När motgångarna i livet är som värst. – 1 Sam kapitel 30

Predikan av Josef Löwdin

Göteborg, 8/3 -2015

Ibland kommer tider i livet när allt bara är jobbigt och man vill bara gå och gömma sig. Jag gick själv i genom en sådan period för lite mer än ett år sedan.

Men det jag gick igenom var ingenting om man jämför med vad som sker i dagens text.

Det var heller ingenting om man jämför med vad troende igenom alla tider har fått gå igenom, med lidanden och fruar som har dött tidigt eller barn som gått förlorade.

I England på 1600-talet drog det igång en förföljelse mot puritanerna. Detta ledde till att alla som ville stå upp för bibeln emot de katolska influenserna fick det mycket svårt.

En grupp puritaner gav sig av mot Amerika undan förföljelserna.

Denna period var en stor period av svårigheter och prövningar de åkte mot Amerika utan sina fruar och barn men hamnade i Holland.

Från Holland tillbaka till England och förföljelsen. Slutligen var det sex familjer enbart som klarade sig över till Amerika under svåra sjukdomar.

Dessa puritaners pietism och starka bibeltro lade sedan grunden för de stora väckelserna i USA och USAs framgång genom historien.

I dagens text kommer vi se en situation i Davids liv som kanske var något av det värsta han fick uppleva genom hela sitt liv.

Det var dagen då allt gick emot honom till en början och livet blev som värst.

När David tillsammans med sina män kom till Siklag på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt upp det i eld. 2 Kvinnorna som var därinne, både små och stora, hade de fört bort som fångar, men de hade inte dödat någon. De hade sedan givit sig av. 3 När David med sina män kom till staden och fick se att den var uppbränd i eld och att deras hustrur tillsammans med deras söner och döttrar var bortförda som fångar, 4 brast han och hans män ut i gråt, och de grät till dess de inte orkade gråta mer. 5 Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka, hade också tagits tillfånga. 6
David kom i stor fara, ty folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos Herren , sin Gud. 
7 David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: ”Bär hit efoden till mig.” Då bar Ebjatar fram efoden till David. 8 David frågade Herren : ”Skall jag jaga ifatt denna rövarskara? Kan jag hinna upp den?” Herren svarade honom: ”Jaga ifatt den, ty du skall hinna upp den och befria alla.” 9 Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäcken Besor, där en del av dem tvingades stanna kvar. 10 David fortsatte förföljelsen med fyrahundra man, ty tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäcken Besor. 11
Ute på fältet fann de en egyptier, som de tog med sig till David. När de hade givit honom bröd att äta och vatten att dricka 
12 och dessutom givit honom ett stycke fikonkaka och två russinkakor att äta, kom livsanden tillbaka till honom. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit. 13 ”Vem tillhör du och varifrån är du?” frågade David honom. ”Jag är en egyptisk pojke, tjänare åt en amalekitisk man”, svarade han. ”Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 Vi hade trängt in i den del av Negev som tillhör kereteerna och i det område som tillhör Juda och i den del av Negev som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag i eld.” 15 David frågade honom: ”Vill du föra mig ner till denna rövarskara?” Han svarade: ”Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så skall jag föra dig ner till denna rövarskara.” 16
Så förde han honom ner dit, och de låg kringspridda överallt på marken och åt och drack och roade sig med allt det stora byte de hade tagit ur filisteernas land och ur Juda land. 
17 Ända från skymningen till aftonen dagen därpå höll David på med att slå ner dem. Ingen enda av dem kom undan, utom fyrahundra tjänare som satt upp på kamelerna och flydde. 18 Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, inte någons son eller dotter, inte heller något av bytet eller något annat av det som de hade tagit med sig. Allt förde David tillbaka. 20 David tog också alla får och nötboskap, och dessa drev man framför den övriga boskapen och ropade: ”Detta är Davids byte.” 21
När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och som därför hade fått stanna kvar vid bäcken Besor, gick dessa för att möta David och det folk som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 
22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: ”Eftersom dessa inte följde med oss, skall vi inte ge dem något av bytet som vi har räddat. Var och en av dem får bara ta med sig sin hustru och sina barn och gå sin väg.” 23 Men David svarade: ”Så skall ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara som kom över oss. 24 Och vem vill lyssna på er i fråga om detta? Nej, sådan deras lott är som drar ut i striden, sådan skall deras lott vara som stannar vid trossen. De skall dela lika.” 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, ty David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag. 26
När David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, och lät säga: ”Se, detta är en gåva till er av bytet från Herrens fiender.” 
27 Han sände gåvor till dem i Betel, i Ramot i Negev, gåvor till dem i Jattir, 28 i Aroer, i Sifamot, i Estemoa, 29 i Rakal, i jerachmeeliternas städer, i keniternas städer, 30 i Horma, i Bor-Ashan, i Atak, 31 i Hebron, ja, till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.

