Den ny evangeliska rörelsen och den sista tidens stora avfall.

Den evangeliska rörelsen har radikalt förändrats under 1900-talet. Under 1940 talet hade modernismen infiltrerat kyrkorna. Attacker emot Guds ord kom frekvent genom att man ville förena vetenskapen och modernisera bibeln så att den skulle passa in i tiden. En av sakerna som började ifrågasättas var att Gud bokstavligen skapade människan på sex dagar och att jorden var ung. Istället började en del lära ut att en dag inte betyder en dag utan det skulle moderniseras efter vad vetenskapen säger. Under denna tiden uppstod den fundamentalistiska rörelsen i USA. Det var en bra rörelse i från början. De kämpade emot teologisk liberalism de stod upp för bokstavligt sex dagars skapelse. Kristendomen hade i 1940 år handlat om att bland annat bekämpa liberalism och falska doktriner. Kristendomen hade förstått den andliga krigföringen att djävulen kommer som ett ljusets ängel för att villfara. Djävulen kommer som ett får med fina vackra ord men i verkligheten är han en varg som vill förstöra och sådana är hans tjänare också.

Alla gillade dock inte denna fundamentalistiska anda som förekom att alltid strida för sanningen och en del var trötta på alla strider för sanningen. Då kom en ny form av evangelisk rörelse in i bilden som kallas för den nya evangeliska rörelsen. Den nya evangeliska rörelsen innehöll filosofier som :

  1. Låt oss inte fokusera på det negativa utan istället se det positiva hos de andra. Det handlade om att bli mer accepterande. Även om en sådan filosofi låter bra i människans öron så är det inte bibliskt. Bibeln är emot saker. Bibeln fokuserar på det negativa likväl som det positiva. Det handlar om en balans.
  2. En önskan om att vara mer accepterad av den vetenskapliga världen
  3. En anpassning efter tidsandan
  4. En reaktion emot att fundamentalismen saknade en vision för socialt samhällsengagemang.
  5. En växande ekumenisk anda som ansåg fundamentalismen som för separatistisk.

Resultatet av denna kompromiss blev att den ny evangeliska rörelsen tog över, och att den kristna evangeliska rörelsen förändrades radikalt på flera olika områden. Bibelns budskap började mer och mer att anpassas efter samhället. Psykologi kom in i det kristna budskapet. Synen på hur man tolkade bibeln förändrades. Populär musiken kom in i kristen lovsång. Ekumenik blev populärt, fundamentalismen och separatism ansågs som kärlekslös fariseism. Hela konceptet med kärlek förändrades. Tidigare accepterade kristna inte icke fundamentala bibliska läror men nu ansågs det som kärlekslöst att gå emot det som inte var bibliskt.

En av de mer välkända namnet som drev på utveckling väldigt kraftigt var Billy Graham. Han växte upp under fundamentalismen. Han var tränad av Bob Jones Sr. (evangelisten) och genom den träningen han fick blev han en av den tidens mest kända själavinnare. Helt plötsligt gjorde han en u-sväng. Han brukade vara fundamentalist men börja nu gå i den ny evangeliska riktningen. I stället för att separera sig i från och gå emot falsk lära började han i stället att kompromissa. Han började ta med liberala och katolska präster på sina kampanjer för att hjälpa till.

Folk som blev frälsta började skickas till liberala och katolska kyrkor. Fundamentalismen började nu allt mer att dö ut, och de som fanns kvar valde att gå emot Billy Graham och separera sig i från honom på grund av den skada han åstadkom. Bob Jones och även Martyn Lloyd- Jones tillhörde skaran som separerade sig i från Billy Graham.

Ett annat namn som vart mer känt på den tiden var John Stott. John Stott var också en förespråkare för en ekumenisk allians där även Rom skulle inkluderas. John Stott var också en förespråkare för att världen inte skapades på sex dagar utan blandade in vetenskapen i det hela. Även honom tog fundamentlister som t.e.x Martyn Lloyd Jones avstånd ifrån. Men Stotts inflytande är stort även i vår tid.

