Ha blicken fäst på Herren under tider av hån och förakt – (Ps 123)

Predikan av Josef Löwdin 6/8-2017, Götborg

Vi som troende kommer att utsättas för hån och förakt i bland. Detta kommer ingen av oss ifrån, detta eftersom Jesus har lovat att Jesu lärjungar kommer att bli hatade Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. (Matt 10:22);

Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er . Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. (Joh 15:18-19).

Detta hat emot kristna uttrycker sig dock på olika sätt genom olika tider och i olika samhällen. I vissa länder idag riskerar du att bli dödad, om du bekänner namnet Jesus medans i vår värld är inte så fallet. Istället så blir vi hatade för våra åsikter.

Vi blir hatade för att vi anser att det finns ett rätt och fel, och att detta rätt och fel regleras efter vad bibeln säger och inte efter vad samhället anser är rätt eller fel.

Det kan också vara hat för att man bekänner namnet Jesus, och förakt och hån i alla former från olika håll som kommer emot dig. När man ständigt utsätts för detta så är det lätt att bli trött på det hela och man börjar längta på att allt skall få ett slut.

I dagens psalm var det ett folk pilgrimer som är okända för oss, som var trötta på allt hån och förakt de fick utstå från sina fiender. Vi vet inte exakt vilken situation de befanns sig i, men vi finner i vers 3 och 4 att de är väldigt trötta på det hela och vill att Herren skall förbarma sig över dem.

Hur skall vi agera när vi är i en sådan situation, där vi bara är trötta på allt hån och förakt man får utstå? Hur agerade dessa pilgrimer och hur skall vi relatera till detta idag?

En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till dig, 
du som tronar i himlen.

2 Som tjänarnas ögon 
ser till sin herres hand,
 som tjänarinnans ögon 
ser till sin husfrus hand,
så ser våra ögon 
till Herren vår Gud
 till dess han förbarmar sig
 över oss.
3 Förbarma dig, Herre ,
förbarma dig över oss,
för vi har fått nog av allt förakt.
4 Vår själ har fått nog
 av de säkras hån 
och de stoltas förakt.


Denna psalm är en av 14 psalmer som kallas ”psalm of ascent”. Det var sånger som sjöngs av pilgrimer som var på färd mot Jerusalem för att fira en högtid.

Men en del av dessa psalmer tros även att sjungits när man hade blivit befriade i från Babylon, och är på färd i att återuppbygga Jerusalem.

Många tror att just denna psalm 123 är en sådan men vi vet inte med säkerhet. Därför skall jag inte spekulera mer i detta.

Psalmen i sig handlar om att tro och se på Herren med sina andliga ögon, i en situation där ens fiender hånar och föraktar dem. Fokuset i psalmen ligger på ordet ögon. Vi finner ordet ”ögon” hela fyra gånger bara i de två första versarna.

Situationen är ett folk som befinner sig i djup sorg, men mitt i sorgen kan tacka Herren. De befinner sig i sorg eftersom deras fiender är efter dem i form av förakt och hån. Det är alltså inte ett folk som får lida fysiskt utan ett folk som får lida psykiskt.

De blir ansatta ofta, och mycket, av dessa fiender som talar illa om dem, som hånar och som föraktar dem, eftersom de är Guds folk. Vi finner detta i vers 3 och 4 där vi läser : 
för vi har fått nog av allt förakt.
 Vår själ har fått nog
 av de säkras hån 
och de stoltas förakt.”.

Just av denna anledningen att de fick utstå detta hån och förakt gör att denna psalmen är väldigt aktuell för oss i denna tid. För vi lever i en tid, och inte bara i vår tid, utan det har alltid varit så att kristna får utså hån och förakt.

Vi blir föraktade eftersom det är Jesus Kristus de hatar, och vi tillhör Jesus och inte denna värld, av den orsaken drabbas vi alla som troende av detta. Detta är alltså en psalm som är väldigt aktuell för var och en av oss, eftersom ingen av oss undgår detta förakt.

Om du aldrig blir hånad eller föraktad för att du är en Jesu lärjunge så är det för att du kompromissar och lever i världen.

Jesus sade nämligen att världen älskar sina egna men hatar dem som inte är av denna värld.

Det är alltså en normalitet för oss som troende att ibland bli hånade och föraktade för vår tro.

Vi ser nyligen ett exempel på detta när en viss kommun i Sverige förbjöd en kristen skola att använda ordet ”Amen”, när man ber för maten. Det är en form av förakt och åsikts förföljelse mot dem som följer Jesus.

Detta samtidigt som samma kommun stöttar ekonomiskt pride festivalen, och till och med sätter upp dessa regnbågsflaggor i sin kommun. Pride festivalen enligt kommuner själva handlar om allas lika rättigheter.

