Predikan av Josef Löwdin

21/8-2016, Göteborg

 

Föreställ dig för ett ögonblick att du vore funktionshindad och helt beroende av andra för att ens kunna förflytta dig. Föreställ dig för ett ögonblick att du bor i ett fattigt land utan socialtrygghet.

Du kan inte arbeta för din egen föda och är helt beroende av andra människor för att ens överleva.

Föreställ dig att du även har en dödsdom satt på ditt liv eftersom du tillhör fel släkt. Föreställ dig även att samhället ser ner på dig som om du vore en hund och ingenting värt.

Föreställ dig att du dessutom kommer från en plats som är inget speciellt.

I dagens text möter vi en man om heter Mefiboset. Han var i precis en sådan situation.

1 David frågade: ”Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?” 2
Nu hade Sauls hus haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man till David. Kungen frågade honom: ”Är du Siba?” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” 
3 Kungen frågade: ”Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?” Siba svarade kungen: ”En son till Jonatan finns ännu kvar, en som är förlamad i fötterna.” 4 Kungen frågade: ”Var finns han?” Han svarade: ”Han är nu i Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.” 5 Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar. 6
När Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: ”Mefiboset.” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” 
7 David sade till honom: ”Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill ge dig tillbaka din farfar Sauls alla jordagods, och du skall alltid äta vid mitt bord.” 8 Då bugade han sig och sade: ”Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?” 9
Därefter kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: ”Allt vad Saul och hela hans hus ägde har jag gett åt din herres son. 
10 Du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son skall ha bröd att äta. Men Mefiboset, din herres son, skall alltid äta vid mitt bord.” Siba hade femton söner och tjugo tjänare,11 och han sade till kungen: ”Din tjänare skall göra allt som min herre konungen befaller sin tjänare.” Och Mefiboset åt vid Davids bord som en av kungens söner. 12
Mefiboset hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefibosets tjänare. 
13 Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, ty han åt alltid vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.

Det fanns väldigt starka band mellan David och Sauls son Jonathan. Ja, inte vi finner någonstans i skriften där två personer har ett så starkt band och en så stark kärlek till varandra.

Vi läser till exempel i 1 Sam 1:26 ”Jag sörjer dig, Jonatan,
min broder.
 Du var mig mycket ljuvlig. Din kärlek var mig underbar, mer än kvinnors kärlek. ”

David beskriver sin relation till Jonathan som starkare än kvinnors kärlek. Trotts att de kom från två olika familjer och David sågs som en rival till Jonathans Pappa. Så hade de ett starkt band mellan sig.

På grund av deras starka kärlek till varandra ingick de ett förbund.

Så slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: ”Herren skall ställa Davids fiender till svars.” Av kärlek till David svor Jonatan på nytt sin ed till honom, ty han hade honom lika kär som sitt eget liv. ”- 1 Sam 20:16-17

Davids och Jonathans relation var alltså ett förbund och de höll varandra kära. Det är utifrån denna relation som David nu söker efter kvarlevor i Sauls hus.

David frågade: ”Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?” (vers 1.)

David ville visa godhet mot Sauls hus på grund av sin relation till Jonathan. Det var alltså inte på grund av Saul som han ville visa godhet utan på grund av Jonathan.

För att David skulle kunna finna någon kvarleva av Sauls hus och visa sin godhet mot den personen så hämtade man nu en man som hette Siba. Siba hade tidigare varit en tjänare i Sauls hus och var som hade bäst koll på Sauls nuvarande hus.

När David frågade Siba i vers 3 ”Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?”. Svarade Siba att en av Jonathans söner Mefiboset fanns kvar i livet.

De hämtar denna Mefiboset och för honom till David.

Denna Mefiboset var son till Jonathan och kom i från Sauls hus.

Det fanns ingen naturlig anledning för David att visa sin godhet mot någon inom Sauls Hus. Men det är precis vad han hade bestämt sig för att göra.

David visar sin godhet mot denna Mefiboset genom att ge tillbaka all den mark som Saul hade ägt och han lät även Mefiboset äta vid Davids bord i Davids hus.

Denna marken som David gav till Mefiboset skulle försörja hans barn och kommande efterkomlingar.

Men även Siba, Sauls tjänare fick del av marken för hans söner samt hans tjänare skulle få äta av skörden.

Vi måste förstå att på den tiden livnärde man sig på jordbruk. Man hade egna åkrar av olika slag som man brukade och skördade ifrån för att försörja sin familj.