Samtidigt fanns en man som hette Carl Henry som propagerade för att församlingen måste vara mer involverad i sociala aktioner i samhället. Församlingen skulle satsa pengar för att lösa samhällsproblem en tanke som är vanligt förekommande i dagens ekumeniska rörelse. Den ny evangeliska rörelsen började nu kritisera den gamla skolan evangeliska fundmentalister för att de inte brydde sig om folk i samhället.

En ny ekumenisk rörelse uppstod som ett resultat av Billy Grahams nya väg där man skulle vara eniga med allt och alla. Stridsyxan för sanningen skulle plockas bort och alla skulle med i samma tåg och de som inte var med sågs som kärlekslösa fariséer. Lausanne rörelsen tillkom och det var startskottet för den ekumeniska rörelse vi finner idag. Bakom denna rörelse låg Billy Graham och John Stott. Den evangeliska rörelsen började nu skaka hand med liberaler och icke troende. Den evangeliska rörelsen började också inkludera den karismatiska rörelsen som man tidigare hade hållit sig borta ifrån. Allt skulle anpassas efter tidsandan och begreppet kärlek började att omdefinieras till att betyda att man skulle acceptera osanningar genom att ingå allianser med katolska kyrkan, liberala och den karismatiska rörelsen. Sann kärlek glädjer sig i sanningen. Den accepterar inte orätta läror. (1 kor 13:8)

En anda av acceptans och en anda av att inte gå emot villfarelse började nu ta över mer och mer. Populär musiken gjorde större intåg och världen fullständigt började invadera kyrkorna som ett resultat av denna kompromiss. Feminismen var nästa grej som började invadera kyrkorna där det nu blev populärt att ha en kvinnlig predikant. Pragmatism och anpassning till världen började mer och mer att ta över.

Den nya mentaliteten blev att vad helst som fungerar för själars frälsning låt oss gör det (pragmatism). Den gamla synen var att bara det som bibeln lär oss om hur vi vinner själar skall vi hålla oss till.

Det blev mer och mer opopulärt att vara dogmatisk och vara emot något. Den ny evangeliska rörelsen är i dag den dominanta och fundamentalismen är väldigt opopulärt. Visst det fanns en del fundamentalister där ute som förstörde dess rykte genom att de började strida med varandra och om små saker, men det fanns många som inte alls vara sådana.

Vi ser resultatet av ny evangelikalism i Sverige idag där det råder en tidsanda att man inte skall fokusera på det negativa. Du skall inte säga något kritiskt om någon eller något. Du skall vara vän med allt och alla och helst skall du vara ekumenisk, vara engagerad i samhällsfrågor och arbeta för enhet mellan kristna istället för att strida emot det som bringar skada in i Kristi kropp.

Vi har Sveriges Kristna råd som i dag har en ordförande som är katolik och hade en ordförande som är ortodox. En av de drivande personerna som tog in den evangeliska kyrkan i denna ekumenik var Stefan Swärd.  Med i denna allians är även pingströrelsen och alla andra kristna samfund. Alla står de alltså enade med Rom och skall arbeta med liberala så som ekumeniakyrkan och svenska kyrkan. De sviker alltså tron. De sviker vad det innebär att vara en protestant. Man kan säga att man är evangelikal men att ingå en allians med lögnen är att förneka sanningen.

Andan av acceptans och ”kärlek” som varit framträdande i den ny evangeliska rörelsen är vad som ligger till grunden för Sverige Kristna råd.

Samtidigt drivs en kampanj att populär musiken skall in i lovsången och in i den kristna musiken i våra svenska kristna tidningar. Dessa tidningar drivs av ny evangelikala krafter där man släpper in i stort sett vilka artiklar som helst och helst sådant i ny evangelisk anda.

