Psalm 88 – När Gud inte svarar på våra böner under lidandet..

Predikan av Josef Löwdin,

19/7-2015, Västra Frölunda

Vad gör man om man lider här i livet och ropar ut till Gud men får inget svar? I dagens psalm finner vi en man som befinner sig under svåra lidanden och som ropar till Gud men tycker inte sig få något svar på sina rop.

Han ber och ber men Gud har stängt dörren och verkar inte svara honom.

En sång, en psalm av Koras söner. 
För körledaren, till mahalát-leannót. 
En vishetspsalm av esraiten Heman.
2 Herre , min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma
 inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,
4 för min själ är mättad med lidanden 
och mitt liv närmar sig dödsriket.
5 Jag räknas bland dem 
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
6 Jag är övergiven bland de döda,
likt de fallna som ligger i graven,
dem du inte längre tänker på
 och som inte mer 
är i dina händer.
7 Du har sänkt mig längst ner i hålan,
ner i mörkret, ner i djupet.
8 Din vrede vilar tung över mig,
alla dina böljor låter du
 skölja över mig. Sela
9 Du har fjärmat mina förtrogna 
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
10 Mitt öga förtärs av lidande.
Herre , jag ropar till dig varje dag,
jag sträcker mina händer 
mot dig.
11 Gör du under för de döda,
kan skuggorna resa sig 
och tacka dig? Sela12 Förkunnar man din nåd i graven,
din trofasthet i avgrunden?
13 Känner man dina under i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, Herre ,
om morgonen möter dig min bön.
15 Varför, Herre ,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
 ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende 
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
 och förtvivlar.
17 Din vredes lågor sveper över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
 som vatten,
omringar mig helt och hållet.
19 Mina nära och kära 
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
 har jag bara mörker.


Möt en man som ivrigt ropar till Herren. Vi läser i början på psalmen :

En vishets psalm av esraiten Heman. 
Herre , min frälsnings Gud,
 dag och natt ropar jag till dig.
 Låt min bön komma
 inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,”

Han ropar till Gud flera gånger per dag. Både dag och natt. Han vädjar och ber att hans bön skall komma inför Herrens ansikte, vilket betyder att han vill att Gud skall svara på bönen.

Varför gör han det då? Svaret finner vi i vers 4.

-”för min själ är mättad med lidanden 
och mitt liv närmar sig dödsriket.
”

Hans liv var fullt av lidande så illa att hans liv närmade sig dödsriket. Med det menas att han höll på att dö.

Vi finner här alltså en man så plågas så i livet, på grund av att han håller på att dö, så att han ropar till Herren både dag och natt. Han ber att Gud skall höra på hans bön.

Det verkar inte heller som att Herren svarar på hans bön för vi läser lite senare i vers 14-15 följande : ”Men jag ropar till dig, Herre ,
om morgonen möter dig min bön.
 15 Varför, Herre ,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
 ditt ansikte för mig?
”

Har du någongång i livet eller kanske just nu befunnit dig i en sådan situation? Du kanske har gått igenom eller går igenom svåra lidanden och det känns som att Gud inte svarar på dina böner?

Möt denna psalmisten i hans psalm. Han gick igenom precis just det. Livet var fullt av lidanden så illa att han håller på att dö.

Han går till och med så långt att han tror att Herren har övergivit honom.

Jag räknas bland dem 
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
6 Jag är övergiven bland de döda,
 likt de fallna som ligger i graven, 
dem du inte längre tänker på
 och som inte mer 
är i dina händer.
7 Du har sänkt mig längst ner i hålan,
ner i mörkret, ner i djupet.
8 Din vrede vilar tung över mig,
 alla dina böljor låter du
 skölja över mig. Sela

Han räknas till och med bland de döda enligt honom själv och han har ingen kraft kvar till att leva. Han säger : att Herren inte längre tänker på honom, och att Herren i sin vrede låter alla sina böljer skölja över honom.

Oj oj vilken situation. Allt är mörker runt omkring honom och Herren svarar inte på hans bön. Istället verkar det som att, enligt honom Herren själv översköljer honom med alla böljor av vrede och lidande..

Böljor är ett ord som betyder vågor. Så för att förenkla vad han säger så säger han så här ”Herrens vrede vilar över mig och hans [vredes] vågor sköljer över mig.”

Det är alltså något väldigt jobbigt som han uppfattar som vågor som sköljer över honom.

Om en våg i från havet sköljer över dig så känns det inte så kul och kanske som att man skall drunka. Hela ansiktet dränks av vattnet och man kanske tappar luften. Panikkänslor kan då uppstå.

I går upplevde jag själv panikkänslor. Jag satt i Liseberghjulet och det är högt. Man sitter instängd i en bur typ med bra utsikt.

Men ibland stannar den och den dinglar och man hänger hundra meter upp i luften, då hann tankarna börja komma och jag fick panik och mådde inte alls bra, och ville bara ut.

