Den stora vedermödan, templets fall och Jesu ankomst – Mark 13

Predikan av Josef Löwdin

23/3 -2014 , Göteborg

Den stora vedermödan, templets fall och Jesu ankomst.

Vi har sett i kapitel 11-12 Hur Jesus förbannar fikonträdet dvs Israel och säger att du aldrig mer skall bära frukt. I kapitel 12 talar Jesus om hur han skall ta Israel från de skriftlärda.

När skulle templet förstöras? Vad skulle ske innan det förstördes och när skall det som många kallar den stora vedermödan inträffa.?

1 När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” 2 Jesus sade till honom: ”Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner.”

3 Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: 4 ”Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?” 5 Jesus sade till dem: ”Se till att ingen bedrar er. 6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 7 När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit. 8 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på ‘födslovåndorna’.*

9 Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. 10 Men först måste evangeliet predikas för alla folk. 11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. 12 En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 13 Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

14 När ni ser ‘förödelsens styggelse’* stå där han inte skulle stå – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. 15 Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, 16 och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 17 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 18 Be att det inte händer på vintern. 19 Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. 20 Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. 23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens makter skall skakas. 26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

28 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. 30 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. 31 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. 32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”

Jesus och hans lärjungar befinner sig just nu i templet i Jerusalem där de just hade varit. Nu i vers 1 i texten lämnar de templet och lärjungarna säger till Jesus ”Se vilka fina stenar och byggnader!”

Vi ser i parallellstycket i Luk kapitel 21 som handlar om samma sak att dessa stenar och byggnader syftar på templet som stod i Jerusalem. Men dessa stenar och byggnader är ju alla husen i Jerusalem inklusive templet.

Det är viktigt att förstå att det är templet och Jerusalem som pratas om för att förstå resten av detta kapitel om man inte förstår det kan man tolka in massor av grejer här som inte alls vad var Jesus talade om från början..

I vers 2 ser vi hur Jesus profeterar ”Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner.

Jesus säger alltså till sina lärjungar att detta fina tempel med dess fina stenar skall en dag brytas ner i och förstöras, inget skall lämnas kvar.

De tre första versarna i detta kapitel är nyckeln till att förstå vad allt som följer handlar om. Jag ser ofta folk som läser inte grejer i dessa versar som det inte alls handlar om utan nyckeln till att förstå alla skrift är att kolla vad handlar texten om? Vilka frågor ställs och svaras på i texten?.

Här ser vi hur Jesus profeterar att detta tempel som de just hade varit inne i och precis lämnat skulle brytas ner och helt försvinna.

Lärjungarna förstod precis vad Jesus hade sagt för han pratade inget kryptiskt språk som ingen förstod, utan vad han sade förstod de precis.

Vilket vi ser i vers 3, när de nu sitter på ett berg utanför templet och tittar på det. Frågan de nu ställer är i vers 4 :

”Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?”

Lärjungarna frågar alltså om tecken som visar att allt detta skall ske? De frågar alltså Jesus: Ok, Jesus detta tempel säger du skall förstöras och alla byggnader i denna staden skall förstöras. När skall detta ske Jesus? Kan du ge oss något tecken Jesus?

Lärjungarna hade inte missförstått Jesu ord, utan de förstod precis va han pratade om, och Jesus svarar dem med att ge en lång lista med tecken på vad som skall ske innan allt detta sker.

Vad Jesus syftade på var templets och Jerusalems fall år 70. Det var då som ingen sten lämnades kvar och staden och hela landet Israel jämnades med marken. Precis som Jesus hade sagt skulle ske. Men innan denna profetia gick i fullbordan så skulle många saker ske. Vilket vi kommer se Jesu lista upp.

Han börjar i vers 5 och 6 med att säga : Jesus sade till dem: ”Se till att ingen bedrar er. 6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.

v. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.

Jesus varnade sina egna lärjungar för villfarelser och bedrägerier som skulle äga rum innan Jerusalem, templet och Israel jämnades till marken.

Vi kan se genom hela nya testamentet om hur det fanns många bedragare redan då. Vi kan se i 1 Johannes brevet om hur det varnar för bedragare och Johannes säger :

Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist. 2 Joh 1:7

Många bedragare hade alltså redan kommit och Johannes varnar för dem och kallar dem Antikrist.

I Judasbrevet och 2 kor 12-14 ser vi samma varningar för falska lärare.. I Apg 13:6 läser vi om en falsk profet vid namn Barjesus som de varnade för. Vi har inte bara varningarna i nya testamentet utan även många historiker och överlevande av templet och Jerusalems fall har dokumenterat detta.

Josefus som var en som överlevde när Israel jämnades med marken skrev en historiebok år 75 och i den berättar han om en bedragare som hette Thadeus som 12 år efter Jesu död som fick mängder av efterföljare då han gick ner till floden jorden och delade hela floden mitt itu så att folk kunde passera floden.

Under Felix tid, han som nämns i Apostlagärningara, var landet Israel fullt av bedragare som Felix varje dag dödade. Om man varje dag dödade bedragare måste ju landet varit fullt av dem.

Det fanns även en Egyptier som påstod sig vara profet och som hade 30.000 efterföljare och påstod sig kunna få Jerusalems murar att falla.

Vi ser även i Apg kapitel 8 att en trollkarl vid namn Simon nämns. Enligt kyrkofadern Iraneus påstod Simon sig vara Guds egna son och änglarnas skapare. Justinus berättar om hur Simon åkte till Rom och blev hälsad som Gud på grund av sina magiska krafter.

Det både varnades för falska profeter av Apostlarna i breven och vi ser hur vittnen och historiker har skrivit om hur de fanns.

Jesus hade profeterat om att det skulle komma många falska profeter och Jesus varnade sina lärjungar och sade till dem ”Se till att ingen bedrar eder.” . Han sade detta eftersom varje bedragare på den tiden hade övernaturliga krafter och kunde utföra mirakulösa grejer.

Nästa tecken Jesus nämner som skulle ske innan Jerusalem och templet föll var i vers 7:

När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit.

När Jesus sade detta befann sig Romarriket och Israel i en tid av fred. Men inom kort så började hans ord gå i fullbordan.

Före Jerusalems fall dog fyra kejsare våldsam död inom 18 månader. Enligt historikern Suetonius ”körde Nero en dolk i halsen”. Galba blev översprungen av män på hästar. En soldat högg av hans huvud och ”körde ner sin tumme i munnen” och bar omkring den fasansfulla trofén. Otho ”stack sig själv” i bröstet.

Vitellus dödades genom långsam tortyr och ”drogs sedan med en krok ut i Tibern”. När han skrev om denna period, använde den romerske historikern Tacitus uttryck som ”oroligheter i Afrika”, ”uppror i Gallien”, ”spänt läge bland partierna”, ”kriget i Britannien” och ” krig i Armenien”.

Judarna fick uppleva oroliga tider. I Seleucien blev 50.000 judar dödade. Det blev uppror mot dem i Alexandria. I slaget mellan judarna och syrierna i Caesarea blev 20.000 dödade. Under denna period gav Caligula order om att hans staty skulle ställas i templet i Jerusalem. Judarna vägrade och levde i ständig skräck för att kejsarens arméer skulle skickas till Palestina. Skräcken var så verklig, att vissa av dem inte ens brydde sig om att plöja sina åkrar.” -Ralph Woodraw

Jesus går vidare med att säga i vers 8 :

Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på ‘födslovåndorna’.*”

Jesus nämnde nu jordbävningar och hungersnöd. Även detta förekom det gott om på den tiden. Både i bibeln och hos historikerna.

Bibeln berättar om hungersnöd ”över hela världen…på Klaudius tid” (Apg 11:28). Väldigt hårt drabbade av denna hungersnöd blev församlingarna i Judeen. Vi ser det 1 Kor 16:1-5; Rom 15:25-28.