Det var alla Sauls gamla åkrar som han nu fick ta över och vi kan anta att det var rejält med mark då kungarna ofta var rika och hade mycket mark.

Jag vill nu lyfta fram tre saker som vi finner i denna texten :

  1. Davids Agerande mot Mefiboset och hur Gud agerar med syndare
  2. Mefibosets respons till Davids agerande och en syndares respons till Guds agerande.
  3. Davids godhet, Guds godhet

1.Guds agerande mot syndare

Vi finner hur David måste aktivt söka upp Mefiboset. Det är mycket troligt att Mefiboset gömde sig undan David någonstans i landet på grund av rädsla att bli dödad.

Jag vet inte om du har sett någon film eller läst någon historiebok som beskrev hur det var förr i tiden. Om vi bara går tillbaka till våran egen historia här i Sverige så hade vi vikingarna förr i tiden.

Dessa vikingar styrdes av Jarler. För att en ny familj skulle kunna bli Jarl så behövde man döda den gamla Jarlen och då fick man ta över ledarskapet i vikingabyn.

När man den gamla jarlen hade dött så brukade man rensa upp och döda alla ättlingar till den förra jarlen. Så här har det även varit i många kulturer och länder förr i tiden och även under Davids tid fungerade det så i många länder.

Mefiboset låg säkert därför och gömde sig någonstans i fruktan för sitt liv. David borde kulturellt sett ha sökt upp Mefiboset och dödat honom för att helt utplåna Salus hus.

Men att just David söker upp honom och här av andra orsaker, så finner vi en fantastisk biblisk sanning om hur Gud söker upp syndare.

Vi finner nämligen i bibeln att människan befinner sig på flykt undan Gud och söker inte efter honom.

Redan när synden kom in i världen så var det första människan gjorde efter att ha syndat var att fly undan Gud.

Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. 

  • 1 Mos 3:8

Ett annat välkänt ställe är Rom 3:11

Ingen söker Gud”.

Människan i sitt naturliga tillstånd söker inte efter Gud, man kan söka efter en egna hemmasnickrade Gud som passar in i ens egna filosofier och tankar, men man söker inte efter bibelns Gud.

Ett exempel på en man som inte sökte Gud var Saulus som senare bytte namn till Paulus.

Han var välkänd bland de troende på sin tid för att han förföljde och dödade de Kristna.

Paulus själv säger att han var en Farisée och tränad av Gamaliel (Apg 22:3-4). Han beskriver sig själv som en ivrig tjänare åt Gud.

Men Han tjänade inte den sanne Guden utan han hade en avgud och förföljde de som tillbad den sanne Guden.

Han sökte inte efter Gud utan när han var på väg till Damaskus för att döda de sanna lärjungarna så var han inte en sökare utan en mördare. Han trodde redan han hade funnit den rätta vägen och gjorde de rätta sakerna.

Han trodde redan han tjänade Gud och kunde allt om lagen och Guds vägar. Men oj så fel han hade istället är det Gud som söker upp honom och frälser honom.

Paulus får på vägen se ett ljus och blir omvänd till Jesus Kristus. Den som Paulus hade förföljt hade nu aktivt sökt upp honom och visat sig för honom.

Vi finner i Luk 19:10 hur Jesus säger att det är han som söker upp de förlorade Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.

Jesus säger om sig själv att han komma för att SÖKA UPP och frälsa det som var förlorat. Han säger inte att han blev tillgänglig för sökare utan att han själv skall söka upp det som är förlorat.

Vi finner i Lukas 15 i liknelserna om det förlorade fåret och liknelsen om det förlorade myntet.

Båda liknelserna handlar om hur något som var förlorat sökes upp. När en kvinna tappade sitt mynt så vände hon upp och ner på huset för att finna myntet.

Den gode herden hade 100 får och ett sprang bort. Då gick herden utan för att uppsöka fåret och han gav inte upp förens han fann det.

Det är Gud som söker upp syndaren och inte tvärtom. Syndaren flyr undan Gud med alla möjliga ursäkter.

Har du tänkt på det? När någons synd blir påkommen och det skrivs om de i tidningarna så brukar människan komma på bortförklaringar eller inte vilja kommentera etc. Det är för att man flyr undan ljuset.

Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. – Joh 3:20

Lever man i mörkret vill man inte komma till ljuset för då blir man avslöjad. Det står till att man hatar ljuset, vilket leder till att man flyr undan ljuset.