Lite av den känslan är det nog när en våg sköljer i från havet sköljer över en.

Så upplevde han det hela. Men inte bara det. Han tror att Gud ligger bakom det hela, eftersom han säger att ”Din vrede vilar tung över mig”.

Jag har ibland pratat med folk som uppfattar det de går igenom så. De säger ”Jag upplever att Gud är vred på mig”.

Frågan vi måste ställa oss här. Eftersom vi vet att Guds vrede var tillfredställd på korset. Kan ett Guds barn uppleva Guds vrede även efter man kommit till tro?

Jag skulle vilja påstå att det finns två typer av Guds vrede.

Den första är den som blev tillfredställd på korset..

Den vrede som Gud känner mot syndaren och som får honom att döma syndaren rättvisst till gehenna.

Denna vrede är vi inte destinerade till säger Paulus i t.e.x. 1 Thess 5:9.

Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.

Men sedan finns det en vrede som en Fader kan få mot sina barn om de gör något dumt.

Denna vrede eller det är bättre att kalla det diciplin, påverkar inte en människas destination eller position. Barnet är fortfarande ett barn till sin fader och det kan inte ändras.

Istället är det en vrede som leder till diciplin eller tuktan. Bibeln säger att Gud tuktar den han har kär. Det är alltså Guds diciplin han känner av men den känns så hård och stark att han uppfattar den som vrede.

Du har fjärmat mina förtrogna 
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
10 Mitt öga förtärs av lidande.
Herre , jag ropar till dig varje dag, 
jag sträcker mina händer 
mot dig.


11 Gör du under för de döda,
kan skuggorna resa sig 
och tacka dig? Sela12 Förkunnar man din nåd i graven,
din trofasthet i avgrunden?
13 Känner man dina under i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, Herre ,
om morgonen möter dig min bön.
15 Varför, Herre ,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
 ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende 
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
 och förtvivlar.
17 Din vredes lågor sveper över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
 som vatten,
omringar mig helt och hållet.
19 Mina nära och kära 
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
 har jag bara mörker.


Denna man upplever det som att hans ögon förgås av lidande och detta lidande hade enligt ver 16 pågått sedan hans ungdom.

Plågad är jag och döende 
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
 och förtvivlar”

Precis som Job som ser han att allt detta elände kommer från Herren. Job sade ”Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?” – Job 2:10

Predikaren 7:15 säger ”Var alltså vid gott mod under den goda dagen och besinna
under den onda dagen, att den ena såväl som den andra har Gud gjort”

Så ja. Förskräckelserna han upplevde kom verkligen från Gud… Det var Herren som sände dessa förskräckelser emot honom.

Men jag ropar till dig, Herre ,
om morgonen möter dig min bön.

Han verkligen ropar ut till Gud varje dag. Han känner sig väldigt övergiven och är redo att dö. Hans lidande gjorde honom deprimerad. Förskräckelser från Herren hade drabbat honom.

Ibland kan vi som troende känna oss så här. Vi går igenom svåra lidanden och tror att vi skall dö.

Vi ropar till Herren men det verkar som att han inte svarar.

Låt oss titta på några saker vi kan göra åt denna situation:

  1. Sluta aldrig ropa till Gud under svårigheter.

Psalmisten slutar inte ropa till Gud. Vi läser i vers 10;14-15 hur han ”Ropar till Herren dag och natt”. Han gav inte upp.

Även om det kändes som att Guds vrede var emot honom, och Gud att inte hörde hans böner så gav han inte upp att ropa till Herren.

När vi ber i enlighet med Guds vilja så svarar han oss i enlighet med sin vilja. Han hör våra böner och svarar på dem.

Men svaret är inte alltid som vi tänkt. Ibland är Guds svar ”nej”. Därför att han låter enbart det bästa ske med oss.

När Paulus bad Gud om att bli av med lidandet så svarade Gud : ”Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet , en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. 8Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, 9 men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”
 – 2 Kor 12:7-8

Svaret Paulus fick på sin bön om att bli av med lidandet var alltså ”Nej, du har min nåd det räcker”. För ju svagare du är desto större är Guds kraft i dig.

Gud svarade alltså på Paulus bön men inte på det sätt som Paulus ville. Han ropade till Gud och ville bli av med sitt lidande som beskrivs som ”en törntagg i köttet”, ”en ängel från Satan”.

Så kan Gud svara oss ibland. Han tar inte bort lidandet eller det som känns jobbigt som får oss att ropa till Gud dag och natt. För när vi är svaga då är Guds kraft stark i oss.

Ibland möter man troende som skryter om sin hälsa och framgång i livet. Men om vi bara har framgång i livet, hur kan då Guds kraft vara stark i oss? Guds kraft fullkomnas när vi är svaga och beroende av Herren.