Detta ledde till att man hade insamlingar till de heliga i dessa regionerna så att de kunde få mat att äta

Inte bara bibeln talar om hungersnöd utan även historikerna bekräftar att det Jesus sade skulle ske faktiskt skedde. En historiker Suetonius nämner det, och även en som heter Tacitus talar om att ”skörden hade slagit fel, vilket ledde till hungersnöd.”. Eusebius nämner att det förekom hungersnöd i sin tid i Rom, Grekland och Judeen.

Så det förekom hungersnöd på den ena platsen efter den andra innan år 70 då templet föll och Israel förintades.

Men Jesus talar också om Jordbävningar på den ena platsen efter den andra.

Tacitus talar om jordbävningar i Rom och att ”tolv folkrika städer föll i ruiner” på grund av jordbävningar.

Seneca skrev år 58 e.Kr.: ”Så ofta städer i Asien och Achaea har fallit genom en förödande stöt! Så många städer som har blivit uppslukade i Syrien! Så många i Makedonien! Så ofta Cypern har blivit förstört genom denna olycka! Så ofta Pafos har lagts i ruiner! Nyheter har ofta nått oss om förstörelse av hela städer på en gång”. Han nämner om jordbävningen i Campania under Neros regering. År 60 e.Kr. blev Hierapolus, Colosse och Laodicea förstörda. Pompeii blev till stor del skadat genom jordbävning år 63 e.Kr. Jordbävningar uppstod på Kreta, i Apamea, Smyrna, Miletus, Chios, Samos och Judeén. ” – Ralph Woodraw

Vi ser även slutligen i uppenbaresleboken 11:13 ” I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen. ”

I kontexten här talar det om de två vittnerna i Jerusalem så jordbävningen här som dödade en tiondel av staden var just i Jerusalem.

Även denna jordbävning inträffade innan år 70.

John Wesley skriver i sina bibelkommentarer :

We have here an unanswerable proof that this city is not Babylon or Rome, but Jerusalem. For Babylon shall be wholly burned before the fulfilling of the mystery of God. ” And there were slain in the earthquake seven thousand men – Being a tenth part of the inhabitants, who therefore were seventy thousand in all

Så på den tiden bodde det runt 70.000 i Jerusalem och en tiondel av det är 7000. Precis den summan som nämns i uppenbarelseboken.

Så det är tydligt att innan år 70 var det precis som Jesus hade profeterat ”Jordbävningar på den ena platsen efter den andra”. Det kan man knappast säga sker idag i.a.f. i samma grad som då..

Jesus går vidare i vers 9 : ” Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. ”

Att de blev förföljda behöver jag väl knappast bevisa utifrån skriften för det var ju tydligt. Det intressanta här är dock att han säger att de skall bli misshandlade i synagogorna. Synagogorna var ju de judiska böneplatserna. Så det är uppenbart att Jesus talar specifikt till judarna här. Men det betyder ju inte heller att inte vi blir förföljda. Som kristen får man alltid räkna med att bli förföljd. Men just i denna texten riktades det speciellt till hans lärjungar eftersom just synagogan är det som nämns.

Vi läser i Apg 8:1 att de mötte ”svår förföljelse”. Och i Apg 22:19 ser vi fängslade och gisslade överallt i synagogorna” . Så här ser vi hur Jesu ord om att det skulle ske inne i synagogorna blev uppfyllda.

I vers 10 går Jesus vidare med att säga ” Men först måste evangeliet predikas för alla folk”

Spontant så kanske man tänker: Ja, men det har väl ändå inte skett?

Det sägs av historiker att detta också skedde innan Jerusalem och templets fall.

Uppenbarligen omfattade detta romarriket och även avlägsna England. Newton säger: ”Det är absolut säkert att kristendomen planterades i detta land under apostlarnas tid, före Jerusalems förstörelse”. Eusebius och också Theodoret förklarar för oss att apostlarna predikade evangeliet i hela världen, och att några av dem ”korsade oceanen och anlände till de Britanniska öarna”.

Vi kan följa i Apostlagärningarna hur evangelium gick ut. Det började i Jerusalem, gick ut i Samarien för att sedan nå ut över hela världen.

Paulus själv bekräftar att evangelium har nått ut i hela världen :

Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium 6 som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt. ” – Kol 1:6

om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna. – Kol 1:23

Jesus fortsätter i vers 11 : När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. 12 En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 13 Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Dessa versar talar om den förföljelsen som de skulle möta när de bar fram evangelium. Men att de inte behövde bekymra sig vad man skall säga utan allt kommer att ges i den stunden.

När ni ser ‘förödelsens styggelse’* stå där han inte skulle stå – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. 15 Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, 16 och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 17 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 18 Be att det inte händer på vintern. 19 Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma.

Vi kan se här 3 saker.

  1. Förödelsens styggelse
  2. De skulle fly upp i bergen
  3. En stor vedermöda.

Nu börjar Jesus tala om vad som skulle komma över Israel. Han hänvisar först till Profetens Daniel profetia om ”förödelsens styggelse” i vissa översättningar

Vi läser i Dan 9:24 Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste..

Så dessa årsveckor var bestämda över ”ditt folk” d.v.s Israel på den tiden och även över ”den heliga staden” d.v.s. Jerusalem. Genom hela kapitlet har Jesus talat om Templet och Jerusalems fall och denna vedermöda var nu det som skulle fullborda hela Daniels profetia.

Förödelsen styggelse syftar mest troligen på de hedniska arméerna som skulle komma och omringa Jerusalem. Vi läser detta i parallellstycket i Lukasevangeliet :

Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta, att dess ödeläggelse är nära. Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen…Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna” (Luk 21:20-24).

Så när de ser födelsens styggelse stå där de inte skall stå. d.vs. När de ser de romerska armeérna omringa staden vilket de inte gjorde annars. Då skall ni som bor i Judeen fly upp i bergen.

I parallell stället I Matteus används ”stå på helig plats”. Ordet för plats här i grekiskan är topos vilket alltså inte alls syftar på templet som en del säger, utan kan betyda ödemark eller läge, och ordet topografi kommer därifrån. Så det som skulle stå på heliga plats eller inte stå på sina plats hade alltså inget med templet att göra utan syftar troligen på de romerska armeérna som skulle omringa Jerusalem på ödemarken utanför staden..

De fanns romerska arméer lite här och var på den tiden men när de stod där de inte skulle eller som vi läste i Lukas 21. När du ser dem omringa staden då skall ni fly.

Det intressanta med detta att fly upp i bergen berättar historiken Josephus att när de romerska armeérna hade omringat staden så helt plötsligt var de tvungna att retirera sig tillbaka för att hämta förstärkning. Judarna blev styrkta av detta och trodde att de hade vunnit. Men Jesu lärjungar mindes Jesu ord om att när ni ser Jerusalem omringas av hedningarna skall ni som bor upp i Judeen fly upp i bergen.

Så de kristna med Jesu ord i tankarna gav sig av från Judeen och Jerusalem och flydde upp i bergen.

Vi ser också i vers 18 att de skulle be att detta inte skedde på vintern. I parallellversarna säger Jesus ”be att det inte sker på sabbaten”. Vilket också styrker att det handlar om Israels och templets fall. För sabbaten vår något unikt för judarna och Israels folk. Hade det gällt oss svenskar i dag hade nog inte Jesus uppmanat oss att be att det inte sker på Sabbaten, för vi har ingen sabbat här.

Det tredje Jesus säger är att det skall bli ett stort lidande eller vedermöda, ett sådant lidande som Israel aldrig hade sett tidigare.

Josefus, den judiske historikern, var ögonvittne till den ojämförliga vedermödan som slutade med Jerusalems fall och förstörelse år 70 e.Kr. Hans detaljerade och vetenskapliga redogörelse, Judarnas krig, publicerades omkring år 75 e.Kr, medan händelserna om vilka han skrev fortfarande var i färskt minne hos tusentals. Hans berättelse ger oss en underbar bekräftelse av den profetia som Jesus gav, även i detaljer. Eftersom han inte var kristen, kan ingen anklaga honom för att snedvrida sitt material för att passa profetian. Hänvisningarna som vi kommer att ge i redogörelsen som följer är från Josefus.