Vi ser även den ny evangeliska rörelsen i det sociala evangeliet som är väldigt utbrett i Sverige där kristna blir väldigt engagerade i samhällsfrågor i stället för att vinna själar genom predikan enbart.

Den ny evangeliska rörelsen har tagit över våra teologiska institutioner där den nya bibeltolkningsmodellen framträder och de som examineras är ofta ny evangelikala från topp till tå.

Den ny evangeliska rörelsen kännetecknas alltså av ; pragmatism, ekumenik, man undviker kontroverser i viktiga frågor, man är soft, tolerant mot falska läror, flexibel, icke dogmatisk.

Det är ingen tvekan om att vi lever i en tid av ny evangelikalism i Sverige och personligen tror jag detta har att göra med det stora avfallet som skriften talar om skall ske strax innan Jesu återkomst. När kristna går i allians med påven då har man tappat allt evangelikala har trott genom åren. När världen släpps in då har man övergivit pilgrims mentaliteten som finns i skriften. Skriften säger till oss att vi skall hålla oss borta i från dem som för strid emot den lära vi har mottagit (Rom 16:17). Skriften säger till oss att inte ha något att göra med falsk religion (2 Kor 6:14-17). Skriften säger till oss att tillrättavisa och hålla oss borta från de som lever oordentligt (2 Thess 3:6). Mitt råd i en tid som denna är att hålla sig borta i från allt vad samfunds kristendom heter. Samt uppmana de pastorer som vill vara bibeltrogna i vår tid att lämna sina samfund och bli frigående istället. Vi skall i stället vara soldater i Guds arme som strider för sanningen. (1 Tim 2:3-4). Att ingå en allians med lögnen är att förneka sanningen. Man kan säga att man tror på sanningen men förneka den genom sina gärningar. Det är ett avfall i från tron. 

Vi behöver bekämpa liberalismen, ekumenismen samt världsligheten som infiltrerar överallt. Till och med konservativt kristna har fallit in i den ny evangeliska fällan mer och mer. De kanske inte går i allians med påven men de har den ny evangeliska andan.

En bok som jag baserat mycket av detta på och som är väldigt läsvärd är Ernest Pickerings :  ”The tragedy of Compromise”

En artikel i ämnet http://truthwatchers.com/new-evangelicalism-history-compromise/

Utan Jesus kan vi inget göra.

”Utan mig kan ni ingenting göra. – Joh 15:5

Vi är fullt beroende av Jesus när vi skall leva det kristna livet. Vi kan inte bära frukt utan Honom. Vi kan inte förändra våra egna liv utan andens verksamma kraft.

Vi kan inte frälsa våra barn utan Jesus. Vi kan inte plantera en församling utan Jesus. Vi kan inte evangelisera utan Jesu kraft. Ingen kommer till guds rike utan att Jesus verkar i människans hjärta.

Detta är viktigt att komma ihåg i vår tid när församlingar och kristna en efter en tar in icke bibliska metoder, tankar och idéer där man försöker hjälpa Gud. Man försöker göra det som man inte ser Gud göra och man försöker på egen hand.

Speciellt frestande är detta när det verkar som att man inte ser Gud verka speciellt mycket, i stället för att då be och förtrösta på Guds löften så skall man försöka själv,  då blir det ett mänskligt verk i stället för Guds verk. Många gånger verkar det till och med som att Gud låter oss gå våran egen väg, och när man gör det kan man se större tillväxt än om man hade gått Guds vägar. Det blir dock ingen sann tillväxt det blir en ytlig sådan och snart faller allt.

Jag läste om en man som inte lever längre som hade stor intelligens han drog till sig stora skaror av folk genom att han var duktig med sina resonemang. En generation senare var allt som bortblåst. Han hade inte använt Guds vägar och metoder och varit beroende av Jesus utan förlitat sig på sin förmåga inom det apologetiska.

Istället måste vi vara som små bebisar som är helt beroende av sina föräldrar för allt. Ha ett sådant beroende av Jesus för utan Honom kan vi absolut ingenting göra.