Istället är det alltid Gud som söker upp syndaren och tar initiativet.

Vi ser detta i dagens text att det var David som sökte upp Mefiboset, inte Mefiboset som sökte upp David.

David ville visa sin godhet mot Sauls hus och sökte därför upp Mefiboset.

David sökte också upp Mefiboset på grund av ett förbund han hade med Jonathan. Jag sade det i början att de var i ett förbund.

På samma sätt söker Gud upp syndaren på grund av ett förbund han har med Jesus. Detta förbund bestod i att Gud gav Sonen, Jesus Kristus ett folk.

Vi finner det om och om igen i Johannes kapitel 17 hur Gud har givit ett folk till Jesus som är hans och som kommer att bli frälsta.

Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.– Vers 2

Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. – Vers 6

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. – Vers 9

Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig – Vers 12

Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. – Vers 24

Lägg märke hur ofta Jesus säger att Fadern hade gett honom ”dem”. Fadern och Sonen var i ett förbund där Fadern ger de utvalda till Jesus och Jesus ger sitt liv för dem.

David var i ett förbund med Jonathan och därför kunde han visa sin godhet mot Mefiboset.

Samma godhet som Fadern visade Sonen, Jesus Kristus visar ha också mot dig, inte på grund av att du förtjänar det.

Mefiboset förtjänade inte Davids Godhet. Han var från Sauls hus och var på pappret Davids fiende. Han var dessutom halt och kunde inte gå.

Att inte kunna gå är ett funktionshinder där du är helt beroende av att andra hjälper dig.Mefiboset fick bli buren varje dag..

Det visar på en annan sanning som finns i evangeliet. Gud söker upp och väljer ut dem som ingenting är i denna världen.

I andras ögon var Mefiboset ingenting. Han kunde inte gå och fick bäras fram. Han var från Sauls hus och borde fått en dödsdom. Han kom från en plats som hette ” Lo-Debar” (Vers 4. ).

Lo-Debar låg i Gilead och betyder bokstavligen ”inget bete”. Mefiboset var alltså både lam och utstött och hade fått en dödsdom och bodde dessutom i ett ställe som heter inget bete. Ingen Mat.

Men Gud har utvalt de svaga till att ärva Guds rike.

Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud . (1 Kor 1:27-29)

Gud söker upp och väljer ut det som är dåraktigt och svagt i världens ögon för att låta de visa stå där med skam. Ja det som är föraktat av de starka det väljer Gud ut och söker upp.

Vi finner redan att Jesu lärjungar var inte de högt uppsatta i samhället. De var fiskare och tullindrivare och hade yrken som var föraktade av de starka och visa. Han utvalde de fattiga till att bli rika i tron.

Just en sådan var Mefiboset han kunde inte gå och inte ens själv på egen hand ta sig till kungens bord utan behövde att någon bar honom.

Han behövde hjälp. Han behövde bli uppsökt och framburen. Precis så agerar Gud med syndare.

Han söker upp hjälplösa syndare som måste bäras fram!!.

Men inte bara det. Mefiboset fick även äta vid kungens bord. Han blev upphöjd till något fint. Det var inte vem som helst som fick ära vid kungens bord och speciellt inte varje dag!!!

Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
 – Upp 3:20

De som Jesus har sökt upp, och öppnat dörren för Jesu, får hålla måltid med Jesus varje dag. Det var därför Jesus åt och drack så mycket med syndare.

Fariséerna anklagade Jesus för att han åt och drack med syndare. Men Jesus svarade: ”att han kommit för att söka upp syndare och frälsa dem”.

Himmelriket beskrivs av Jesus själv som en måltid. Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. ” – (Matt 8:11).

Jesus berättade även en liknelse i Luk 14: 15-24 :

En av gästerna som hörde detta sade till honom: ”Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!” 16 Jesus sade till honom: ”En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många.17 När tiden för festen var inne, sände han sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.
18 Men alla började ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se den. Jag hoppas du ursäktar. 19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och ska ut och pröva dem. Jag hoppas du ursäktar. 20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, så därför kan jag inte komma.
21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev husets herre vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama. 22 Och tjänaren sade: Herre, vad du befallde är gjort, och det finns fortfarande plats. 23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt. 24 Jag säger er: Ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.


I vers 21 finner vi just att sådana som Mefiboset var inbjudna till Herrens måltid vid Herrens bord.

Blinda, Lama och handikappade.

