin synd? Eller är Guds fortfarande Suverän i Davids svåra liv?

I dagens text som är två kapitel skall vi se hur Gud vid tre tillfällen agerar med sin Suveränitet för att verkställa sina planer och sina syften i Davids liv.

1.Den första akten av Guds suveränitet : Simei förbannar David

När kung David hade kommit till Bahurim, kom en man ut därifrån och han var släkt med Sauls hus. Han hette Simei och var son till Gera. Han kom fram och for ut i förbannelser. 6 Han kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgav denne både till höger och till vänster. 7 Simei förbannade David och sade: ”Försvinn, försvinn, du blodsman, du fördärvets man! 8 Herren har låtit allt blod från Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev konung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet i din son Absaloms hand. Se hur din ondska har drabbat dig, för en blodsman är du.” 9 Då sade Abisaj, Serujas son, till kungen: ”Varför skall den där döda hunden få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom.” 10 Men kungen sade: ”Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Må han förbanna. Ty om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan då säga: Varför gör du så?” 11 David sade vidare till Abisaj och alla sina tjänare: ”Se, min son som har utgått från mitt eget liv söker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det. 12 Kanske skall Herren se till mitt elände, så att Herren vänder hans förbannelse i dag mig till godo.” (1 Sam 16:5-12)

En släkting till Saul som hette Simei hittar David och börjar förbanna David, och kasta sten på David och hans män. Dessa förbannelser bestod i att Simei anklagade David för att vara en mördare och en ond man.

Hur reagerar dem i denna situationen ? Abisaj Davids tjänare föreslår att han skall hugga huvudet av honom eftersom han går emot Kungen.

Det är en ganska normal reaktion folk har om någon kommer emot en med förbannelser och stenkastning man börjar kanske kalla dem saker och ting.

”Vilka idioter som kastar sten”, ”Dessa som talar illa om mig förtjänar inte att leva mera”.

Eller hur reagerar man om man blir utsatt för anklagelser av olika slag? Som i Davids fall att han var ”en blodsman och att han var en ond person” som att ”fick skylla sig själv eftersom han hade dödat många från Sauls hus”.

Det kan finnas en mängd olika reaktioner på ett sådant beteende.

En del kanske skulle vara snabba med att skicka in en polisanmälan eller berätta för andra hur hemsk Simei är.

Andra kanske skulle bli deprimerade av en sådan händelse medans andra kanske skulle börja anklaga tillbaka. En del kanske till och med hade börjat anklaga Herren att han låter sådant ske.

Men hur reagerar David? Jo, han ser det hela som en akt av Guds suveränitet.

Men kungen sade: ”Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Må han förbanna. Ty om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan då säga: Varför gör du så?” 11 David sade vidare till Abisaj och alla sina tjänare: ”Se, min son som har utgått från mitt eget liv söker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det.”

David ser denna förbannelse mot honom, som att Gud har befallt Simei att förbanna honom!

Det var så David såg på det hela, och det var så de heliga i skriften ofta såg på saker och ting.

När Job förlorade sina barn och förlorade allt han hade utom sin fru så sade han trots det ”Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn! ” (Job 1:21)

Det var en akt av Guds suveränitet att David blev utsatt för förbannelse och stenkastning och han verkade ganska oberörd av det hela, men han hoppades att Herren skulle vända allt till något gott ”Kanske skall Herren se till mitt elände, så att Herren vänder hans förbannelse i dag mig till godo.” (vers 12).

Davids och Jobs sätt att reagera är dock något många har problem med idag. Det görs många försök att försöka förklara bort Jobs ord att det var Herren som tog livet på Jobs barn.

Man förklarar det med ”Job lärde känna Herren senare ” problemet dock när man försöker förklara bort något är att det ofta dyker upp på ett annat ställe i skriften också.

Vi finner ett sådant ställe här också i dagens text, där David också ser allt elände som händer honom som en akt av Guds suveränitet. Något som Herren har låtit komma emot honom i Livet.

  1. Den andra akten av Guds suveränitet : Ahitofels första råd

Absalom sade till Ahitofel: ”Vad råder du oss att göra?” 21 Ahitofel sade till Absalom: ”Gå in till din fars bihustrur, som han har lämnat kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och så styrks modet hos alla dem som är med dig.” 22 Därefter slog man upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel. 23 På den tiden ansågs ett råd som Ahitofel gav lika mycket värt som om man hade frågat Gud till råds. Så mycket värderades hans råd av både David och Absalom. – 2 Sam 16:20-23

För att förstå denna händelse som nu sker måste vi gå tillbaka lite på vad vi har sett tidigare.

David har tidigare bett en bön som säger följande:

När det blev berättat för David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: ” Herre , förvandla Ahitofels råd till dårskap.” 2 Sam 15:31

Denna Ahitofel hade varit en rådgivare till David och även Absalom och hans råd sågs lika högt som om man hade frågat Gud själv om råd.

