Plikten att varna för faran

Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet och folket inte blir varnat, och svärdet kommer och tar ett liv bland dem, då dör han genom sin egen missgärning, men hans blod ska jag utkräva av väktarens hand. ” – Hes 33:6

Hesekiel var placerad av Gud som en profet för folket. Han skulle tala till hårda och förhärdade hjärtan. Folket skulle inte lyssna men likväl var detta Hesekiels kallelse att vara en varnande röst för dem. Om han som väktare såg svärdet komma men inte varnade dem så skulle han bli skyldig till att de dog av svärdet.

På samma sätt är det med oss idag. Vi har blivit satta som Guds folk i denna tid och i detta samhälle. Vi har blivit kallade att predika sanningen för denna världen. Men om vi inte varnar för vägen folket vandrar på kommer vi vara skyldiga till deras blod.

På samma sätt är det i en församling om vi ser att folk håller bli att bli andligt dödade av dålig och osund lära eller av ett dåligt beteende så är vi skyldiga att tala ut emot detta annars blir vi skyldiga till det andliga avfallet som då kommer.

Ingen sådan här blir givetvis populär i vår tid eller får så speciellt stora församlingar men varken Hesekiel eller Jeremia blev någonsin populära bland Guds folk. Likväl höll de fast vid deras skyldigheter och Gud var med dem.

Hur är det med oss när vi ser faran komma som är skadligt för människans själar och kommer leda till deras andliga död är vi då tysta och därmed blir skyldiga till alltihopa, eller talar vi ut och står upp för sanningen och genomför vår plikt?