Vad hände med allas lika rättigheter när det gäller vilken religion vi utövar? Skall inte vi ha rättigheter också att säga ordet ”Amen” i våra bordsböner i skolan? Det blir ett hån och ett förakt mot oss kristna och visst blir vi trötta på det.

Men det finns många situationer där vi hånas och föraktas för vår tro. Det kan vara bland våra egna familjemedlemmar och det kan vara på en arbetsplats eller ut på gatan. Vi alla utsätts för detta hån och förakt eftersom vi är troende.

Vi kanske undgår fysisk förföljelse men vi ingen av oss kommer undgå att bli hånade och föraktade för vår tro..

Därför är denna psalm alltid en aktuell psalm för oss som kristna.

Det är inte bara en psalm för den tiden utan den är även för oss idag

1. Psalmisten kom inför Gud i tro.

Dessa pilgrimer mitt under allt detta förakt och hån hade sin blick fäst på Herren. De hade en blick av tro i sina ögon.

Vi läser först i vers 1 ” Jag lyfter mina ögon till dig,
 du som tronar i himlen.

Vi finner en personlig tro när det står ”Jag lyfter mina ögon, till dig”. Det var alltså inte någon annans tro, inte ens föräldrars tro, någon pastors tro eller någon kompis tro utan det var en personlig tro, en självupplevd tro, en tro som är personlig. Man kan inte leva på andras tro utan var och en av oss måste ha en personlig tro.

Det är vanligt i dag speciellt för många som växer upp i kristna hem att man inte har en personlig tro, utan man har en tro som kommer från ens föräldrar eller från folk i ens kyrka. Dock har de sant troende en egen personlig tro vilket denna pilgrim i denna psalm hade.

Det är inte bara en personlig tro utan det är en tro på något man inte ser. Psalmisten lyfter sina ögon till Herren.

Han kunde inte se Herren med sina fysiska ögon utan han talar om sina andliga ögon. Han fäste sina ögon mot något han fysiskt inte kunde se. ”Ingen kan se Gud och leva” står det i 2 Mos 33:20.

Vi kan alltså inte se Gud utan en sann tro bygger på något vi inte kan se. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser ” (Hebr 11:1);

Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror.” – (Joh 20:29).

Många idag kan inte tro på en Gud de inte ser, De vill se under och tecken om de skall tro, eller så vill de se Gud göra något för dem, eller svara på en specifik bön,.

De vill se något för att tro. Men en sann tro behöver inte allt detta, utan, en sann tro tror på något man inte har sett, och man inte kan se. En sådan tro hade denna psalmisten.

Vi behöver alltså komma inför Herren med en sådan tro, en personlig tro och med ögon som vänder sig till honom, men som inte kan se honom, när vi är i en situation där vi är trötta på allt hån och förakt emot oss.

  1. Psalmisten förströstade på Herren

Vers 2”Som tjänarnas ögon 
ser till sin herres hand,
 som tjänarinnans ögon 
ser till sin husfrus hand,
 så ser våra ögon 
till Herren vår Gud”

Psalmisten börjar med en jämförelse för att beskriva hur hans förtröstan på Herren ser ut. Vi i vår tid kan inte riktigt förstå detta eftersom slaveriet är avskaffat.

På denna tiden dock hade en del rika slavar som arbetade i ens hus. Ordet slav får en negativ klang kanske i vår tid, men vad han talar om är en tjänare som arbetar åt någon privat person.

Enligt Mose lag kunde man sälja sig som en slav om man var fattig och inte hade någon inkomst. När man sålde sig som slav var man dock i sin Herres händer.

Du hade alltså inga egna pengar och inget eget liv utan du var helt i din herres händer. Du var helt beroende av honom i allt.

Du var tvungen att arbeta för honom och du hade ingen sommar semester.

Om din Herre följde lagen så hade man ledigt på sabbaten i allafall, men för att kunna göra något var du beroende av att din herre släppte iväg dig och försåg dig med vad du behövde.

Tjänaren var också i ett tillstånd där han väntar på sin Herre att han skall tillkalla honom med handen och det är vad psalmisten här syftar på.

En tjänare som väntar på en befallning av sin Herre,

och en tjänare som har sitt beroende av sin herre.

På detta sätt beskriver psalmisten sitt beroende av Herren. Lika beroende som en tjänare är av sin herrens hand på samma sätt ser psalmistens ögon på Herren.

Det visar på ett stark beroende och det visar på en ödmjukhet hos psalmisten. Han visste att han var i sin Herrens hand och kunde inget göra utan Herren.

På samma sätt beskriver han vidare tjänarinnan. En tjänarinna var samma sak som en tjänare fast en kvinna i stället. De utförde kanske inget tungt arbete som männen men de tjänade i hemmet och tjänade en husfru. Det kunde vara att hämta vatten ur brunnen och laga mat etc.

