Var alltid ödmjuka

”Var alltid ödmjuka” Ef 4:2

Skriften talar till oss gång på gång om att vi skall ikläda oss ödmjukhet och vara ödmjuka. Enligt en vanlig ordbok i dag definieras ödmjukhet som ”att inse sina brister”, javisst det ligger något idet men det är långt i från hela sanningen. Alla människor inser ju sina brister och att man inte är perfekt i allt. Ändå lär bibeln att bara de ”ödmjuka skall ärva jorden” (Matt 5:5) Alla kan därmed inte vara ödmjuka. Men frågan är då vad är ödmjukhet enligt skriften? Vi behöver kolla i skriften vad sann ödmjukhet är för något.

Det första som skriften lär oss är ödmjukhet är att sätta andra framför sig själv

Jesus berättar en historia i Lukas kapitel 14. Jesus märkte hur gästerna hemma hos fariséen valde de bästa platserna vid gästbordet. Jesus berättar då en historia för dem. ”När någon bjuder dig till bröllop, ta då inte den finaste platsen vid bordet. Kanske någon annan av gästerna är mer ansedd än du? I så fall kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: Ge honom din plats, och då får du skamsen ta den nedersta platsen. Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. Var och en som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd. (Luk 14:8-11)

Jesus talar här om att ödmjukhet är att se sig själv som låg och att sätta andra framför sig själv. Dessa gäster de valde de fina platserna vid festen men Jesus sade att ödmjukhet är att välja de sämre platserna och låta andra välja först. Vi finner i skriften hur Abraham sade sin bror Lot högre än honom själv. När de skulle välja var de skulle bo så sade Abraham till Lot. ”Om du går till vänster så går jag till höger, men om du går till höger så går jag till vänster”. Abraham var Lots farbror. Han var äldre och hade därmed en högre ställning. Naturligt sätt borde en Farbror få välja framför bror sonen. Men Abraham var ödmjuk och lät Lot välja först vart han ville gå. Jesus var ödmjuk. Jesus hade den högsta positionen i himlen som Guds son. Ändå ödmjukade han sig och kom ner till jorden för att dö för våra synder och uppstår från det döda igen. Jesus hade och inte behövt göra det. Han lät sig utsättas för människor hån och hat och lät sig dödas. Trotts att Han är den är så ödmjukade han sig satte syndare före sig själv. Paulus undervisar denna princip till Filipperna ”Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva ” (Fil 2:3). Detta är den första aspekten på ödmjukhet. Min vän hur är det med dig? Är du som fariséerna som älskar de finaste platserna och positionerna i samhället och i livet, eller kanske i en församling? Är du en sådan som sätter dig själv först och vill ha det bättre för dig själv? Eller är du som Abraham som sätter andra före dig själv? Vill du att andra skall ha det bättre än vad du har det? Det är sann ödmjukhet enligt skriften och den karaktär som skall prägla varje Jesu lärjunge.

Den andra aspekten på sann ödmjukhet ligger i att inse sina synder. Inte bara säga ”Jag är en syndare” eller ha en felaktig syn på vad synd är utan verkligen ha en överbevisning av synd som enbart kommer genom den helige Ande. Denna överbevisning är något ovanligt idag och många som kallar sig kristna har inte ens erfarit det.

När jag växte upp i ett kristet hem så såg jag mig inte som en syndare. Till och med efter min ”omvändelse” så såg jag mig inte som syndare. Jag hörde historier om folk som hade varit grovt kriminella och blivit omvända och jag tänkte för mig själv. Jag var aldrig grovt kriminell och tack Gud för det. Sanningen är dock när Anden överbevisar oss om synd är det just vad vi inser att vi är. Grovt kriminella i Guds ögon.

Jesus illustrerar detta med en liknelse i Lukas kapitel 18 vers 9-14 ” För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse:”Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren. Jag fastar två gånger i veckan , jag ger tionde av allt jag får in .
 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”


Den ena mannen tacka Gud att han inte var en brottsling eller en tjuv eller en äktenskapsbryterska. Medans den andre vågade inte ens lyfta blicken till Gud och identifierade sig just som en sådan. Vad säger Jesus om det hela ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”. Mannen här som såg sig som en syndare var alltså en ödmjuk person till skillnad från fariséen som stod och tacka Gud att han inte var en brottsling.

Sann ödmjukhet som kommer av Anden består därför av att man inser sina synder och inte ens vågar lyfta blicken mot Herren när man tänker på dem. Detta är den andra aspekten på sann ödmjukhet och mina vänner, Har anden gjort detta verk i er? Har ni sett era synder och blivit ödmjukade av det faktum att man inte är bättre än en brottsling ?