Motsättningarna i Jerusalem började med meningsskiljaktigheter mellan judarna och romarna. Det fanns också meningsskiljaktigheter mellan judar – vissa stödde ett uppror mot det romerska styret, andra hoppades på en fredlig uppgörelse. De som stödde ett uppror tog till våld och började döda dem som hade motsatt uppfattning. Trupper sändes dit för att ta kontroll över folkmassan. Kriget var igång! Inte bara i Jerusalem, utan i hela landet rådde ostabilitet.

I Jerusalem var de i det revolterande partiet kända som seloter. De ”anföll människorna (som var av annan uppfattning), som en skock orena djur, och skar av dem halsarna”. På detta sätt dödades 12.000 av de mera framstående invånarna. ”Skräcken hos allt folket var så stort, att ingen hade modet att varken gråta över den anhörige, eller begrava honom…de som sörjde över andra gick snart samma död till mötes, som dem som de sörjde över”.

Slakten fortsatte tills ”det yttre templet var helt nedblodat, och på den dagen såg de 8.500 döda kroppar där”. Inkluderat i detta antal var ”de som litet tidigare hade burit de heliga klädnaderna och anfört den offentliga gudstjänsten, vilka kastades ut nakna till föda för hundar och vilda djur”. Även de som kom för att offra blev slaktade ”och utgjöt på altaret…sitt eget blod; tills främlingars döda kroppar blandades med deras egna landsmäns, och hedningars med prästers, och blodet från alla sorters lik bildade sjöar på själva förgårdarna”.

Ljudet från de som stred var också utan avbrott, både om dagen och natten; men klagoljuden från de som sörjde överträffade det förstnämnda…deras olyckor kom oupphörligt, den ena efter den andra…Men angående de upproriska själva, så stred de mot varandra, medan de trampade på de döda kropparna som låg hopade på varandra. Deras ursinniga raseri över kropparna som fanns under deras fötter blev ännu våldsammare…och när de hade beslutat sig för något, utförde de detta utan förbarmande, och sparade inte på någon metod avseende tortyr eller grymhet”.

Inte undra på att Jesus sa: ” I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn” (Luk 23:28). – han visste att allt detta skulle drabba den generationen! Många judar dödades av judar, inte av fienden utanför murarna. Josefus säger att judarna ”aldrig fick utstå någonting från romarnas sida som var värre, än det lidande som de förorsakade varandra”. Detta vansinne visar giltigheten i Jesu ord när han liknade det släktet vid en människa besatt av onda andar (Matt 12:43-45).

Tillgången på mat var knapp innanför stadens murar. Många judar, som tog risken att ge sig ut om natten i jakt på mat tillfångatogs, ”och torterades med all slags tortyr”, och korsfästes sedan i åsynen av dem på murarna. Omkring 500 varje dag blev sålunda dödade tills antalet slutligen blev så stort, att det inte fanns plats nog för korsen, och inte heller nog med kors för offren. Ofta blev flera fastspikade på samma tortyrpåle. Föreställ er tortyren av dem som kunde se eller höra sina kära torteras på detta sätt nära murarna. Många fick sina händer avhuggna.

Sedan tilltog hungersnöden och förtärde människorna i hela hushåll och familjer; övervåningarna var fyllda med kvinnor och barn som låg döende i hungersnöd; och gränderna i staden var fyllda med äldre människors döda kroppar; en slags dödens natt hade drabbat i staden….Eländet i Jerusalem växte sig alltså större dag för dag…de många liken som låg i högar på varandra var fruktansvärda att se, och gav ifrån sig en pestartad stank”.

Antalet som dog av hungersnöd i staden var ofantligt, och deras lidande var outsägligt. För om så mycket som en skugga av något slags mat dök upp någonstans, startade ett krig direkt och de käraste vänner stred med varandra om det….Barn tog munsbiten som deras fäder åt ut ur deras munnar, och vad som var ännu mer beklagansvärt, var att det gjorde också mödrarna mot sina barn; och när de som var nästan döda höll på att förgås under deras förtryck, hade de inga betänkligheter när de tog från dem de sista droppar, som skulle kunna ha räddat deras liv….

De upproriska…uppfann också fruktansvärda tortyrmetoder för att få fram var mat kunde finnas, och dessa var: att täppa till ingången till könsdelarna på de ömkansvärda stackarna, och att köra in vassa pinnar i deras bakdelar! och en man tvingades att uthärda vad som är fruktansvärt att ens höra”.

En framstående kvinna dödade och stekte sitt gossebarn. När hon hade ätit hälften, gömde hon den andra halvan. När vissa upproriska judar kände doften av stekt kött, hotade de att skära halsen av henne, om hon inte visade dem var det fanns. Hon avtäckte då den återstående delen av kroppen, och sa: ”Kom och ät av detta kött; jag har ätit av det själv! Låtsas inte vara mer ömsinta än en kvinna, eller mer medlidsamma än en mor”. Men till och med de härdade männen förskräcktes vid åsynen och lämnade skakande huset.

Helt viss uppfyllde dessa saker den profetiska varningen som gavs flera år tidigare: ”Herren skall skicka över dig ett folk fjärran ifrån…utan försyn för de gamla och utan misskund med de unga…Och då skall du nödgas äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar…En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sådan yppighet och veklighet, att hon inte ens försökte sätta sin fot på jorden, hon skall då så missunnsamt se på…sin son och sin dotter…ty då hon nu lider brist på allt annat, skall hon själv i hemlighet äta detta. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i dina portar”.

I sitt att fly från staden, svalde vissa bitar av guld för att obemärkt ta med dessa. När detta blev känt, skar soldaterna upp dem i sitt sökande efter guld. ”Inte heller verkar det som om något elände som drabbade judarna var värre än detta, eftersom på en natt omkring 2.000 av dessa desertörer blev på detta sätt uppskurna.”

Vad vi läser här är kanske osmakligt men det var profeterat och detta var det straffet Gud slog Israel och Jerusalem med för att man korsfäste Jesus. Detta var vad vi kallar för den stora vedermödan..

Jesus fortsätter : Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens makter skall skakas.

Nu kan det verka som att Jesus byter ämne och börjar tala om Jordens undergång och Jesu återkomst.

Men vi får komma i håg sammanhanget och vad kapitlet handlar om. Det handlar om Israels och Jerusalems förstörelse. Lärjungarna frågar när skall detta ske? Och Jesus svarar på deras fråga. Jesus byter helt plötsligt inte ämne utan talar ännu om samma sak.

För vi läser Men i de dagarna, efter denna nöd.

I parallellstycken står det ”strax efter denna nöd”.

I de dagarna” betyder just i de dagarna och inte 2000 år senare. Så vad Menar Jesus med detta?

skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens makter skall skakas.”

Vi som läser detta kanske tolkar ut något helt annat här men faktum är att detta språk används vid flera tillfällen i bibeln när det talar om dom över städer eller nationer.

Vi läser till exempel i Jesaja profetia om Babel I Jes 13:9;10;13

Se, HERRENS dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede,
för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där.10 Ty himlens stjärnor och stjärnbildersänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte.

Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar –
genom HERREN Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag. ”

Vi ser här hur profeten talade på precis samma sätt om när Gud skulle döma Babel.

Gud skulle ödelägga Babel och utrota syndarna där och så ser vi hur stjärnorna skulle inte mer ge sitt ljus, solen skulle förmörkas och månen inte lysa mera.

Detta är precis samma språk som Jesus använde om Israel och Jerusalems fall. Gud skulle göra med Israel som med Babel och använder precis samma språk i NT som i GT.

Vi läser även i Mika 3:6 om hur Gud skulle straffa de falska profeterna ” Därför skall en natt utan syner komma över er,  och mörker utan spådomar. Solen skall gå ner över profeterna och dagen bli mörk över dem. 

