Var fullkomlig så som vår Fader är fullkomlig

Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig ” – Matt 5:48.

Vår Mästare och Herre Jesus Kristus sätter ribban otroligt hög. Hur högt sätter han ribban? Jo att vara lika fullkomlig som Gud själv. Jesus här talar om att vara fullkomlig men varför gör han det? Talar han enbart om att man skall inse sitt behov av en frälsare? Visst till en viss del säger han det för att folk skall inse att de behöver en frälsare men jag tror absolut inte att det stannar där eftersom hela bergspredikan är riktad till troende och förklarar evangeliets liv och den smala vägen.

Jesus manar oss inte enbart att gå genom den smala dörren som är Jesus Kristus utan också att vandra på den smala vägen. Han uppmanar oss till något som ingen av oss någonsin kommer att uppnå här på jorden men likväl är det inget vi skall ignorera bara för det utan det är något vi skall sträva efter genom Andens hjälp att uppnå fullkomlighet så som Fadern är fullkomlig. Det är heligheten väg Jesus här förkunnar för oss ”Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig. ” (1 Petr 1:16). Vägen är alltså smal vi skall vandra på och ack så många i vår tid som ignorerar detta.

Tragiskt nog vill inga många höra Jesu ord till oss här utan man vill i stället vandra en annan väg. Vägen är så smal att det krävs uthållighet för att inte falla av från vägen ”Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. ” (Upp 14:12). Jesus kallar oss inte bara till att tro på honom utan även att lyda och följa hans bud. Han kallar oss till att leva ett liv i fullkomlighet och helighet. Han kallar oss att leva på samma nivå som vår Fader i himlen.

Min vän hurdant är ditt liv? Är detta ditt hjärtas rop och strävan? Är det denna väg du vandrar på? Vandrar du för att bli så fullkomlig som möjligt? Eller är du oberörd vid Jesu kallelse? Har du kommit till insikten att du behöver Jesus som din frälsare för att ärva det eviga livet? Har du efter det börjat vandra på den smala vägen? Vandrar du så som Jesus vandrade (1 Joh 2:6)?. Om inte vad är det om hindrar dig? Vad är det som gör att du inte gör det? Är det kärleken till den världen? Är det kärleken till allt annat? Är det dina synder? Min vän om du påstår dig vara en lärjunge till Jesus, är det då detta du eftersträvar? Strävar du efter att bli lika fullkomlig som Fadern själv? Rannsaka ditt hjärta och dina motiv. Tiden är kort och domens dag är nära. Vägen är smal och få finner det eviga livet. Var fullkomliga så som vår Fader i himlen är fullkomlig.

One thought on “Var fullkomlig så som vår Fader är fullkomlig

  1. Tobias Gottfridsson december 9, 2017 / 16:07

    Det är omöjligt. Ty att vara fullkomlig innebär ju enligt vad jag förstått att vara som Gud i perfektet, helighet och kärlek. Att aldrig göra något ont, säga något ont eller tänka något ont. Jag måste personligen säga att jag inte har mycket hopp kvar. Jag är skräckslagen för Gud men älskar vare sig honom eller min medmänniska enligt biblisk sätt. Jag är självisk och girig. Om jag måste är jag bered att ge bort det jag äger men det sker av räddsla för straff då jag inte vill det. Fullkomlighet kommer jag aldrig uppnå – varför sträva efter ett liv som är omöjligt att leva.

    Vet inte heller vem som har rätt när det gäller vad omvändelse och det kristna heliga livet ska levas i praktiken när skriften inte säger vare sig ja eller nej i frågan eller hur man ska tolka eller tillämpa det som står i praktiken.

    Den största frågan är lagen då vissa kristna utifrån somliga bibelord menar att den fortfarande i helhet gäller och lever man inte fullkomligt syndfritt efter att ha kommit till tro och efter alla lagens bud går man förlorad. Somliga menar även utifrån vissa stycken i skriften att kvinnor inte får gå i byxor, att det är synd att på något sätt försköna sitt utseende genom smycken, smink, parfym. Finns även några som menar att matföreskrifter, Herrens högtider, sabbatshelgandet på lördagar är nödvändiga. Andra menar att Mose lag förutom morallagen som även finns i våra samveten och givetviss gäller (om sabbaten finns olika tolkningar om vi är skyldiga att hålla den eller ej då det står att den var ett tecken mellan Guds folk Israel och Gud) inte är bindande för kristna och att lagar om tionde, sabbatshelgande etc är upp till varje person.