I Pred. 7:15 läser vi att både onda och goda dagar kommer från Herren. Det är lätt att se Gud i ens liv när man ser de goda dagarna i ens egna liv.

Men när de onda och jobbiga dagarna kommer det är då det verkligen visar sig vem som består provet.

En sann troende kommer vända sig till Gud under svårigheterna medans en falsk kristen kommer inte vända sig till Gud utan emot honom.

David befann sig just nu i en situaton när de onda dagarna från Herren kom över honom som värst.

Han och hans män kom tillbaka till Sikleg där deras fruar och barn bodde.

När de kommer dit finner de att hela Sikleg hade brunnit ner och det fanns ingenting kvar. Deras egna fruar och barn hade blivit bortrövade av Amalikiterna.

Tänk dig själv om du en dag hade kommit hem från jobbet och din lägenhet är helt nedbränt och någon har kidnappat din fru och alla dina barn. Hur hade du reagerat då?

Det är helt klart en mycket svår situation för David och hans män.

Vi läser i vers 4 att de grät så mycket att de tillslut inte orkade gråta mera.

Men detta var inte nog för David att han grät sig själv tills han inte mera orkade. Nu började även hans egna män börja vända sig emot honom.

David kom i stor fara, ty folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. ” – Vers 6

Hans liv kunde nog inte vara tyngre och jobbigare. Båda Davids fruar hade tagits tillfånga och alla andras fruar och barn likaså.

Vi kanske inte går igenom precis samma saker som David men vi hamnar ibland i situationer i livet när tårarna inte slutar och vi gråter oss själva tills vi inte orkar med det längre. Och inte nog med det så känns det som att alla hatar oss och vill stena oss.

Ibland uppstår dessa situationer för oss kristna, då allt känns jobbigt och man vill bara gå och gömma sig och inte prata med någon.

Detta är prövningens stund från Herren när han testar oss för att se hur vi skall reagera.

En människa komer att reagera på två olika sätt antingen kommer han att vända sig emot Gud eller så kommer han vända sig till Gud.

Det var då när det var som mörkast som David sökte styrka hos Herren.

Vi läser i vers 7 ”Men David hämtade styrka hos Herren, sin Gud.”. Det leder mig in på min första punkt

  1. David vände sig till Gud i motgången.

David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: ”Bär hit efoden till mig.” Då bar Ebjatar fram efoden till David.” – Vers 8.

Denna efod var en dräkt som översteprästerna bar, men även Samuel bar den i bland i detta fallet David. Syftet med att bära den var att man skulle rådfråga Gud.

Davids hopp stod till Herren, när det var som mörkast så var det Herren han sökte styrka hos och de t var Herren som han rådfrågade.

David frågade Herren : ”Skall jag jaga ifatt denna rövarskara? Kan jag hinna upp den?” Herren svarade honom: ”Jaga ifatt den, ty du skall hinna upp den och befria alla. – Vers 8.

Det är lätt när dagarna är som mörkast att man rådfrågar allt och alla, överallt utom hos Herren. När dagarna är som värst söker man ofta sin styrka på annat håll. Men det gjorde inte David.

Han gick till sin Gud, Herren och sökte styrka och rådgivning i denna svåra situation. Herren svarade honom med att han skulle dra upp mot kidnapparna och befria alla fruarna och barnen.

Det bästa sättet att ta sig igenom prövningarna är att söka sig till Herren om råd och endast Herren. På Davids tid fanns ingen bibel utan Gud talade direkt med folk genom profeterna eller personligen.

Detta sätt har upphört utan nu har Gud talat genom sin son Jesus Kristus (Hebr 1:1-2). Alla svar på våra probelm och frågor finns nu nedskrivna i bibeln och hos Jesus.

Det är i bibeln vi finner svaren och trösten när livet är som värst. Inte hos psykologer eller terapeuter, inte hos experterna utan bara i Herrens ord och genom Herren själv.

Om du befinner dig i en jobbig situation eller hamnar i den i framtiden så sök dig till Herren. Försök inte genom egen kraft eller mänsklig visdom att söka svaren och hjälpen utan gå till Herren direkt.

Det rådet Herren gav var lösningen på deras problem och Herren ger alltid lösningen på problemen till oss idag genom sitt ord.