Solen gå ner eller förmörkas, stjärnor som faller eller inte lyser, månen som inte lyser och himlen som skakas. Allt detta är domspråk som symboliserar att Gud kommer att döma något.

Vers 26. ”Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.”

Även denna vers kan tolkas som att Jesus kommer åter på jordens yttersta dag. Det är sant i sig men det är inte vad just denna text handlar om. Utan vi finner precis samma språkbruk i G.T när Gud skulle komma bland molnen i dom eller något annat.

I vissa fall ser vi hur Gud kommer ner bland molnen för att tala med Mose.  Då steg HERREN ner i molnskyn och talade till honom – 4 Mos 11:25

I andra fall kommer han bland molnen till dom ”Se, HERREN far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten ” – Jes 19:1. I engelskan står det ”
 Behold, the LORD rideth upon a swift cloud, and shall come into Egypt. D.v.s Han rider på molnen eller kommer med molnen till Egypten. I denna vers var det för att döma Egypten som Herren kom ridandes på molnen.

Varken i Moses eller Egyptens fall menades det Jesu Återkomst när det talades om att komma bland molnen, utan det handlade om att Gud skulle besöka.

Så när vi läser att judarna skulle se Herren komma bland molnen med stor makt och härlighet så syftar det på att han skulle komma till doms över Israel och Jerusalem.

I vers 27 säger Jesus : Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

Denna vers tolkar en del som att när Jesus kommer åter skall han samla allt sitt folk. Men åter igen texten handlar inte om Jesu återkomst utan om templets och Israels förstörelse. Det finns andra texter som handlar om Jesu återkomst.

Änglarna här syftar troligen på evangelieförkunnare eller pastorer.

Det används ordet änglar på andra ställen i NT om just pastorer.

Vi ser detta i uppenbarelseboken kap 2.

 Skriv till församlingens ängel i Efesus” ,  Skriv till församlingens ängel i Smyrna , Skriv till församlingens ängel i Pergamus ”

Ängel här syftade alltså på en församlingsledare eller vad vi kallar för Pastor. Så en ängel i bibeln behöver inte alltid vara vad vi kallar tänk som en Ängel.

Vad vers 27 säger är att Evangelium skall nu efter templets och Israels fall spridas ut överallt och Guds skall samla in sina utvalda genom sina änglar d.v.s, pastorer eller förkunnare.

Vi kan göra en parafras så här för att förstå det lättare : Och då skall han sända ut pastorer och evangelieförkunnare och frälsa de som är utvalda till frälsning från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

Jesus ger alltså ett löfte om att församlingen skall utökas och bli större och större efter att Israel har blivit förstört.

Jesus börjar nu knyta ihop säcken och säger i vers 28-30: Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. 30 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.

I kapitel 11 hade han talat om ett fikonträd som han hade förbannat. Detta syftade på hur Israel och Jerusalem skulle förstöras. Det fikonträd som en gång hade blommat skulle nu vissna. Så Jesus använder fikonträdet som illustration igen.

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.

På samma sätt som man kan se att sommaren är nära när fikonträdet blommar kunde judarna veta att detta som Jesus hade profeterat var nära när de såg tecknen uppfyllas som Jesus hade nämnt. Sedan säger Jesus i vers 30 ”Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.”

Detta släkte översätts ofta med denna generation. Så den generationen som Jesus talade till just då runt cirka år 30 skulle alltså inte dö förens de såg denna profetia gå i fullbordan. Jesus stod vid dörren för att döma Israel och det blev fullbordat.

Vilket också skedde år 66-70 efter Kristus. En generation efter Jesus profeterade att det skulle ske. Allt som Jesus profeterade gick alltså i fullbordan.

En del tolkar in här att detta släkte är judarna och att Jesus skall komma tillbaka en generation efter att Israel finns på kartan igen. Problemet är att det har gått mer än en generation redan så jag finner denna tolkning mycket mera trovärdig än deras.

Vi kan alltså lära oss att vi kan lita på Jesu ord i bibeln. Det blir som han har sagt och dagens text tillsammans med historieböckerna vittnar om att det är sant..

Vilket Jesus också säger i vers 31”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.

32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”

Men exakt när detta med Israels och Templets fall skulle ske visste inte Jesus exakt och inte heller änglarna utan endast Gud visste det.

33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”

Slutligen finner vi att de skulle vaka och be för de visste inte exakt när detta skulle ske. Jesus ger en liknelse om att vaka genom ett exempel med en Herre i ett hus som reser bort. De behövde vaka och se upp för när romerska arméerna skulle komma för de visste inte om det skulle ske på dagen eller på natten. De skulle de vara beredda att fly upp i bergen när de såg de komma. Be skulle de också göra, be för vad Jesus sade tidigare att de inte skulle behöva fly under vintern eller Sabbaten.

Applikation :

Det första vi kan lära oss idag av denna text är att : Jesus sade till dem: ”Se till att ingen bedrar er. 6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. v.21”Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.

Det är vårt ansvar att se till att ingen bedrar dig med falska läror. Jesus säger att många skall komma i hans namn och säga ”Jag är messias” När de säger att ”jag är Messias” kan betyda två saker antingen att de kallar sig själva Messias eller de själva säger om Jesus att han är Messias.

Bara för att någon bekänner Jesus eller gör lite under och tecken betyder det inte att de är kristna utan de kan vara en bedragare. I matt 7:21-23 läser vi att många skall kalla Jesus Herre, Herre och utföra stora under och tecken och profetera, men ändå känner inte Jesus dem utan de är falska bekännare som inte tror på evangelium.

Det är vårt ansvar att inte bli bedragna av falska förkunnare som kommer med ett annat evangelium och ibland även med under och tecken och profetior. Eftersom det är ett bedrägeri är det ju listigt och ibland svårt att upptäcka. Se upp!.

Det andra vi kan lära oss är När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta..

Ofta i dag hör vi om krig och även rykten om krig. Bli in skrämda av sådant utan Gud har allt i sin hand. Precis som han öppnade en väg i bergen för Jesu lärjungar på den tiden när kriget bröt ut. Kan han i dag i sin suveränitet göra precis samma sak med sina lärjungar.

Gud hade en utväg för sin barn redan förberedd och allt var i hans hand. Glöm inte att domen mot Israel kom just från Gud genom romarna. Om Gud sänder domen så ser han även till att skydda de rättfärdiga som Jesus redan har tagit domen i deras ställe.

Det tredje vi kan lära oss idag

Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.”

Som en lärjunge till Jesus skall du inte förvänta dig att bli populär utan det kommer alltid att finnas dem som hatar dig. Egentligen är det Kristus de hatar. I Rom 1:30 står det att människan är Gudshatare. Så bli inte förvånad om du blir utsatt för hat och förföljelse. 

Mark 13 – Den stora vedermödan, templets fall och Jesu ankomst.

Vi har sett i kapitel 11-12 Hur Jesus förbannar fikonträdet dvs Israel och säger att du aldrig mer skall bära frukt. I kapitel 12 talar Jesus om hur han skall ta Israel från de skriftlärda.

När skulle templet förstöras? Vad skulle ske innan det förstördes och när skall det som många kallar den stora vedermödan inträffa.?

1 När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” 2 Jesus sade till honom: ”Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner.”

3 Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: 4 ”Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?” 5 Jesus sade till dem: ”Se till att ingen bedrar er. 6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 7 När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit. 8 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på ‘födslovåndorna’.*

9 Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. 10 Men först måste evangeliet predikas för alla folk. 11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. 12 En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 13 Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

14 När ni ser ‘förödelsens styggelse’* stå där han inte skulle stå – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. 15 Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, 16 och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 17 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 18 Be att det inte händer på vintern. 19 Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. 20 Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. 23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens makter skall skakas. 26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

28 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. 30 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. 31 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. 32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”

Jesus och hans lärjungar befinner sig just nu i templet i Jerusalem där de just hade varit. Nu i vers 1 i texten lämnar de templet och lärjungarna säger till Jesus ”Se vilka fina stenar och byggnader!”