    Jag står villrådig i förvirring, medveten om att om jag lyssnar på fel tolkning är risken stor att jag går fel och fortsätter mot fördärvet.

    Vad är sann omvändelse. Vad innebär det att omvända sig i praktiken. Vad menas med att älska Jesus mer än allt. Funderar ofta på och vet att man ska omsätta tron i vardagen, men vet inte hur det ska gå till rent praktiskt. Vad är den trånga porten och smala vägen som vi måste gå på. Hur ska man kunna kämpa för att ta sig in genom den trånga porten som Jesus säger när man inte vet vad det innebär. Vad menas med att försaka sig själv och ta upp sitt kors i praktiken. Hur korsfäster man sitt kött praktiskt sett.

    Hur se på handlingar, aktiviteter och sätt att leva som bibeln varken direkt förbjuder eller godkänner. Är något synd om det inte finns ett uttalat förbud eller tillsägelse i bibeln. Exempel läsa skönlitteratur, se på film och spela spel som beskriver människors livstil – även deras fel och synder.

    Hur se på sexualitet och onani. Sex utanför äktenskapet är enligt skriften synd, men vad finns det för förbud mot onani. Vissa menar att det är synd, medan andra utifrån att det inte finns ett direkt förbud i skriften menar att det inte är det. Andra säger att det kan leda till synd men vågar inte brännmärka det som synd då de inte finner ett direkt förbud mot det i skriften och menar att man inte kan göra lära av något som inte står så. Vad stämmer. Vad är det som är synd med sexuell lust – hur är det inom äktenskapet med lust mellan man och hustru – är det rätt. Vad säger bibeln om sex inom äktenskapet. Eller är all passion – även inom äktenskapet – av ondo.

    Angående givandet och barmhärtighet till de behövande. Jag tror bestät på att våra tillgångar tillhör oss ensama och vi bestämer över dem. Jag är inte emot att hjälpa min näste – Självklart bör man hjälpa de i nöd men det skall ske genom vårt lands välfärdssystem och social hjälp vilket vi är med och finansierar via skatt – men emot att det skall vara vår skyldighet att göra så då de på intet sätt har någon rättighet att få del av det vi arbetat för. Förvirrad då vissa menar att vi är skyldiga att ge, medan andra säger att det är fel att ge om man inte vill det utan bara gör det av olust och tvång. Är det rätt att ge om man inte vill det, av olust eller tvång eller är det i sådana fall orätt. Främsta orosmolnet är påståendet att man är skyldig att ge tionde annars får man en enkelbiljett till helvetet – något som jag inte i dagsläget har någonsomhelst praktisk möjlighet att praktisera då min ekonomi är skral med stora skulder och jag har en god man som förbjuder det. Har dessa rätt kan jag lika gärna

    Hur göra med bibeläsning, bön etc. Svårighet med att komma in i bibeltexten eller vad jag ska börja någonstans. Blir mest ett Bibelställe här eller ett bibelställe där. Var ska jag läsa. Bönen mest att jag ber till Gud men har aldrig hört Guds tilltal och utan dialog blir det någon levande relation – hur ska det kunna finnas en relation utan närhet och dialog utan det blir ju bara tron en instution.

    Jag har alltid förespråkat frihet och rättvisa. Värderingar som blivet så stor del av mig att de är oskiljaktiga. Förnekar jag dem skulle jag ljuga då de är en del av min varelse. Jag står för dem vad som än sker – allt annat vore feghet.

    – Förespråkare för Friheten. Alla människor har rätt att leva fria som de önskar med vilka värderingar de än önskar ha så länge de inte skadar sina medmänniskor, försöker påtvinga dem sina värderingar med våld och följer de lagar som finns till för att skydda människors rätt till liv och frihet.