I Himlen skall vi ligga till bords med alla de heliga detta på grund av att Gud söker upp syndare som oss och bär oss fram till bordet och låter oss dagligen äta.

David sökte upp Mefiboset för att visa sin godhet mot honom och låta honom äta vid Kungens bord. På samma sätt söker Gud upp syndare och låter dem äta vid himmelens bord.

Hur tacksamma borde inte vi vara att Gud sökte upp oss medans vi inte sökte honom?

Hur tacksamma borde inte vi vara att vi en dag skall få sitta vid himmelrikets bord och äta med Abraham och alla de andra heliga?

  1. Syndarens respons mot Gud

Vi finner hur Mefiboset reagerar mot David i denna texten och det är på samma sak vi skall gensvara mot Gud när vi kommer inför honom för att kunna komma in i himmelriket..

1. Ödmjuk

”Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?”

(Vers 8)

Mefibosets farfar hade förkastats av Herren, Han var dessutom funktionshindrad och förkastad av samhället. Därför kunde han inte annat än kalla sig själv en död hund. Han såg sanningen om sig själv och förnekade den inte.

Tänk på vad han säger för en stund ”en sådan död hund som jag”

När vi ser sanningen om oss själva och våran synd inför Herren. Så kan vi inte annat än att kalla oss ”döda hundar” .

Även de heliga i skriften hade en väldigt låg syn på sig själva. ”vi var avskyvärda ” (Tit ; 1:16; Tit 3:3) säger Paulus till Titus.

Paulus såg sig själv som avskyvärd innan han blev frälst. Det fanns inget i honom som Gud naturligt sett kunde älska. Allt var bara vidrigt och avskyvärt.

Man behöver komma inför Gud med ödmjukhet precis som publikanen i templet.

Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.  Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre.– Luk 18:13.

Han kom inför Gud med sina synder framför sig. Han insåg sina synder och han visste att Gud har makten att göra vad han vill med en syndare som honom.

Han var värd att dömas för sina brott och han hade en låg syn på sig själv, och det gjorde honom ödmjuk inför Herren.

Vad Herren vill ha är en ödmjuk och förkrossad ande och det är så man kommer inför Gud.

Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
– Ps 51:19

  1. Vördande

    När Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig”. – (Vers 6)

Mefiboset kom inför David på ett vördande sätt. Han bugade och föll ner på sitt ansikte. På samma sätt skall en syndare komma inför Gud.

Gud som är världens skapare och han är inte skyldig oss något. Det var han som gav oss livet och det är Han som uppehåller vårt liv. Du kan inte ens andas denna stund om det inte vore för Gud.

Publikanen kom inför Gud och vågade inte ens lyfta blicken mot Gud. Han hade största vördnad och respekt inför Herren, för han visste precis vem han var.

Vi finner gång på gång i skriften hur man böjde knän eller bugade sig för Kungar i gamla testamentet. Vi finner i nya testamentet hur man kom och böjde sig inför Jesus.

Vi finner Johannes mötte Jesus i en syn hur han föll ner på sitt ansikte så som död inför honom. Ett sant möte med Gud gör att vi vördar honom och varje gång vi kommer inför honom skall vi komma med vördnad.

  1. Underordnande

    David sade: ”Mefiboset.” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” – vers 6

Mefiboset säger till David att han är hans tjänare. Tjänare är någon som står i en annans tjänst och gör vad mästaren säger till en att göra.

Till exempel en arbetare på en arbetsplats är en tjänare för sin arbetsgivare. V skall se oss själva som tjänare åt Gud. Apostlarna sade om sig själva ”Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, ” (Apg 4:29)

Paulus uppmanar oss att vara Kristu tjänare ”Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi tjänare som gör Guds vilja helhjärtat. ” – Ef 6:6

Vi skall alltså inte bara se oss som tjänare utan var underordnade Gud i allt vi gör. Jesus är vår Herre och vi är hans tjänare och vi skall lyda honom i allt.

För att kunna komma till Gud behöver man alltså ge upp att tjäna sina egna lustar och synder och vända sig till honom för att tjäna honom.

Vi behöver se Gud som Gud och var hans tjänare. Precis som Mefiboset såg David som en Kung och såg sig själv som hans tjänare.

  1. Davids godhet, Guds godhet mot oss.

David visade sin godhet mot Mefiboset genom att låta honom äta gratis varje dag av Kungens mat, vid Kungens bord och lät Mefibosets söner få Sauls gamla mark så att de kunde försörja sig.