Vi ser i parallellstycket i Luk kapitel 21 som handlar om samma sak att dessa stenar och byggnader syftar på templet som stod i Jerusalem. Men dessa stenar och byggnader är ju alla husen i Jerusalem inklusive templet.

Det är viktigt att förstå att det är templet och Jerusalem som pratas om för att förstå resten av detta kapitel om man inte förstår det kan man tolka in massor av grejer här som inte alls vad var Jesus talade om från början..

I vers 2 ser vi hur Jesus profeterar ”Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner.

Jesus säger alltså till sina lärjungar att detta fina tempel med dess fina stenar skall en dag brytas ner i och förstöras, inget skall lämnas kvar.

De tre första versarna i detta kapitel är nyckeln till att förstå vad allt som följer handlar om. Jag ser ofta folk som läser inte grejer i dessa versar som det inte alls handlar om utan nyckeln till att förstå alla skrift är att kolla vad handlar texten om? Vilka frågor ställs och svaras på i texten?.

Här ser vi hur Jesus profeterar att detta tempel som de just hade varit inne i och precis lämnat skulle brytas ner och helt försvinna.

Lärjungarna förstod precis vad Jesus hade sagt för han pratade inget kryptiskt språk som ingen förstod, utan vad han sade förstod de precis.

Vilket vi ser i vers 3, när de nu sitter på ett berg utanför templet och tittar på det. Frågan de nu ställer är i vers 4 :

”Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?”

Lärjungarna frågar alltså om tecken som visar att allt detta skall ske? De frågar alltså Jesus: Ok, Jesus detta tempel säger du skall förstöras och alla byggnader i denna staden skall förstöras. När skall detta ske Jesus? Kan du ge oss något tecken Jesus?

Lärjungarna hade inte missförstått Jesu ord, utan de förstod precis va han pratade om, och Jesus svarar dem med att ge en lång lista med tecken på vad som skall ske innan allt detta sker.

Vad Jesus syftade på var templets och Jerusalems fall år 70. Det var då som ingen sten lämnades kvar och staden och hela landet Israel jämnades med marken. Precis som Jesus hade sagt skulle ske. Men innan denna profetia gick i fullbordan så skulle många saker ske. Vilket vi kommer se Jesu lista upp.

Han börjar i vers 5 och 6 med att säga : Jesus sade till dem: ”Se till att ingen bedrar er. 6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.

v. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.

Jesus varnade sina egna lärjungar för villfarelser och bedrägerier som skulle äga rum innan Jerusalem, templet och Israel jämnades till marken.

Vi kan se genom hela nya testamentet om hur det fanns många bedragare redan då. Vi kan se i 1 Johannes brevet om hur det varnar för bedragare och Johannes säger :

Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist. 2 Joh 1:7

Många bedragare hade alltså redan kommit och Johannes varnar för dem och kallar dem Antikrist.

I Judasbrevet och 2 kor 12-14 ser vi samma varningar för falska lärare.. I Apg 13:6 läser vi om en falsk profet vid namn Barjesus som de varnade för. Vi har inte bara varningarna i nya testamentet utan även många historiker och överlevande av templet och Jerusalems fall har dokumenterat detta.

Josefus som var en som överlevde när Israel jämnades med marken skrev en historiebok år 75 och i den berättar han om en bedragare som hette Thadeus som 12 år efter Jesu död som fick mängder av efterföljare då han gick ner till floden jorden och delade hela floden mitt itu så att folk kunde passera floden.

Under Felix tid, han som nämns i Apostlagärningara, var landet Israel fullt av bedragare som Felix varje dag dödade. Om man varje dag dödade bedragare måste ju landet varit fullt av dem.

Det fanns även en Egyptier som påstod sig vara profet och som hade 30.000 efterföljare och påstod sig kunna få Jerusalems murar att falla.

Vi ser även i Apg kapitel 8 att en trollkarl vid namn Simon nämns. Enligt kyrkofadern Iraneus påstod Simon sig vara Guds egna son och änglarnas skapare. Justinus berättar om hur Simon åkte till Rom och blev hälsad som Gud på grund av sina magiska krafter.

Det både varnades för falska profeter av Apostlarna i breven och vi ser hur vittnen och historiker har skrivit om hur de fanns.

Jesus hade profeterat om att det skulle komma många falska profeter och Jesus varnade sina lärjungar och sade till dem ”Se till att ingen bedrar eder.” . Han sade detta eftersom varje bedragare på den tiden hade övernaturliga krafter och kunde utföra mirakulösa grejer.

Nästa tecken Jesus nämner som skulle ske innan Jerusalem och templet föll var i vers 7:

När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit.

När Jesus sade detta befann sig Romarriket och Israel i en tid av fred. Men inom kort så började hans ord gå i fullbordan.

Före Jerusalems fall dog fyra kejsare våldsam död inom 18 månader. Enligt historikern Suetonius ”körde Nero en dolk i halsen”. Galba blev översprungen av män på hästar. En soldat högg av hans huvud och ”körde ner sin tumme i munnen” och bar omkring den fasansfulla trofén. Otho ”stack sig själv” i bröstet.

Vitellus dödades genom långsam tortyr och ”drogs sedan med en krok ut i Tibern”. När han skrev om denna period, använde den romerske historikern Tacitus uttryck som ”oroligheter i Afrika”, ”uppror i Gallien”, ”spänt läge bland partierna”, ”kriget i Britannien” och ” krig i Armenien”.

Judarna fick uppleva oroliga tider. I Seleucien blev 50.000 judar dödade. Det blev uppror mot dem i Alexandria. I slaget mellan judarna och syrierna i Caesarea blev 20.000 dödade. Under denna period gav Caligula order om att hans staty skulle ställas i templet i Jerusalem. Judarna vägrade och levde i ständig skräck för att kejsarens arméer skulle skickas till Palestina. Skräcken var så verklig, att vissa av dem inte ens brydde sig om att plöja sina åkrar.” -Ralph Woodraw

Jesus går vidare med att säga i vers 8 :

Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på ‘födslovåndorna’.*”

Jesus nämnde nu jordbävningar och hungersnöd. Även detta förekom det gott om på den tiden. Både i bibeln och hos historikerna.

Bibeln berättar om hungersnöd ”över hela världen…på Klaudius tid” (Apg 11:28). Väldigt hårt drabbade av denna hungersnöd blev församlingarna i Judeen. Vi ser det 1 Kor 16:1-5; Rom 15:25-28.

Detta ledde till att man hade insamlingar till de heliga i dessa regionerna så att de kunde få mat att äta

Inte bara bibeln talar om hungersnöd utan även historikerna bekräftar att det Jesus sade skulle ske faktiskt skedde. En historiker Suetonius nämner det, och även en som heter Tacitus talar om att ”skörden hade slagit fel, vilket ledde till hungersnöd.”. Eusebius nämner att det förekom hungersnöd i sin tid i Rom, Grekland och Judeen.

Så det förekom hungersnöd på den ena platsen efter den andra innan år 70 då templet föll och Israel förintades.

Men Jesus talar också om Jordbävningar på den ena platsen efter den andra.

Tacitus talar om jordbävningar i Rom och att ”tolv folkrika städer föll i ruiner” på grund av jordbävningar.

Seneca skrev år 58 e.Kr.: ”Så ofta städer i Asien och Achaea har fallit genom en förödande stöt! Så många städer som har blivit uppslukade i Syrien! Så många i Makedonien! Så ofta Cypern har blivit förstört genom denna olycka! Så ofta Pafos har lagts i ruiner! Nyheter har ofta nått oss om förstörelse av hela städer på en gång”. Han nämner om jordbävningen i Campania under Neros regering. År 60 e.Kr. blev Hierapolus, Colosse och Laodicea förstörda. Pompeii blev till stor del skadat genom jordbävning år 63 e.Kr. Jordbävningar uppstod på Kreta, i Apamea, Smyrna, Miletus, Chios, Samos och Judeén. ” – Ralph Woodraw

Vi ser även slutligen i uppenbaresleboken 11:13 ” I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen. ”

I kontexten här talar det om de två vittnerna i Jerusalem så jordbävningen här som dödade en tiondel av staden var just i Jerusalem.