Den tredje aspekten till sann ödmjukhet innebär att se endast Gud som suverän över allt, När en människa har sig själv i fokus och tror att människan kan styra Gud ja då leder det till stolthet men en person som insett han inte är någonting i denna världen har blivit sant ödmjukad. Vi har ingenting om inte Gud har gett det till oss och Gud är suverän över hela sin skapelse, Kung Nebukanessar insåg detta ”Alla som bor på jorden
räknas för intet, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ”Vad är det du gör?” (Dan 4:32) För att någon vers senare säga ”Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himmelens Konung, ty alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta, och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod. ” (Dan 4:34)

Nebukanessar säger alltså att ödmjukhet hänger ihop med att se Guds sanna vägar.

Denna suveränitet innebär bara inte att inse att man ingenting är här i världen utan Gud men också att att inse att Gud har utvalt vem han vill till frälsningen. En person som inte inser det kan inte vara fullt ödmjukad för då har han sitt ”egna val” att peka på att han är frälst. Han kan säga ”Det enda som skiljer mig och min granne åt är att jag valde Gud men inte han”. Detta leder till högmod. Medans en person som är om Paulus och inser att Gud hade utvalt honom innan han ens var född och det berodde inte på hans vilja och strävan utan på Guds egna beslut att upptaga Paulus i Guds rike ”Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. ” (Rom 9:16). Paulus insåg att Gud hade utvalt honom och därför visade sig Jesus för honom på vägen till Damaskus. Jesus hade inte behövt göra det utan kunde ha visat sig för Herodes istället. Detta för att ingen skall kunna berömma sig (1 Kor 1:29) Sann ödmjukhet ser alltså Gud som fullt suverän i allt även över ens egna vilja. Att vandra i ödmjukhet innebär därför att ständigt ha en suverän Gud inför sina ögon

Den fjärde och sista aspekten på ödmjukhet är att lyda Herren och Hans ord.

När han till det yttre
hade blivit som en människa,
 ödmjukade han sig
och blev lydig ända till döden –
döden på korset. ” (Fil 2:7-8)

Jesus ödmjukhet bestod i att han var lydig mot Gud och det Gud ville att han skulle göra.

Denna lydnad handlar om att underordna sig Gud i allt ”Underordna er därför Gud. ” (Jak 4:7). Det är därför vi uppmanas ständigt i skriften hur vi som Guds utvalda skall leva. Jesus kom med fullkomlig lydnad inför ordet och uppmanar nu oss att leva som Jesus levde. ”
Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som Han levde” (1 Joh 2:6). Vi behöver därför omformas hela vårt liv utifrån Guds skrivna ord. Vi behöver ständigt gå till skriften för att se hur vi bör skall behandla våra fruar, hur vi skall uppfostra våra barn. Hur vi skall behandla andra människor. Hur vi skall bete oss på en arbetsplats samt hur skall skall bedriva vår mission och all församlingsverksamhet. Allt detta finns i ordet och det är genom att leva ut ordet och lyda ordet som är ett tecken på sann ödmjukhet. T.ex Guds ord säger att vi skall älska våra fruar så som Jesus Kristus har älskar sin Församling. Då är det som gäller för oss troende. Då ber vi att det skall bli en verklighet i våra liv och formar våra liv efter det. Ett annan exempel är att en kvinna skall underordna sig sin man så som församlingen har underordnat sig Kristus. Lika mycket som församlingen rättar sig efter Guds ord och vilja skall kvinna rätta sig efter mannen. Det är därför skriften förbjuder kvinnligt ledarskap inom en församling och förbjuder henne att undervisa män offentligt i en församling. I dag lever inte många i ödmjukhet på detta område utan förkastar detta helt. Många män lyder inte heller Gud genom att behandla sina fruar illa. Bägge är lika fel. Ett annat område vi behöver underordna oss Guds ord i de troendes frihet och i älskandet av sin nästa. Många troende idag tänker inte på att vi är fria från många saker och dömer många som lever ut sin frihet, medans andra som lever ut sin frihet blir en stötesten för andra som inte ser den friheten. Vi behöver lyda Herrens ord här och inte bli till fall för vår broder. Ett tredje område vi ofta missar är i att konfrontera synd, många gör det inte alls och det är ju inte bra. Det är bibliskt att göra det men många som gör det går för hårt fram, istället säger Gal 6:1 att man skall gå tillrättavisa i mildhet. Ett fjärde område vi ofta missar är att uppmuntra varandra i tron (1 Thess 5:11). Många arbetar hårt för evangeliet men få uppmuntrar dem. Istället är man snabb att peka på den där grejen man inte gillar i deras liv. Det är rätt att tillrättavisa men vi får inte heller glömma att också uppmuntra för annars trycker man bara ner den andre personen i depression.

Vi har nu sett fyra olika aspekter på ödmjukhet. Min vän om inte lever i ödmjukhet. Vänd dig till Kristus och kom till honom!. Han dog för syndare som dig. Han är ödmjuk och hans efterföljare blir det också. Vi är uppmanade att alltid vara ödmjuka. Be att det skall bli en verklighet i ditt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s