Om folk vänder sig emot dig eller om du råkar ut för något hemskt. Vad gör du då? Söker du dig till Herren eller inte? Får omständigheten dig att söka Gud eller för dig omständigheterna bort från honom?.

Sådana test visar vem som ett Guds barn eller ej.

Äkta barn tar sig igenom svårigheter styrkta i tron medans oäkta barn går därfrån bittra på Gud.

Församlingen i Smyrna fick detta ord till sig från himlen.

Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona.
  – Upp 2:10

Gud sade att de skulle få utstå svårigheter och att det var genom en prövning. Men om de höll ut genom prövningen så skulle de vinna livets krona.

Vi som kristna måste gå igenom lidande och svårigheter, det finns ingen annan väg eller någon enkel genväg, till att komma in i Guds rike..

När man predikade för den första församlingar sade man :

De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.” – Apg 14:21-22.

Precis som David fick gå igenom mycket svåra situationer så kommer också vi få gå igenom dem. När de situationerna kommer så vänd dig till Herren och lita inte på ditt egna förnuft.

Det var när Daniel hamnade i Lejongropen som han sökte Guds hjälp. Det var när Paulus blev blind som vi läser att ”Han ber”.

När de onda dagarna kommer i från Herren. Så vänd dig inte bort från honom utan sök honom. Det är bara prövningar.

    1. Allt samverkade till det bästa för David

Denna händelse drog David närmare Gud och Gud svarade David med att låta allt samverka till det bästa. Vi som kristna skall inte gå runt och leva i depressioner hela livet utan det skall bara vara tillfälligt, som för David och hans män.

De var deprimerade men inte utslagna. Gud vill att vi skall helgas och alltid vara glada.

Gud använder jobbiga händelser just för vår helgelse och för att få oss att se Guds hand i våra liv och därmed kunna glädjas.

Vi finner i texten hur Gud samverkar allt till det bästa.

  1. Den egyptiske mannen

David och hans män ger sig nu av på jakt efter kidnapparna. Men det finns dock ett litet problem. Hur skall man kunna hitta dem? Detta var ju under en tid då man inte hade mobiler som man kunde spåra upp.

Man hade säkert ingen google maps heller som man lätt kunde ha med sig i fickan och snegla lite på.

Detta var dock inget problem för vår Gud som här låter allt samverka till det bästa. På fältet stöter de på lösningen på problemet.

Vers 10”David fortsatte förföljelsen med fyrahundra man, ty tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäcken Besor. 11
Ute på fältet fann de en egyptier, som de tog med sig till David. När de hade givit honom bröd att äta och vatten att dricka 
12 och dessutom givit honom ett stycke fikonkaka och två russinkakor att äta, kom livsanden tillbaka till honom. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit. 13 ”Vem tillhör du och varifrån är du?” frågade David honom. ”Jag är en egyptisk pojke, tjänare åt en amalekitisk man”, svarade han. ”Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 Vi hade trängt in i den del av Negev som tillhör kereteerna och i det område som tillhör Juda och i den del av Negev som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag i eld.” 15 David frågade honom: ”Vill du föra mig ner till denna rövarskara?” Han svarade: ”Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så skall jag föra dig ner till denna rövarskara.

Herren leder dem till en Egyptisk man som vet precis vart denna rövarskara finns och denna egyptier leder dem till kidnapparna.

Gud är så stor att han leder oss på rätta vägar mitt under de mest svåra situationerna. Vi läser

”Människans hjärta tänker ut sin väg, men Herren är den som styr hennes steg. ” – Ords 16:9

Detta är precis vad som sker här. Herren leder deras fotsteg rakt till denne Egyptiske man.

När svårigheterna är som svårast kommer Gud att ge oss en utväg och leda oss på rätta vägar.

Denna Egyptiske man var Guds gåva till David för att kunna finna fruarna och barnen.

      1. Guds perfekta tidpunkt

Gud samverkade allt till det bästa genom att leda David rätt vid precis rätt tidpunkt

Vi läser i vers 16-17

Så förde han honom ner dit, och de låg kringspridda överallt på marken och åt och drack och roade sig med allt det stora byte de hade tagit ur filisteernas land och ur Juda land. 17 Ända från skymningen till aftonen dagen därpå höll David på med att slå ner dem. Ingen enda av dem kom undan, utom fyrahundra tjänare som satt upp på kamelerna och flydde. ”

Precis när rövarna var berusade och låg kringspridda på marken och inte kunde slåss och försvara sig. Just då kom David dit och dödade var och en av dem. Gud ledde honom dit vid precis rätt tillfälle.