Dock hade nu David bett en bön till Herren i tidigare vers att ” förvandla Ahitofels råd till dårskap”

Absalom såg alltså Ahitofels råd som ett direkt råd från Herren, vilket det också var, för det var en akt av Guds suveränitet.

Detta var nämligen en uppfyllelse av vad Herren hade sagt skulle ske David på grund av hans tidigare synd, där han begick äktenskapsbrott med en gift kvinna samt såg till att hennes man dog för att dölja sin egna synd.

Så säger Herren : Jag skall sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen – 2 Sam 12:11

Gud hade sagt att Han skulle sända olyckor över David från hans eget hus. Detta ”egna hus” är från hans egna familj. Absalom är nu den som uppfyller en del av dessa olyckor genom Guds suveränitet.

Denna uppfyllelse sker nu genom Ahitofels råd, som David hade bett Herren förbanna.

Denna dårskap som David hade bett om blev dock nu en verklighet när Absalom uppfyller den andra delen av profetian ”och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen

Detta skedde i vers 16:22 ”Därefter slog man upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel. ”

Det skedde alltså på grund Ahitofels rådgivning som Herren hade förvandlat till dårskap.. Det var en andra akt av Guds suveränitet.

Först var det stenkastningen och att David blev förbannad, nu var det också att Davids hustrur alla fick ligga med Absalom mitt på ljusa dagen i ett tält så att hela Israel kunde se det.

  1. Den tredje akten av Guds suveränitet när Gud gör Ahitofels råd om intet

Ahitofel föreslår nu Ahitofel sade till Absalom: ”Låt mig välja ut tolvtusen män, så skall jag bryta upp och förfölja David i natt. 2 Jag skall komma över honom medan han är utmattad och modlös och göra honom skräckslagen, och allt hans folk kommer då att fly. Bara kungen skall jag döda. 3 Allt folket skall jag föra tillbaka till dig. När alla återvänt, förutom den man du söker, skall hela folket få frid.” 4 Detta förslag gillade Absalom och alla de äldste i Israel. ” – 2 Sam 17:1-4

Absalom gillade först detta råd, men Gud kommer göra detta råd om intet och styra allt på ett annat sätt. Detta för att han vill Absaloms olycka.

Trots ett gott råd enligt Absalom själv så rådfrågar han nu Husaj om ett råd istället. Husaj tyckte inte alls Ahitofels råd var bra utan gav istället ett annat råd.

Husaj föreslog att Absalom själv skulle dra ut mot David och ta med sig hela armén och inte bara 12000 som Ahitofel hade föreslagit.

Absalom gillade Husajs råd bättre och följde det rådet istället för Ahtofels råd.

Men vad var orsaken till att han följde Husajs råd istället för Ahitofels?

Kapitel 17 Vers 14 Ty Herren hade ordnat det så att Ahitofels goda råd gjordes om intet, för att Herren skulle bringa olycka över Absalom.

Absalom hade gjort uppror och Herren skulle nu döda Absalom för att han hade gjort uppror.

Detta löste sig, genom att David först hade i kapitel 15 lämnade kvar Husaj i Jerusalem, eftersom David såg Husaj ”som en börda” att ha med sig.

David hade även sett till att Husaj skulle vara Davids spejare och rapportera tillbaka till David. Sedan löste det sig genom att Herren såg till att Husajs ord följdes och inte Ahitofels.

Allt kan verka som mänskliga tillfälligheter, men det var det inte utan Ty Herren hade ordnat det så att Ahitofels goda råd gjordes om intet, för att Herren skulle bringa olycka över Absalom..

Det var en akt av Guds suveränitet som skulle leda till att David fick tillbaka makten igen.

Trots att David hade syndat och Herren sände olyckor över honom från hans egna hus som bestraffning för hans synd, så hade Herren inte övergivit honom.

David hade tidigare hoppas på att Herren skulle vända Simeis förbannelse till något gott och att Herren skulle ta honom ur situationen.

Allt som skedde nu skedde till Davids bästa på grund av Guds löfte till David.

Mina vänner detta är hur Herren agerar i vårat liv.

Han är fullt suverän i vårt liv även när vi får erfara syndens eländiga konsekvenser.

Du kanske har begått en synd men bekänt din synd och får lida för det och känner Herrens fostran i ditt liv?.

Gud har inte övergivit dig utan är suverän även i den situationen. Herren leder allt till det bästa.

David såg Guds suveränitet i allt som skedde honom även när det var motgångar och saker som vi kanske skulle se som eländiga och hemska..

Tänk dig själv att du blir utsatt för stenkastning och förbannelse? Sedan att någon tar din fru och ligger med henne mitt framför ögonen på alla.