    – Förespråkare för Åsikts och yttrandefrihet. Varje människa har rätt att hysa en egen åsikt – hon får om den gör skada eller består av förakt inte praktisera eller yttra den, men hon har all rätt att hysa den var det än är.

    – Förespråkare för privategendom och privatäganderätt Står för en absolut privat äganderätt. Varje människa äger sina tillgångar och sin tidsanvändning och får använda dem efter behag. Våra tillgångar är enbart våra. Ingen annan kan göra anspråk på eller kräva det vi arbetat för eller fått som gåva av någon annan. Är lika mycket emot att man plundrar de arma på det lilla de väl äger som att tvinga de välbärgade att ge bort sin egendom till andra människor om de inte frivilligt väljer att göra det. Citatet ”Det är den som brukar jorden som äger den” uttrycker perfekt min uppfattning. Bonden äger ensam den gröda han bärgar, gruvarbetaren ensam guldet han bryter, företagaren vinsten företaget gör – även om det så på grund av hans driftighet, uppfinningsrikedom och ihärdiga arbete generar i miljontals kronor – varje krona är deras om de förtjänat dem med ärliga medel. De bestämmer ensamma vad som skall göras med dem – om de skall brukas för uppehället, användas till rekreation/ha roligt för dem, eller av barmhärtighet avhjälpa behövande medmänniskor nöd, de har till och med rätt att kasta bort dem. Om någon vill vara generös med sina tillgångar är det okej men påståendet att det är en moralisk skyldighet är inget annat än slaveri.

    Förespråkare för Individualism. Står för att alla människor har sitt värde som enskilda människor och inte som en del av en grupp. Gruppens bästa får aldrig gå före individens bästa. Emot kollektivatismen – bara ordet för mig att se rött och gnissla tänder.
    Förespråkare för livets egenvärde. Livet på jorden har ett egenvärde och syfte och är inte bara en förberedelsetid för evigheten. Livet skall levas för sin egen skull. Evigheten är viktig, men man får inte ge det större värde än den nuvarande livet. Det finns inget som kan vara viktigare än nuet och det liv som finns nu.

    Antikommunist. Starkt emot kommunismens ide att skapa ett gemensamt ägande av produktionsmedlen och ett klasslöst samhälle där allt ska delas och ingen har rätt till mer än någon annan. Hyser även motvilja mot kommunitetsliv och egendomsgemenskap – vilket utgår från min avsky mot kommunism och socialism i alla dess former då den oftast använt sig av onda metoder och inte accepterar andra levandssätt för att genomdriva sin samhällssyn – något jag fullständigt vänder mig emot. Om människor frivilligt väljer att leva i sådan gemenskap och dela med sig av allt så är det deras val men de har ingen rätt att kräva att andra ska leva likadant.

    Anti-Alturist – Emot skyldigheten att sätta andra främst. Om någon tjänar sin näste måste det ske frivilligt. Jag håller förvisso med att egoism där man sätter sig själv först och aktivt skadar sina medmänniskor är ond men betraktar ändå dess motsvarighet alturism (skyldigheten att tjäna sin näste, osjälviskhet) som än mer avskyvärd.

    Anti-Asketist – Emot asketismen försakelsen av jordiska och äktenskapliga bindningar och även asketismens upphöjandet av lidandet som något gott och ett självändamål. Det är inte fel att njuta av Guds goda gåvor och glädja sig över livet. Betraktar förakt mot Guds goda skapelse – allt det av det här livets goda som inte är syndigt – som förakt mot Gud själv. Lidandet kan luttra och forma oss men i sig själv är det ont. Om vi möts av det så får det göra sin uppgift men vi har ingen anledning att söka det eller tycka om det.

    Antiracist/nazist – Emot att man behandlar människor illa eller förtrycker dem på grund av ras, religion, sexuell läggning etc.

    Anti-Kolonalist – Emot att folk drar in och erövrar och förstör andra folks liv och kulturer och tvångskonventerar befolkningen även om de så idkar avgudadyrkan, kannibalism, människo-och barnoffer och sexuella orgier. Ingen har rätt att ödelägga ett annat folks livstil hur det än är beskaffat.