Paulus själv fick erfara det och han fick även misströsta om sitt liv, precis som denna psalmisten,

Bröder , vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda. 10 Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss ” – 2 Kor 1:8

Denna gången räddade Herren dem från döden. Men det Paulus och de han reste med upplevde var så svårt att de trodde de skulle dö. Herren räddade dem denna gången ur farorna.

Sluta inte ropa till Herren även ett nej eller en tystnad är ett svar. Gud vet vad han gör. Detta leder mig in på nästa punkt

  1. Förtrösta på Herrens ord

När Paulus fick ett nej som svar så var det för att han skulle förströsta på Herren. När Paulus fick gå igenom så mycket svårigheter så att han till och med trodde att han skulle dö så sade han i versen vi läste tidigare :

Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda.”

I Ps 119:50 läser vi följande ”Det är min tröst i mitt lidande 
att ditt ord ger mig liv.


Mitt under lidandet och när vi upplever att Gud inte svarar så är vår enda tröst Herrens ord. Läs Herrens ord och förtrösta på vad Herren säger.

Han är med oss alla dagar och skall aldrig överge oss. Ibland kan det upplevas som att han har övergivit dig. Men han testar och prövar vår tro för att se om vi förtröstar på Herren.

Saliga är de som tror utan att se, det krävs tro för att fortsätta fötrösta på Herren genom svårigheter och när det verkar som att Gud inte svarar på bön.

Gud har sagt i sitt ord att allt samverkar till det bästa för dem som älskar honom. Så oavsett hur omständigheterna ser ut så är allt till det bästa.

Efter allt? Vad kan ske? Du kan dö i lidande. Men det är väl ändå bättre än att lida kvar? Dör vi så får vi ju möta Herren i härligheten!. Vi slipper där sjukdomar, vedermödor, sorg och smärtor.

I evigheten får vi vara med vår skapare som har skapat himmel och jord. Där vi dag och natt tillber honom. Förströsta på Herrens ord och hans löften om den kommande härligheten. Ha fokus på evigheten och den kommande härligheten.

Detta liv är som en vindpust jämfört med evigheten. När du varit i evigheten en liten stund fri från sorger, smärtor och svårigheter så har du fortfarande en evighet kvar fri från sorger, smärtor och besvär.

Är inte det fantastiskt? Är det inte underbart att veta att allt detta elände som drabbar oss på jorden en dag skall ha sitt slut? Förströsta på det. Lita på Herrens ord genom svårigheterna.

Förströsta på att Herren, Han vet vad han gör. Han sitter på tronen och gör vad han vill med oss. Förströsta på att han är god och vill dig väl och att det som sker dig är för ditt eget bästa. För din helgelse, för din evighet med Gud.

Ju mer svårigheter och sorger du går igenom i livet, desto mer kommer du uppskatta evigheten Gud har inte övergivit någon enda av oss.

De enda som är övergivna är de som redan är döda och dömda till fördärvet. Även om man upplever Guds vrede eller tuktan här på jorden så har han inte övergivit någon av oss.

3. Jesu lidande under Guds vrede.

Ytterst sätt tror jag denna psalmen handlar om Jesu lidande på korset när han var på väg att dö.

Psalmen handlar om en övergiven man som får erfara Guds vrede. Och Det var en riktigt vrede, ingen diciplin han upplevde.

Det var Jesus vars själ kände stort lidande på korset. Det var Jesus som var på väg ner i dödsriket. Det var Jesus som blev övergiven.

Han var övergiven av Fadern när han hängde på korset utbrast han ”Min Gud, Min Gud varför har du övergivit mig”

Jesus var övergiven av Fadern eftersom all världens synd lades på honom. Jesus var även den som fick erfara Guds vrede för att vi skulle slippa den.

Gud är vred på varje syndare men Jesus tog den vreden på korset och stillade den som det står skrivet ”HERRE, du var vred på mig,  men din vrede har upphört och du tröstar mig. – (Jes 12:1)

Varför, Herre ,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
 ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende 
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
 och förtvivlar.
17 Din vredes lågor sveper över mig,
 dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
 som vatten,
omringar mig helt och hållet.

Jesus fick uppleva denna övergivenhet och vrede på korset. Han var plågad och Guds vredes vågor svepte över honom tills den minut han dog.

Det var på grund av våra synder han dog. Någon måste dö för synden för syndens lön är döden. Jesus led den döden så att vi kan bli fria från våra synder och från Guds vrede.

Men Gud övergav honom bara en kort stund. Gud uppväckte honom från det döda på den tredje dagen!. Gud har inte övergivit någon av oss heller!

Om vi lyder genom tron är vi rättfärdiga. Men dem som inte lyder Sonen under dem är Guds vrede fortfarande kvar.

Du arma själ som lider. Kom till Kristus. Sätt all din förströstan till honom. Sluta aldrig att ropa till honom. Låt låt hans död på korset just för dig vara din stora behållning i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s