Men de var också helt beroende av sin husfru för sin överlevnad. Orsaken att folk blev tjänarinnor var att de var fattiga och behövde överleva. På samma sätt som en tjänarinnas ögon ser till sin husmor och är beroende av henne frö sin överlevnad, på samma sätt var psalmisten beroende av Herren.

Det visar på ett stark beroende som kommer av en sann tro. Psalmisten hade inte bara en personlig stark tro på något han inte såg utan även en starkt beroende och förtröstan på att Herren.

  1. Psalmisten hade uthållighet.

Psalmisten säger i slutet av vers 2 ”så ser våra ögon 
till Herren vår Gud
 till dess han förbarmar sig
 över oss.”

Psalmisten hade inte bara sina ögon på Herren i sina svårigheter, utan hade också ögonen på Herren i uthållighet. Det är så lätt att man börjar att ge upp och slutar hålla ögonen på Herren och försöker i egen kraft lösa allt.

Men denna psalmisten gav sig inte. Han hade bestämt sig för att inte ge upp förens han fick se Herrens nåd.

Vad han gör är att han blickar framåt mot evangeliet. Han blickar framåt mot nådens förbunds. Han har en förtröstan på Guds nåd och viker inte av i från det. Han ber Gud om förbarmande och ger inte upp.

I vår tid behöver vi inte blicka framåt på vad som skulle komma, utan vi blickar bakåt mot vad Jesus redan har gjort för oss på korset. Men vi skall ha samma uthållighet som psalmisten i att göra detta.

Även om det känns jobbigt och fiender kommer emot oss med sitt hån och förakt kan vi ändå, och skall ha blicken fäst på Jesus.

Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. (Hebr 12:2).

Tron vi har kommer i från Herren, anledningen till att vi ens kan se på honom med dessa ögon är att Jesus är trons upphovsman men också dess fullkomnare.

Varför skall vi i uthållighet ha blicken fäst på Herren? Jo, Hebreerbrevets författare ger oss svaret. ”För att nå den glädje som låg framför honom ” och ”utan att nå skammen” Med andra ord.

Jesus fick utstå allt hån och förakt av världen och av människan, men det får vi också.

Men eftersom Jesus är vår Herre så skall vi ha blicken på honom eftersom han uthärdade redan allt hån och förakt på korset.

Det är alltså genom att ha blicken på Kristus som vi får uthålligheten som psalmisten hade. Genom att ha blicken fäst på Jesus och nåden får vi alltså kraften i att vara uthålliga.

Men om vi blickar åt andra håll finns det ingen kraft till uthållighet utan man kommer vilja ge upp loppet. Därför ha blicken fäst på Kristus.

Psalmisten ber vidare i vers 3 ” Förbarma dig, Herre ,
förbarma dig över oss”

Psalmisten är trött på allt förakt och hån emot honom, och han ropar ut till Herren i sin nöd. Det är en enkel bön, väldigt kort och inte alls komplicerad.

Många idag tänker att ”det verkar inte som Gud hör mig” och därför tror man något är fel på ens böner.

Nej, psalmisten ber den enklaste av böner som kommer ur djupet av hans hjärta. ”Herre förbarma dig över mig”; ”Jag har fått nog av allt detta”. Svårare än så behöver en bön inte vara.

Om vi ber en bön i tron så hör han oss.

Denna psalmisten hade sina ögon fästa på Herren och en uthållighet. Det räcker.

Tre gånger i denna text används ordet förbarma och det är allt psalmisten vill att Herrens skall förbarma sig över honom i allt hån och förakt.

Jesus själv lär oss uthållig bön i Luk 18:1-8

Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande.”
6 Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem . 8 Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt.

Därför kan var och en av oss som får uppleva detta hån och förakt komma till Herren på samma sätt i uthållighet ropa ut till Herren om barmhärtighet och kraft att utstå allt som du får möta..

  1. Inse Trons prövning

Vers 3-4 ,
för vi har fått nog av allt förakt.
 Vår själ har fått nog
 av de säkras hån
 och de stoltas förakt.

När människor hånar oss och föraktar oss, så är det för att vår tro skall sättas på prov. Det står i skriften att Herren prövar vår tro.

Abrahams tro blev prövad när Gud bad honom att offra Isak. När vi blir hånade och föraktade så sätts din och min tro på prov. Det är här det visar sig om din tro är äkta eller ej.

Jesus berättade en liknelse i Markus kapitel 4 om fyra jordmånar.

I en av jordmånarna så tog folket emot ordet med glädje när de hörde ordet, men så fort de fick möta förföljelse, som till exempel lite hån och förakt, så kom de genast på fall.