Även denna jordbävning inträffade innan år 70.

John Wesley skriver i sina bibelkommentarer :

We have here an unanswerable proof that this city is not Babylon or Rome, but Jerusalem. For Babylon shall be wholly burned before the fulfilling of the mystery of God. ” And there were slain in the earthquake seven thousand men – Being a tenth part of the inhabitants, who therefore were seventy thousand in all

Så på den tiden bodde det runt 70.000 i Jerusalem och en tiondel av det är 7000. Precis den summan som nämns i uppenbarelseboken.

Så det är tydligt att innan år 70 var det precis som Jesus hade profeterat ”Jordbävningar på den ena platsen efter den andra”. Det kan man knappast säga sker idag i.a.f. i samma grad som då..

Jesus går vidare i vers 9 : ” Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. ”

Att de blev förföljda behöver jag väl knappast bevisa utifrån skriften för det var ju tydligt. Det intressanta här är dock att han säger att de skall bli misshandlade i synagogorna. Synagogorna var ju de judiska böneplatserna. Så det är uppenbart att Jesus talar specifikt till judarna här. Men det betyder ju inte heller att inte vi blir förföljda. Som kristen får man alltid räkna med att bli förföljd. Men just i denna texten riktades det speciellt till hans lärjungar eftersom just synagogan är det som nämns.

Vi läser i Apg 8:1 att de mötte ”svår förföljelse”. Och i Apg 22:19 ser vi fängslade och gisslade överallt i synagogorna” . Så här ser vi hur Jesu ord om att det skulle ske inne i synagogorna blev uppfyllda.

I vers 10 går Jesus vidare med att säga ” Men först måste evangeliet predikas för alla folk”

Spontant så kanske man tänker: Ja, men det har väl ändå inte skett?

Det sägs av historiker att detta också skedde innan Jerusalem och templets fall.

Uppenbarligen omfattade detta romarriket och även avlägsna England. Newton säger: ”Det är absolut säkert att kristendomen planterades i detta land under apostlarnas tid, före Jerusalems förstörelse”. Eusebius och också Theodoret förklarar för oss att apostlarna predikade evangeliet i hela världen, och att några av dem ”korsade oceanen och anlände till de Britanniska öarna”.

Vi kan följa i Apostlagärningarna hur evangelium gick ut. Det började i Jerusalem, gick ut i Samarien för att sedan nå ut över hela världen.

Paulus själv bekräftar att evangelium har nått ut i hela världen :

Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium 6 som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt. ” – Kol 1:6

om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna. – Kol 1:23

Jesus fortsätter i vers 11 : När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. 12 En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 13 Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Dessa versar talar om den förföljelsen som de skulle möta när de bar fram evangelium. Men att de inte behövde bekymra sig vad man skall säga utan allt kommer att ges i den stunden.

När ni ser ‘förödelsens styggelse’* stå där han inte skulle stå – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. 15 Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, 16 och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 17 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 18 Be att det inte händer på vintern. 19 Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma.

Vi kan se här 3 saker.

  1. Förödelsens styggelse
  2. De skulle fly upp i bergen
  3. En stor vedermöda.

Nu börjar Jesus tala om vad som skulle komma över Israel. Han hänvisar först till Profetens Daniel profetia om ”förödelsens styggelse” i vissa översättningar

Vi läser i Dan 9:24 Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste..

Så dessa årsveckor var bestämda över ”ditt folk” d.v.s Israel på den tiden och även över ”den heliga staden” d.v.s. Jerusalem. Genom hela kapitlet har Jesus talat om Templet och Jerusalems fall och denna vedermöda var nu det som skulle fullborda hela Daniels profetia.

Förödelsen styggelse syftar mest troligen på de hedniska arméerna som skulle komma och omringa Jerusalem. Vi läser detta i parallellstycket i Lukasevangeliet :

Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta, att dess ödeläggelse är nära. Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen…Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna” (Luk 21:20-24).

Så när de ser födelsens styggelse stå där de inte skall stå. d.vs. När de ser de romerska armeérna omringa staden vilket de inte gjorde annars. Då skall ni som bor i Judeen fly upp i bergen.

I parallell stället I Matteus används ”stå på helig plats”. Ordet för plats här i grekiskan är topos vilket alltså inte alls syftar på templet som en del säger, utan kan betyda ödemark eller läge, och ordet topografi kommer därifrån. Så det som skulle stå på heliga plats eller inte stå på sina plats hade alltså inget med templet att göra utan syftar troligen på de romerska armeérna som skulle omringa Jerusalem på ödemarken utanför staden..

De fanns romerska arméer lite här och var på den tiden men när de stod där de inte skulle eller som vi läste i Lukas 21. När du ser dem omringa staden då skall ni fly.

Det intressanta med detta att fly upp i bergen berättar historiken Josephus att när de romerska armeérna hade omringat staden så helt plötsligt var de tvungna att retirera sig tillbaka för att hämta förstärkning. Judarna blev styrkta av detta och trodde att de hade vunnit. Men Jesu lärjungar mindes Jesu ord om att när ni ser Jerusalem omringas av hedningarna skall ni som bor upp i Judeen fly upp i bergen.

Så de kristna med Jesu ord i tankarna gav sig av från Judeen och Jerusalem och flydde upp i bergen.

Vi ser också i vers 18 att de skulle be att detta inte skedde på vintern. I parallellversarna säger Jesus ”be att det inte sker på sabbaten”. Vilket också styrker att det handlar om Israels och templets fall. För sabbaten vår något unikt för judarna och Israels folk. Hade det gällt oss svenskar i dag hade nog inte Jesus uppmanat oss att be att det inte sker på Sabbaten, för vi har ingen sabbat här.

Det tredje Jesus säger är att det skall bli ett stort lidande eller vedermöda, ett sådant lidande som Israel aldrig hade sett tidigare.

Josefus, den judiske historikern, var ögonvittne till den ojämförliga vedermödan som slutade med Jerusalems fall och förstörelse år 70 e.Kr. Hans detaljerade och vetenskapliga redogörelse, Judarnas krig, publicerades omkring år 75 e.Kr, medan händelserna om vilka han skrev fortfarande var i färskt minne hos tusentals. Hans berättelse ger oss en underbar bekräftelse av den profetia som Jesus gav, även i detaljer. Eftersom han inte var kristen, kan ingen anklaga honom för att snedvrida sitt material för att passa profetian. Hänvisningarna som vi kommer att ge i redogörelsen som följer är från Josefus.

Motsättningarna i Jerusalem började med meningsskiljaktigheter mellan judarna och romarna. Det fanns också meningsskiljaktigheter mellan judar – vissa stödde ett uppror mot det romerska styret, andra hoppades på en fredlig uppgörelse. De som stödde ett uppror tog till våld och började döda dem som hade motsatt uppfattning. Trupper sändes dit för att ta kontroll över folkmassan. Kriget var igång! Inte bara i Jerusalem, utan i hela landet rådde ostabilitet.

I Jerusalem var de i det revolterande partiet kända som seloter. De ”anföll människorna (som var av annan uppfattning), som en skock orena djur, och skar av dem halsarna”. På detta sätt dödades 12.000 av de mera framstående invånarna. ”Skräcken hos allt folket var så stort, att ingen hade modet att varken gråta över den anhörige, eller begrava honom…de som sörjde över andra gick snart samma död till mötes, som dem som de sörjde över”.