    Citat från några böcker som stärkt min tro på privatäganderätt och min avsky mot kommunism vilket jag står helhjärtat för. Det är en fiktionell berättelse med sagans alla tillbehör krig, kärlek, magi men också med ett starkt frihetsbefrämjande budskap. Bokserien heter Sanningens Svärd eller The Sword of Truth av amerikanen Terry Goodkind. De som inte själva läst den har ingen rätt att uttrycka sig om att det är syndigt eller omoraliskt att läsa den.

    – Det här synsätten förespråkar slaveri och kan bara leda till död och förtvivlan.

    Du måste lära dig att den moraliska vägen för en människa i detta livet är att hjälpa andra, inte sig själv. Mänskligheten är usel, ovärdig, osund, och vidrig. Att hjälpa andra är enda sättet att bevisa vad ens själ är värd. Det är det enda verkligt goda en människa kan göra.

    Självuppoffring för att tjäna andra är människans högsta moraliska plikt och enda anledningen till att hon kommit till världen.

    – Det här synsätten hyllar friheten och är det enda sättet att leva om man högaktar livet

    Varje människas liv är rätteligen hennes eget. En enskilds människas liv kan och måste tillhöra bara henne själv, inte ett samhälle eller en stat – för då är hon bara en slav. Ingen kan förneka en annan människa hennes rätt till sitt eget liv, för det är detsamma som att stjäla hennes möjligheter att upprätthålla sitt liv. Det är förräderi mot mänskligheten att rikta en kniv mot en annan människas strupe och diktera hur hon ska leva sitt liv. Inget samhälle (grupp eller församling) kan vara viktigare än de enskilda människor det består av, för då kan man tillskriva vad som helst utom människan den högsta betydelse.

    Livet är den gåva var och en av oss har fått. Vårt liv är vårt och ingen annans. Det är omätligt dyrbart. Det är det största värde vi kan få. Vårda er om det.

    ”De (de onda) säger att ingen enskild bör ha rätt att uppnå någonting på egen hand då ingen har rätt att uppnå vad någon annan inte kan. De säger att prestationer är korrupta eftersom de är rotade i egenintressets ondska, därför är frukterna av den prestationen besmittad av av dess onda. Det är därför de predikar att all vinning måste offras till dem som inte har förtjänat det. De tror att det bara genom ett sådant offer kan dessa frukter renas och bli goda. Vi tror å andra sidan att ditt eget enskilda liv har ett värde i sig själv, och vad du uppnår är ditt. Endast du kan uppnå självvärde för dig själv. Varje grupp som erbjuder det till dig, eller kräver det av dig, kommer med slavkedjor.

    ”Generositet är bra, om det sker utav egen fri vilja, men en tro på moralsk skyldighet att självuppoffra sig själv för andra är inget mindre än sanktionering av slaveri. De som säger att det är ditt ansvar och plikt att offra dig för andra försöker avleda din syn från kedjorna de fäster runt din nacke ”.

    Angående vår skyldighet att vittna. Hört flera kristna predikanter hävda att vi ska börja gå ut i lydnad och göra det Jesu befallt – vittna, be för människor, bota sjuka och kasta ut onda andar. Fått ett svar från en kristen att om an inte pratar om Jesus och vittnar med precis varenda en man möter så går man förlorad. Är både blyg och försagd när det kommer till detta. Har inget emot att stå för och bekänna min tro på Jesus om någon undrar eller frågar, men pratar inte heller om det vitt och brett. Dels för att jag är för skygg och dels för att jag själv inte skulle uppskatta om någon vilt främmande kom fram till mig och helt utan förvarning frågade detta då jag innehar den största respekt för människor personliga intrigitet. Skulle aldrig gå fram på gatan till någon och vittna eller be för. Kan på sin höjd – vilket jag gjort några gånger – lämna efter mig traktat med budskapet om evangeliet.