Hur tar du det hela då? Det är vanligt idag att folk skyller på djävulen och demoner.

”Det var en demonisk attack som förbannade mig”, ”Det var demoner som såg till att stenarna kom emot mig”. Javisst absolut ibland är det demoner som förbannar.

Det var dock inte djävulen eller demoner som ställde till det för David. Det var hans egna synd och Gud kunde därför agera mot honom som han gjorde.

Även det som vi uppfattar som hemskt och ont, är inte hemskt och ont när det kommer från Herren eftersom Herren är god.

Men Herren ger också oss vad vi förtjänar. David såg att han förtjänade att bli förbannad och utsatt för stenkastning.

Det var hans egna fel och han såg det också. Människan idag har stora problem med Guds suveränitet.

För många är det den mest hatade läran i hela bibeln att Gud är suverän. Prata med en ateist, ofta är de inte ateister för att de inte tror på Gud, ofta är de ateister för att de kan bibeln mycket väl och de hatar Gud för att han är Suverän!.

Många Ateister förstår bibeln mycket bättre än många som kallar sig kristna. De hatar dock vad de läser och vill inte ha en suverän Gud, utan hatar en Suverän Gud som gör vad han vill med oss.

Vi måste dock förstå att Gud inte låter någon människa drabbas av något om man inte är förtjänt av det. Det finns inget som kallas oskyldiga människor. Bibeln säger att ”alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”

Det är bara Guds nåd att det inte är ute med oss alla och att vi ens får leva kvar på denna jorden. ”Om Herren skulle tillräkna alla våra synder vem kan då bestå”? (Ps 130:3)

Även om någon skulle vara förklarad rättfärdig som i Jobs fall och man inte har gjort något ont, så hände inget honom bara för att Gud kände för att vara elak mot honom. Nej det hade ett syfte. Syftet var att Job skulle lära känna Herren.

Herren har alltid ett syfte med sitt handlade men handlar också rättvist. David klagade inte över vad han blev utsatt för utan såg Guds suveränitet i vad som skedde.

Istället för att klaga sade han : ”Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det.””

Ser du Guds suveränitet i ditt liv? Ser du Guds suveräna handlande med dig i ditt liv? David gjorde det och han var även övertygad om att allt skulle gå enligt Herrens plan till slut ändå.

Du skall veta i ditt hjärta att Herren , din Gud, fostrar dig, så som en man fostrar sin son ” (5 Mos 8:5)

Herren fostrar oss och denna fostran gör ont. All fostran gör ont men för att kunna fostra oss använder han ofta andra människor som gör saker emot oss som gör ont.

Gud styr deras tankar och handlingar för att fostra oss. Gud styrde dessa männens handlingar och tankar och ord. Så att de kastade sten och de förbannade. Det kom i från Herren genom andra människor emot David.

Gud såg till att Absalom låg med Davids fruar genom att se till att Ahitofel gav ett dåligt råd. Gud använde Ahitofels råd eftersom det sågs lika högt som att rådfråga Herren själv.

Men Gud använde också Absaloms handlingar för att verkställa det Herren hade sagt skulle ske.

Gud såg till att Husajs råd följdes istället för Ahitofels för att Herren ville olycka över Absalom. Gud agerar suveränt efter sin vilja och sitt rådslut i denna berättelse.

Samtidigt är människan helt ansvarig för sina handlingar. David fick ta konsekvensen av sina egna synd. Ahitofel gick och hängde sig när han såg att hans andra råd inte följdes.

När Ahitofel såg att hans råd inte följdes, sadlade han sin åsna och bröt upp och for hem till sin stad, och sedan han hade ordnat med sitt hus, hängde han sig. Så dog han och blev begravd i sin fars grav. (2 Sam 17:23)

Hans stolthet och hur han mådde drev honom till att begå självmord. Det som drev honom till självmordet var på grund av att han en gång hade varit den ledande i att Absalom gjorde uppror emot David och Herren. Nu mådde han säkert dåligt över sina handlingar och begick självmord.

Absalom fick också ta konsekvensen av sitt uppror. Husajs råd skulle kosta Absalom livet Han fick bära ansvaret för sin egna synder.

Gud i sin suveränitet såg också till att dessa upprorsmakare dog en för tidig död. Både Absalom och Ahitofel som låg bakom upproret dog under Guds Suveräna Hand.

Var inte alltför ogudaktig och var inte dåraktig. Varför skulle du dö
innan din tid kommer?
  – Pred 7:18

Ahitofels ogudaktighet ledde till att han dog tidigare än han hade behövt. Han kunde ha levt längre om han inte hade givit sig in i upproret. Judas gjorde samma sak när han förådde Jesus så gick han och begick självmord.