Slakten fortsatte tills ”det yttre templet var helt nedblodat, och på den dagen såg de 8.500 döda kroppar där”. Inkluderat i detta antal var ”de som litet tidigare hade burit de heliga klädnaderna och anfört den offentliga gudstjänsten, vilka kastades ut nakna till föda för hundar och vilda djur”. Även de som kom för att offra blev slaktade ”och utgjöt på altaret…sitt eget blod; tills främlingars döda kroppar blandades med deras egna landsmäns, och hedningars med prästers, och blodet från alla sorters lik bildade sjöar på själva förgårdarna”.

Ljudet från de som stred var också utan avbrott, både om dagen och natten; men klagoljuden från de som sörjde överträffade det förstnämnda…deras olyckor kom oupphörligt, den ena efter den andra…Men angående de upproriska själva, så stred de mot varandra, medan de trampade på de döda kropparna som låg hopade på varandra. Deras ursinniga raseri över kropparna som fanns under deras fötter blev ännu våldsammare…och när de hade beslutat sig för något, utförde de detta utan förbarmande, och sparade inte på någon metod avseende tortyr eller grymhet”.

Inte undra på att Jesus sa: ” I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn” (Luk 23:28). – han visste att allt detta skulle drabba den generationen! Många judar dödades av judar, inte av fienden utanför murarna. Josefus säger att judarna ”aldrig fick utstå någonting från romarnas sida som var värre, än det lidande som de förorsakade varandra”. Detta vansinne visar giltigheten i Jesu ord när han liknade det släktet vid en människa besatt av onda andar (Matt 12:43-45).

Tillgången på mat var knapp innanför stadens murar. Många judar, som tog risken att ge sig ut om natten i jakt på mat tillfångatogs, ”och torterades med all slags tortyr”, och korsfästes sedan i åsynen av dem på murarna. Omkring 500 varje dag blev sålunda dödade tills antalet slutligen blev så stort, att det inte fanns plats nog för korsen, och inte heller nog med kors för offren. Ofta blev flera fastspikade på samma tortyrpåle. Föreställ er tortyren av dem som kunde se eller höra sina kära torteras på detta sätt nära murarna. Många fick sina händer avhuggna.

Sedan tilltog hungersnöden och förtärde människorna i hela hushåll och familjer; övervåningarna var fyllda med kvinnor och barn som låg döende i hungersnöd; och gränderna i staden var fyllda med äldre människors döda kroppar; en slags dödens natt hade drabbat i staden….Eländet i Jerusalem växte sig alltså större dag för dag…de många liken som låg i högar på varandra var fruktansvärda att se, och gav ifrån sig en pestartad stank”.

Antalet som dog av hungersnöd i staden var ofantligt, och deras lidande var outsägligt. För om så mycket som en skugga av något slags mat dök upp någonstans, startade ett krig direkt och de käraste vänner stred med varandra om det….Barn tog munsbiten som deras fäder åt ut ur deras munnar, och vad som var ännu mer beklagansvärt, var att det gjorde också mödrarna mot sina barn; och när de som var nästan döda höll på att förgås under deras förtryck, hade de inga betänkligheter när de tog från dem de sista droppar, som skulle kunna ha räddat deras liv….

De upproriska…uppfann också fruktansvärda tortyrmetoder för att få fram var mat kunde finnas, och dessa var: att täppa till ingången till könsdelarna på de ömkansvärda stackarna, och att köra in vassa pinnar i deras bakdelar! och en man tvingades att uthärda vad som är fruktansvärt att ens höra”.

En framstående kvinna dödade och stekte sitt gossebarn. När hon hade ätit hälften, gömde hon den andra halvan. När vissa upproriska judar kände doften av stekt kött, hotade de att skära halsen av henne, om hon inte visade dem var det fanns. Hon avtäckte då den återstående delen av kroppen, och sa: ”Kom och ät av detta kött; jag har ätit av det själv! Låtsas inte vara mer ömsinta än en kvinna, eller mer medlidsamma än en mor”. Men till och med de härdade männen förskräcktes vid åsynen och lämnade skakande huset.

Helt viss uppfyllde dessa saker den profetiska varningen som gavs flera år tidigare: ”Herren skall skicka över dig ett folk fjärran ifrån…utan försyn för de gamla och utan misskund med de unga…Och då skall du nödgas äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar…En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sådan yppighet och veklighet, att hon inte ens försökte sätta sin fot på jorden, hon skall då så missunnsamt se på…sin son och sin dotter…ty då hon nu lider brist på allt annat, skall hon själv i hemlighet äta detta. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i dina portar”.

I sitt att fly från staden, svalde vissa bitar av guld för att obemärkt ta med dessa. När detta blev känt, skar soldaterna upp dem i sitt sökande efter guld. ”Inte heller verkar det som om något elände som drabbade judarna var värre än detta, eftersom på en natt omkring 2.000 av dessa desertörer blev på detta sätt uppskurna.”

Vad vi läser här är kanske osmakligt men det var profeterat och detta var det straffet Gud slog Israel och Jerusalem med för att man korsfäste Jesus. Detta var vad vi kallar för den stora vedermödan..

Jesus fortsätter : Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens makter skall skakas.

Nu kan det verka som att Jesus byter ämne och börjar tala om Jordens undergång och Jesu återkomst.

Men vi får komma i håg sammanhanget och vad kapitlet handlar om. Det handlar om Israels och Jerusalems förstörelse. Lärjungarna frågar när skall detta ske? Och Jesus svarar på deras fråga. Jesus byter helt plötsligt inte ämne utan talar ännu om samma sak.

För vi läser Men i de dagarna, efter denna nöd.

I parallellstycken står det ”strax efter denna nöd”.

I de dagarna” betyder just i de dagarna och inte 2000 år senare. Så vad Menar Jesus med detta?

skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens makter skall skakas.”

Vi som läser detta kanske tolkar ut något helt annat här men faktum är att detta språk används vid flera tillfällen i bibeln när det talar om dom över städer eller nationer.

Vi läser till exempel i Jesaja profetia om Babel I Jes 13:9;10;13

Se, HERRENS dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede,
för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där.10 Ty himlens stjärnor och stjärnbildersänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte.

Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar –
genom HERREN Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag. ”

Vi ser här hur profeten talade på precis samma sätt om när Gud skulle döma Babel.

Gud skulle ödelägga Babel och utrota syndarna där och så ser vi hur stjärnorna skulle inte mer ge sitt ljus, solen skulle förmörkas och månen inte lysa mera.

Detta är precis samma språk som Jesus använde om Israel och Jerusalems fall. Gud skulle göra med Israel som med Babel och använder precis samma språk i NT som i GT.

Vi läser även i Mika 3:6 om hur Gud skulle straffa de falska profeterna ” Därför skall en natt utan syner komma över er,  och mörker utan spådomar. Solen skall gå ner över profeterna och dagen bli mörk över dem. 

Solen gå ner eller förmörkas, stjärnor som faller eller inte lyser, månen som inte lyser och himlen som skakas. Allt detta är domspråk som symboliserar att Gud kommer att döma något.

Vers 26. ”Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.”

Även denna vers kan tolkas som att Jesus kommer åter på jordens yttersta dag. Det är sant i sig men det är inte vad just denna text handlar om. Utan vi finner precis samma språkbruk i G.T när Gud skulle komma bland molnen i dom eller något annat.

I vissa fall ser vi hur Gud kommer ner bland molnen för att tala med Mose.  Då steg HERREN ner i molnskyn och talade till honom – 4 Mos 11:25

I andra fall kommer han bland molnen till dom ”Se, HERREN far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten ” – Jes 19:1. I engelskan står det ”
 Behold, the LORD rideth upon a swift cloud, and shall come into Egypt. D.v.s Han rider på molnen eller kommer med molnen till Egypten. I denna vers var det för att döma Egypten som Herren kom ridandes på molnen.

Varken i Moses eller Egyptens fall menades det Jesu Återkomst när det talades om att komma bland molnen, utan det handlade om att Gud skulle besöka.