    Bered på det lidande och svårigheter som vi som kristna kan förvänta oss. Har dock aldrig kunnat förmå mig att glädjas vid tanken på det eller längta efter det som vissa tidiga kristna martyrer gjort – enligt min mening är de som aktivt söker eller försöker igångsätta martyrskap och lidande ingen annat än galna virrpannor. Själv är jag bered på det – men fortfarande skräckslagen inombords bara jag tänker på hur man behandlat de kristna och fortfarande gör i muslimska och kommunistiska länder. I egen kraft har jag varken modet eller förmågan att stå emot vid hot om död och tortyr, den kraften måste Gud ge mig annars är det en omöjlighet. Söker fortfarande en flyktväg även om jag vet att det inte finns någon och att det hör till den troendes livsvillkor med prövningar. Om/när det kommer får det komma, men jag kommer aldrig tycka om det eller söka efter det eller vilja ha det. Om det gingo så låt mig slippa, men inte som jag vill Herre utan som du vill.

    Förtvivlad över att nära och kära som inte tror är på väg till helvetet. Varken min far, mor eller bror eller några av mina närmaste vänner (och jag har inte många eftersom jag mest håller mig för mig själv) är frälsta eller tror på Jesus. Att acceptera att de man älskar är på väg till denna tillvaro. Att man aldrig kommer träffa dem mer och än värre att de kommer plågas i eldsjön i all evighet är nästan mer än jag kan uthärda utan att gå under i förtvivlan. Bara att tänka på det är oerhört smärtsamt och. Jag har heller aldrig kunnat slappna av i Kansken eller Antaganden om att de kanske… sånt här ingen tröst för mig. Sant att jag inte kan bestämma åt mina nära och kära, men kan trots det inte acceptera att de är på väg till helvetet. Smärtan är för stor. Hur ska ett barn kunna finna ro när dess förälder är på väg till fördärvet. Hur ska en förälder kunna leva med att dess icketroende barn är på väg att gå förlorad. Hur ska ett syskon eller vän kunna acceptera detta utan att gå under i förtvivlan. Finns det någon tröst och om det inte finns det vad ska vi ta oss till i vår förtvivlan.

    Drabbats av den mest absoluta uppgivenhet. Resignerat mig inför att helvetet med lågorna och plågan blir min eviga destanitation. Ingen rolig tanke och jag önskar det inte, men jag ser inte inte hur jag skulle undkomma att hamna där. Köttet använder detta skoningslöst till att häva att göra som det vill då jag ändå kommer gå förlorad. Jag ser ingen mening att vända sig bort från en synd om jag samtidigt lever kvar i tio andra och orkar inte kämpa emot köttet när jag är uppgiven och förtvivlad. Antingen måste jag omvända mig från allt som är synd i mitt liv, om jag inte gör det är det ingen mening att omvända sig alls. Allt eller inget är vad jag tror på och många av de synder jag lever i har jag ingen aning om hur jag ska omvända mig från och vissa saker som jag sysslar med kanske är synd utan att jag vet om det då jag lyssnar på fel predikanter och pastorer. Har åter blivet slav under starkt beroendeframkallande lustfyllda synder och numera ver jag inte hur jag ska upphöra med dem även om jag såg någon mening med det. Bland dessa märkes att jag blivet mer elak och grov i mina ordväxlingar, mindre nogrann med att om de hemsidor jag besöker är lagliga, sett på syndiga, orena, lustfyllda, pornografiska bilder, filmer och texter. Umgåtts med tankar för att träffa någon jag kan ha utomäktenskapligt sex med men ännu inte gjort det pga blyghet och att jag är överviktig så det finns nog ingen som vill ha mig. Ibland har jag i förtvivlan funderat på självmord – för om jag ändå ska till helvetet är det lika bra att komma dit nu än att först leva i kanske åttio år av ständig skräck.

    Dessa tankar fyller mig med förtvivlan och förvirring och jag vet vare sig ut eller in. Jag har bett och frågat gång på gång i bön Gud vad som är rätt, bett honom vissa mig vad sann omvändelse är och vad och hur jag ska omvända mig från. Jag är livrädd för att gå fel och utan medvetenhet om det fortsätta gå på den väg som för till döden, vilket gör mig uppgiven och leder till att jag faktiskt fortfarande går på den väg som för till döden. Den enda som kunde ge mig ett tydligt svar – Gud själv – är lika tyst som alltid.

    Skriv till tobisgottfridsson@outlook.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s