De kom varken för sent eller tidigt utan de kom dit i precis rätt tid. Så är det i våra liv också när vi får erfara Guds ledning på detta sättet. Gud kommer alltid i rätt tid.

Vi kan gå igenom de värsta grejerna, men Gud kommer aldrig för sent utan Han kommer och hjälper oss vid precis rätt tillfälle.

I Predikaren kan vi läsa om att allt har sin tid. Och så är det. Allt i livet har sin tid och Gud leder allt till det bästa vid precis rätt tidpunkt.

Gud kommer aldrig för sent och aldrig för tidigt heller utan vid precis rätt tidpunkt.

Hade David kommit tidigare hade rövarna inte varit berusade och kunna försvara sig. Men nu var det inte så utan han kom precis när de var berusade.

      1. Ingen saknades

Gud samverkade allt till det bästa genom att ingen saknades.

18 Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, inte någons son eller dotter, inte heller något av bytet eller något annat av det som de hade tagit med sig. Allt förde David tillbaka.

Trotts allt de hade fått gå igenom där deras fruar och barn hade rövats bort, så fick de allt tillbaka.

Ingen saknades, ingen fru och inget barn. Utan allt förde David tillbaka.

Det som var en stor sorg slutade nu i en stor fröjd och glädje. Familjen var tillbaka och inte bara det

utan vi läser i vers 20

David tog också alla får och nötboskap, och dessa drev man framför den övriga boskapen och ropade: ”Detta är Davids byte.”

De fick mera tillbaka än vad som tillfälligt hade berövats dem. När vi går igenom svårigheter så är det alltid för vårt bästa och vi kommer ur erfarenheten starkare och mer välsignade än innan erfarenheten.

Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. 4Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning , så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
  ” – Jak 1:2-4

Vi kan räkna det som största glädje eftersom vi vet att det ger uthållighet och allt vi blir fullkomliga.

Även om det kändes jobbigt för stunden det som David fick gå igenom och det som vi kanske får gå igenom så i slutänden skall det bringa oss den största glädjen..

  1. Davids givmildhet

När David kom tillbaka med bytet så stötte han på problem. Det fanns män som inte tyckte att de som stannde vid bäcken och inte deltog i striden skulle ha någon del av segerbytet vi läser :

När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och som därför hade fått stanna kvar vid bäcken Besor, gick dessa för att möta David och det folk som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: ”Eftersom dessa inte följde med oss, skall vi inte ge dem något av bytet som vi har räddat. Var och en av dem får bara ta med sig sin hustru och sina barn och gå sin väg.” 23 Men David svarade: ”Så skall ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara som kom över oss. 24 Och vem vill lyssna på er i fråga om detta? Nej, sådan deras lott är som drar ut i striden, sådan skall deras lott vara som stannar vid trossen. De skall dela lika.” 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, ty David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag. 26
När David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, och lät säga: ”Se, detta är en gåva till er av bytet från Herrens fiender.” 
27 Han sände gåvor till dem i Betel, i Ramot i Negev, gåvor till dem i Jattir, 28 i Aroer, i Sifamot, i Estemoa, 29 i Rakal, i jerachmeeliternas städer, i keniternas städer, 30 i Horma, i Bor-Ashan, i Atak, 31 i Hebron, ja, till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.

Men David delade med sig av bytet ändå oavsett om de deltog i striden eller ej. Han ville att alla skulle ha lika mycket del av bytet.

David visar här upp sin givmildhet. Det männskliga sinnet kan ju tycka att bara de som deltog i striden skulle ha en del av bytet och vi läser i vers 22 att det var onda och illvilliga män som tänkte så.

Ett sinne förvandlat av Gud skall inte tänka så utan skall dela ut rättvist till alla de platser där David hade varit.

Han delade inte bara ut till soldaterna utan även till de äldste och till sina vänner ja till alla platser där han hade varit.

Om du hade fått en miljon kronor vad hade du gjort då? Behållt allt för dig själv, ökat din levnads standard? . Eller hade du gjort som David och delat ut till alla som han hade haft kontakt med under sitt liv?

David var givmild med tillgångarna han hade fått och behöll dem inte för sig själv och för sina män.

Låt oss vara generösa och givmilda med allt det som Herren skänker oss.

Sammanfattningsvis : När livet är som svårast sök till till Gud, han kommer låta allt samverka till det bästa och dela frikostigt med dig av de gåvorna Gud ger dig. Låt oss be.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s