Varningar för avfall

”Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? ” – Hebr 10:29

Författaren ger tre gånger varningar i sitt brev till hebréerna. Dessa varningar handlade om varningar för avfall. Men detta avfall beskrivs också mycket tydligt i texterna och i skriften när det talar om avfall. Avfall handlar alltid om de tre sakerna vi finner i denna text, som egentligen bara är en sak. Att förkasta evangeliet. Det första som behövs för att falla bort från Gud är att Förkasta Guds son. Man förkastar vem Jesus är som Guds son, Gud, Översteprästen. Det andra man förkastar är hans förbundsblod. Blodet han gav på sitt kors för våra synder en gång för alla och för att det inte mer skall behövas något blodsoffer för våra synder. Det tredje är att man kränker nådens Ande. Man förkastar nåden. Man behöver inte längre Guds nåd utan man är god nog i sig själv. Förkastar man detta så finns inte längre någon återvändå och man kan inte igen föras till omvändelse (Hebr 6:6). Man kommer inte tillbaka till Kristus igen.
Därför uppmanas vi gång på gång i skriften att stanna kvar i LÄRAN (1 Joh 2:24-25; Hebr 3:14; )
Men författaren avslutar också senare i kontexten med att ge ett löfte om att vi tillhör dem som blir kvar i tron och vinner det eviga livet (Hebr 10:29). Gång på gång finner vi löften från Herren i Skriften att vi skall bevaras ändå till slutet.
Jesus berättade en liknelse om fyra jordmånar i Markus kapitel 4. Alla de tre första grupperna var folk som hörde ordet men där ordet inte gick ner i deras hjärtan, utan de föll av. De hade inte förstått och insett sina synder inför Herren och deras behov av en frälsaren. Den fjärde gruppen dock var de som förstod och blev bevarade och bar frukt. Likadant är det här. Om man inte inser att man behöver en frälsare så kommer man för eller senare förkasta Guds son, förakta hans förbundsblod och kränka nådens Ande. Det är sådant författarens varnar för. Vi däremot som har Kristus som vårt enda hopp kommer att hålla ut intill slutet och bli bevarade. ”Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ” (Hebr 3:14 ) ; ”Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar. ” (Hebr 10:39)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s