Så när vi läser att judarna skulle se Herren komma bland molnen med stor makt och härlighet så syftar det på att han skulle komma till doms över Israel och Jerusalem.

I vers 27 säger Jesus : Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

Denna vers tolkar en del som att när Jesus kommer åter skall han samla allt sitt folk. Men åter igen texten handlar inte om Jesu återkomst utan om templets och Israels förstörelse. Det finns andra texter som handlar om Jesu återkomst.

Änglarna här syftar troligen på evangelieförkunnare eller pastorer.

Det används ordet änglar på andra ställen i NT om just pastorer.

Vi ser detta i uppenbarelseboken kap 2.

 Skriv till församlingens ängel i Efesus” ,  Skriv till församlingens ängel i Smyrna , Skriv till församlingens ängel i Pergamus ”

Ängel här syftade alltså på en församlingsledare eller vad vi kallar för Pastor. Så en ängel i bibeln behöver inte alltid vara vad vi kallar tänk som en Ängel.

Vad vers 27 säger är att Evangelium skall nu efter templets och Israels fall spridas ut överallt och Guds skall samla in sina utvalda genom sina änglar d.v.s, pastorer eller förkunnare.

Vi kan göra en parafras så här för att förstå det lättare : Och då skall han sända ut pastorer och evangelieförkunnare och frälsa de som är utvalda till frälsning från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

Jesus ger alltså ett löfte om att församlingen skall utökas och bli större och större efter att Israel har blivit förstört.

Jesus börjar nu knyta ihop säcken och säger i vers 28-30: Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. 30 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.

I kapitel 11 hade han talat om ett fikonträd som han hade förbannat. Detta syftade på hur Israel och Jerusalem skulle förstöras. Det fikonträd som en gång hade blommat skulle nu vissna. Så Jesus använder fikonträdet som illustration igen.

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.

På samma sätt som man kan se att sommaren är nära när fikonträdet blommar kunde judarna veta att detta som Jesus hade profeterat var nära när de såg tecknen uppfyllas som Jesus hade nämnt. Sedan säger Jesus i vers 30 ”Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.”

Detta släkte översätts ofta med denna generation. Så den generationen som Jesus talade till just då runt cirka år 30 skulle alltså inte dö förens de såg denna profetia gå i fullbordan. Jesus stod vid dörren för att döma Israel och det blev fullbordat.

Vilket också skedde år 66-70 efter Kristus. En generation efter Jesus profeterade att det skulle ske. Allt som Jesus profeterade gick alltså i fullbordan.

En del tolkar in här att detta släkte är judarna och att Jesus skall komma tillbaka en generation efter att Israel finns på kartan igen. Problemet är att det har gått mer än en generation redan så jag finner denna tolkning mycket mera trovärdig än deras.

Vi kan alltså lära oss att vi kan lita på Jesu ord i bibeln. Det blir som han har sagt och dagens text tillsammans med historieböckerna vittnar om att det är sant..

Vilket Jesus också säger i vers 31”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.

32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”

Men exakt när detta med Israels och Templets fall skulle ske visste inte Jesus exakt och inte heller änglarna utan endast Gud visste det.

33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”

Slutligen finner vi att de skulle vaka och be för de visste inte exakt när detta skulle ske. Jesus ger en liknelse om att vaka genom ett exempel med en Herre i ett hus som reser bort. De behövde vaka och se upp för när romerska arméerna skulle komma för de visste inte om det skulle ske på dagen eller på natten. De skulle de vara beredda att fly upp i bergen när de såg de komma. Be skulle de också göra, be för vad Jesus sade tidigare att de inte skulle behöva fly under vintern eller Sabbaten.

Applikation :

Det första vi kan lära oss idag av denna text är att : Jesus sade till dem: ”Se till att ingen bedrar er. 6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. v.21”Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.

Det är vårt ansvar att se till att ingen bedrar dig med falska läror. Jesus säger att många skall komma i hans namn och säga ”Jag är messias” När de säger att ”jag är Messias” kan betyda två saker antingen att de kallar sig själva Messias eller de själva säger om Jesus att han är Messias.

Bara för att någon bekänner Jesus eller gör lite under och tecken betyder det inte att de är kristna utan de kan vara en bedragare. I matt 7:21-23 läser vi att många skall kalla Jesus Herre, Herre och utföra stora under och tecken och profetera, men ändå känner inte Jesus dem utan de är falska bekännare som inte tror på evangelium.

Det är vårt ansvar att inte bli bedragna av falska förkunnare som kommer med ett annat evangelium och ibland även med under och tecken och profetior. Eftersom det är ett bedrägeri är det ju listigt och ibland svårt att upptäcka. Se upp!.

Det andra vi kan lära oss är När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta..

Ofta i dag hör vi om krig och även rykten om krig. Bli in skrämda av sådant utan Gud har allt i sin hand. Precis som han öppnade en väg i bergen för Jesu lärjungar på den tiden när kriget bröt ut. Kan han i dag i sin suveränitet göra precis samma sak med sina lärjungar.

Gud hade en utväg för sin barn redan förberedd och allt var i hans hand. Glöm inte att domen mot Israel kom just från Gud genom romarna. Om Gud sänder domen så ser han även till att skydda de rättfärdiga som Jesus redan har tagit domen i deras ställe.

Det tredje vi kan lära oss idag

Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.”

Som en lärjunge till Jesus skall du inte förvänta dig att bli populär utan det kommer alltid att finnas dem som hatar dig. Egentligen är det Kristus de hatar. I Rom 1:30 står det att människan är Gudshatare. Så bli inte förvånad om du blir utsatt för hat och förföljelse. 

8 thoughts on “Den stora vedermödan, templets fall och Jesu ankomst – Mark 13

  1. Björn bloggaren juni 11, 2014 / 00:11

    Hej Josef!
    Jo detta har jag läst flera gånger och ju mer jag läser det han skriver, desto mer övertygad blir jag om att han har rätt.
    Problemet är att de flesta troende har blivit indoktrinerade med läran om att en stor vedermöda kommer. De väntar på denna vedermöda, som dock redan har skett.
    När man då försöker påvisa detta på en del bloggar, så menar en del att detta är irrläror och det avvisas som irrlära.
    Det Jesus säger missar man, att det skall vara som i Noaks dagar, det skall alltså inte vara en vedermöda innan, utan allt skall vara som vanligt och ingen skall vänta sig att Jesus kommer.
    Detta budskap om att vedermödsläran inte stämmer bör predikas, för den är som jag ser det falsk och vilseleder de troende.
    Bb

    • sembrano juni 11, 2014 / 07:27

      Läser man äldre bibelkommentarer så är alla överens om att vedermödan har redan inträffat vid templets fall år 70.

      • Björn bloggaren juni 11, 2014 / 08:35

        Sembrano!
        Hur kan det då komma sig att de flesta väntar på en annan stor vedermöda i vår tid?
        Bb

      • sembrano juni 11, 2014 / 08:54

        Det har väl börjat i mindre skala under 1800-talet. Sedan har det kommit mer och mer med åren

  2. TW juni 12, 2014 / 13:12

    Hur tolkar du 2 Tess 2 i detta sammanhang? Vem är denna laglöshetens människa som hålls emot?

    • sembrano juni 12, 2014 / 14:12

      Hej, Ja den versen har inget med ”vedermödan” att göra. Utan det som vi brukar kalla den stora vedermödan placerade Jesus vid templets fall (Mark 13 och Lukas 21). 2 Thess 2 är en annan händelse en del menar att det är påven som sitter i Guds tempel men jag håller nog inte med om det utan ser den som en framtida händelse som sker innan Jesus kommer åter. /josef

  3. TW juni 13, 2014 / 21:26

    Okay, men det var ju inte svar på min fråga. Vem/vad är det som gör att inte laglöshetens människa kan träda fram. Inte kan det väl vara påven?

    • sembrano juni 13, 2014 / 21:44

      Det vet jag inte men vad har din fråga med detta att göra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s