Tungotal ett tecken för dem som inte tror

Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende” – 1 Kor 14:22

När Jesus kallade sina lärjungar att gå ut i hela världen och predika evangelium fanns det ett litet problem. Man talade olika språk i alla länder och Jesu lärjungar var ”olärda män”. Hur skulle det gå till. Lösningen på problemet såg vi på pingstdagen när Anden föll över dem blev de tilldelade olika språk som både meder, parter, elamiter. ”Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien , i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter , kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!”  ” – Apg 2:10-11- Tungotalet var alltså ett tecken för icke troende, en gåva för att sprida budskapet vidare till folkgrupper på ett språk man aldrig lärt sig. Det var i funktion vid pionjärsmission för att man skulle kunna sprida evagneliet vidare. När löften om Andeutgjutelsen gjordes sades det att evangeliet skulle nå ut i ”Jerusalem, i hela Judeen och Samarien ” När anden föll gavs alltså kraft att vittna och orden lades i deras mun som ”ett tecken för dem som inte tror”. Idag talar många engelska och därmed är denna gåva ovanlig och personligen har jag aldrig sett den i min tid i funktion. Men om man åker ut på pinojärsmission är sannorlikheten stor att man kanske kan få denna gåva i funktion. Låt oss därför göra som skriften säger ”sträva ivrigt efter de andliga gåvorna”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s