Därför att om man är extra mycket ogudaktig så dör man för tidigt här i livet. Ta till exempel rapparen 2Pac som dog så ung. Hans rap texter var fyllda med så mycket ogudaktighet och han levde ett ogudaktigt liv.

En dag kom en man och sköt honom till döds 25 år gammal var han enbart..

Visst vi skall alla dö en dag och sedan dömas men bibeln säger också att om man lever ett väldigt ogudaktigt liv så lever man kortare än andra.

Både Absalom och Ahitofel dog en för tidig död på grund av sin ogudaktighet och det var en akt av Guds suveränitet.

På grund av att Herren är Gud har han rätten att göra precis vad han vill med människan och agera utifrån sin plan. Det var därför Absalom dog en för tidig död.

Gud var även Suverän i sitt handlande för Han hade lovat David att frälsaren skulle komma från Davids hus.

Löftet gavs till David och kunde inte tas tillbaka därför ledde Gud allt så att David fick tillbaka makten.

När David syndade kunde det gått med honom som med Absalom. Skillnaden var att David bekände sin synd det gjorde inte de Absalom.

Likadant är det med oss. Om vi bekänner vår synd kastar inte Herren ut oss utan vår synd hamnar på Jesus Kristus istället, men vi får ta syndens konsekvenser. Här och nu i detta livet men inte i det eviga livet .

Ahitofel bekände inte utan begick självmord och fick möta syndens konsekvenser efter döden samt dö snabbare än många andra.

Vi har löftet om frälsning givet till oss precis som David hade, så även om vi skulle synda och bekänner vår synd, så leder Herren det till det bästa för oss, på grund av löftet om frälsning.

Jag säger inte att vi skall synda med flit nu, Nej, absolut inte men det sker ibland att kristna syndar och då kan du komma i håg att Gud är suverän även i din synd och i dess konsekvenser men om du vänder om ifrån synden och vänder dig till Jesus Kristus, så samverkar de till det bästa för dig!

Men om du lever du i stolthet som Ahitofel och vägrar bekänna din synd får du ta dess konsekvenser utan att Gud räddar dig ur konsekvenserna.

Herren leder syndens konsekvenser för oss som älskar Honom till ditt bästa till slut , när vi slutligen en dag skall vara med honom ansikte mot ansikte i himlen.

Herren ledde Davids synd till något gott i slutänden. Visst David fick gå igenom svårigheter som ett resultat av synden och det får vi också men i allt detta var Guds suverän och det är han i våra liv också.

Hur relaterar du till Guds suveränitet? Kan du säga som David när det går dig illa i livet: ”Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det.”

Guds suveränitet är en av de ljuvligaste sanningarna i hela skriften. Det är den sanningen som erkänner att Herren är Herren och människan är ingenting  i jämförelse med Honom.(Jes. 40:17)

Gud kan styra människan och omständigheterna precis som han vill, och på det sätt Han vill . Är det inte en underbar sanning att veta?

Är det inte fantastiskt att veta att det finns inte en enda omständighet i ditt liv som Herren inte kan styra?

Är det inte fantastiskt att veta att Herren även styr över eländet i vårt liv? För då vet vi att ingenting kan ske oss som Gud inte råder över! Det finns inga svårigheter i livet där Herren inte kan bereda en utväg.

Det finns inga tankar eller handlingar som inte kan styras av Herren för hans syften. Det finns inte en enda människa som kan stå emot Herren om han vill göra något. Även om du skulle befinna dig i den mest omöjliga situationen någonsin så kan Herren ta dig ur den.

Om han kunde få folk att förbanna David Så kan han väl hjälpa dig i din situation. Om han kunde får Ahitofels planer om intet så kan han väl hjälpa dig?

Om han kunde skapa elände för David på grund av hans synd men också ta honom ur den. Så kan han ta dig ur ditt elände.

Se på Herren den Allsmäktige Suveräne Guden!. Tillbe Honom för den han är!

Slutligen :

När David säger  Kanske skall Herren se till mitt elände, så att Herren vänder hans förbannelse i dag mig till godo.” 

Så kan vi dra en parallell med Jesus Kristus och allt elände han fick utstå och hur Gud vände allt till något gott. Jesus Kristus var syndfri men fick ändå utså elände på korset. Jesus blev ett med synden och bar alla våra synder på korset i det värsta av eländen.

Han utstod all den vrede och alla konsekvenser synden kan medbringa på en gång när han dog på ett kors för att rena oss från synden och tillfredsställa Guds vrede.

Det Jesus gjorde var att vända syndens elände till något gott när han dog och uppstod från det döda. Nu kan vi få evigt liv genom honom och komma till Gud när i dör och känna honom i evigheternas evigheter. Är inte det något gott?

Allt elände och all misär har sitt slut i Jesus Kristus och det nya livet.

Låt oss tillbe Jesus Kristus för den han är!