De säger att de tror men så fort de blir förföljda så kommer de genast på fall och då vågar de inte längre stå upp för vad de tror.

Även i Sverige ser vi detta i vår tid. Någon som har hört ordet och tagit emot det med glädje uttalar sig t.e.x på sociala medier eller i samhället om vad bibeln säger i ett ämne.

Den ena efter den andre börjar då reagera emot personen och det kanske till och med hamnar i tidningarna.

Sedan blir det hett om öronen och man backar och ber om ursäkt och man har redan kommit på fall utan att kanske inse det, och man behöver omvända sig.

Men om har vi en äkta tro kommer vi inte på fall utan vi håller ut intill slutet, och Gud använder förföljelse emot oss för att pröva och styrka vår tro.

Det är som att gå igenom en eld och genom denna elden verkar Gud i oss, och vår tro växer och vi blir uthålliga.

Ju mer hån och förakt en sant troende får emot sig ju mer uthållig blir du och ju mer uthärdar du, och ju starkare blir din tro. Det är alltså inte när livet går som på räls och du har mycket framgång som din tro växer, utan i tider av förföljelse från andra människor.

Det är i sådana tider som vi lär oss en kristen karaktär och uthållighet i tron.

För sådana tider lär oss, att som psalmisten, ha våra ögon fästa på Herren.

Det gör att vi lär oss uthållighet, och det gör att vår tro växer.

5. Håna inte tillbaka

Dessa som hånade och föraktade psalmisten. Vi läser om dem i vers 4 att de var ”säkra” och ”stolta”. Hån och förakt beror alltså på stolthet i en människas liv. Man tror att man vet bäst. Man är säker på sin sak vilket leder till hån och förakt mot andra.

”När högfärd kommer följer förakt” (Ords 11:2) Bibeln själv säger alltså att stolthet och högfärd är orsaken till detta förakt. Skriften lär oss också att förakt kommer av de ogudaktiga. ”Kommer en ogudaktig kommer också förakt ” (Ords 18:3).

Hån och förakt är något vi får utstå från stolta människor, men det är också något som finns i det syndfulla hjärtat hos varje människa, och även i kristna börjar ibland även att håna och förakta andra, vilket inte är bra.

Vi är kallade att inte håna tillbaka när folk hånar oss ” Löna inte ont med ont eller hån med hån”. Tvärtom ska vi välsigna, för vi är kallade att ärva välsignelse. – (1 Petr 3:9).

Det är alltså något vi som troende måste se upp för, och vi får inte låta det gro i våra hjärtan. Det är så lätt att börja förakta andra för vad de tror eller tänker.

Då är man genast på samma sida som de som psalmisten hade problem med.

Vi är kallade att välsigna dem som hånar oss, men hur kan vi göra det om vi aldrig själva blir hånade? Att bli förföljd är alltså i grunden något gott för oss som lär oss att inte håna tillbaka..

  1. Gläd dig.

När man blir utsatt för förföljelse så vill man inte vara glad. Man vill ofta allt annat än vara glad men kolla på vad Jesus säger till oss :

  • Matt 5:11-12 ”Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Jesus säger till oss att vi skall glädja oss ja till och med jubla. Jubla betyder mer än glädje det betyder en stor glädje som ofta uttrycks i att man ropar högt av glädje eller klappar i händerna av glädje.

Det är ju precis vad man vill göra när man blir hånad eller hur? Nej, ofta är det tvärtom. Man vill hugga tillbaka, och håna tillbaka.

Vi kan glädjas och jubla för vår lön i himlen är stor. När folk hånar och föraktar oss finns det ingen anledning att vara deprimerad utan tvärt om jubla ! Lönen i himlen är stor. Tänk på lönen i himlen !

Om du känner dig hånad och föraktad just i denna stund, så mycket att du känner att du inte längre står ut med det, så skall du veta att psalmisten och bibeln lovar inte ett slut på problemet.

Nej, det kan komma att fortsätta tills dagen du dör. I uppenbarelseboken läser vi om de troende som skulle kastas i fängelse och Gud säger till dem ”Var trogna ända in i döden”. Det finns alltså ingen garanti att du någonsin kommer att bli av med att folk hånar dig och föraktar dig.

Jag är inte här för att ge dig fem steg om hur du kan bli av med detta för bibeln lovar inget sådant i stället lovar Jesus tvärtom att om vi tillhör honom kommer vi att bli hatade av världen.

Därför det enda vi kan göra är att göra som psalmisten.

1).Fäst dina ögon på Herren. 2). Var beroende av honom som en tjänare är beroende av sin Herre. 3). Var uthållig genom att fästa blicken på Herren. 4). Inse trons prövning 5). Håna inte tillbaka 6). Gläd dig och jubla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s