Davids godhet mot Mefiboset är en av Andens frukt.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet” – Gal 5:22

Gud har enbart gjort gott emot oss och ger sina barn enbart goda gåvor. Vi förtjänade inte Guds godhet utan vi förtjänade Guds vrede och dom, Vi fick hela skulden efterskänkt, en skuld vi aldrig kunde betala tillbaka till Gud.

För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?
– Rom 5:6-10

Kristus visade oss sin godhet genom att han dog för oss medans vi ännu var Guds fiender. Gud var vår fiende och vi var hans fiender. Men Kristus visade sin godhet genom att dö för syndare som oss.

Vi som levde i uppror mot Gud och var slavar under syndens och orättfärdigheten. Guds godhet segrade över vår elakhet och vårt uppror mot Gud.

Jesus har dött för syndare, för att all synd skall kunna bli bortglömd och vi inte länge skall behöva vara som svaga under syndens slaveri.

Så som Gud har behandlat oss med sin godhet, likadant skall vi behandla vår nästa. Jesus kallade oss inte bara till godhet mot våra vänner utan han gick längre än så och sade att vi skall göra gott mot våra fiender.

Precis som David visade godhet mot sina fiender Sauls hus skall vi också visa godhet mot våra fiender.

Precis som Gud visade oss sin godhet genom att frälsa arma, svaga, blinda, halta syndare som oss, så skall vi visa Guds godhet mot våra fiender.

En kristen person skall vandra i godhet. Om vi har fått liv genom Anden så skall vi också vandra därefter.

Godhet är aldrig skild från Gud, så att göra gott är att göra Guds vilja. Men att inte göra gott är att synda. Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar. ” – Jak 4:17

Hur kan vi då rent konkret idag göra gott mot folk ?

Att göra gott innebär att fylla människans behov och givetvis är det största behovet att får höra evangeliet och undervisning från skriften.

Detta kan vi göra genom att nå ut med evangeliet till vår omgivning genom böcker, traktat, predikan, evangelisation, internet etc.

Men det stannar inte det även om det är viktigast av allt.

Utan vi kan även göra gott genom att mäta de som hungrar, besöka folk på sjukhuset eller i deras hem om de är sjuka. Klä dem med kläder som inte har sådana.

Lever vi så då uppfyller vi Kristi lag som säger ”Allt vad du vill att andra skall göra för dem, det skall du göra för dem”. Så i varje situation i livet tänk dig själv tanken. Om jag vore i den andres situation vad skulle jag vilja att han gjorde för mig?

-Det som du kommer fram till som svar, att du vilja att han gjorde för dig. Det skall du också göra för dem.

Det innefattar inte bara vad vi gör mot vår nästa utan även vad vi SÄGER till vår nästa och om vår nästa.

Låt oss därför vara ivriga att göra gott och be Gud om hjälp även idag att vi inte skall synda och stänga våra hjärtan mot de behövande.

Låt oss be…

Varningar för avfall

Publicerat: augusti 13, 2016 i Andakt, Hebréerbrevet
Etiketter:,

”Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? ” – Hebr 10:29

Författaren ger tre gånger varningar i sitt brev till hebréerna. Dessa varningar handlade om varningar för avfall. Men detta avfall beskrivs också mycket tydligt i texterna och i skriften när det talar om avfall. Avfall handlar alltid om de tre sakerna vi finner i denna text, som egentligen bara är en sak. Att förkasta evangeliet. Det första som behövs för att falla bort från Gud är att Förkasta Guds son. Man förkastar vem Jesus är som Guds son, Gud, Översteprästen. Det andra man förkastar är hans förbundsblod. Blodet han gav på sitt kors för våra synder en gång för alla och för att det inte mer skall behövas något blodsoffer för våra synder. Det tredje är att man kränker nådens Ande. Man förkastar nåden. Man behöver inte längre Guds nåd utan man är god nog i sig själv. Förkastar man detta så finns inte längre någon återvändå och man kan inte igen föras till omvändelse (Hebr 6:6). Man kommer inte tillbaka till Kristus igen.
Därför uppmanas vi gång på gång i skriften att stanna kvar i LÄRAN (1 Joh 2:24-25; Hebr 3:14; )
Men författaren avslutar också senare i kontexten med att ge ett löfte om att vi tillhör dem som blir kvar i tron och vinner det eviga livet (Hebr 10:29). Gång på gång finner vi löften från Herren i Skriften att vi skall bevaras ändå till slutet.
Jesus berättade en liknelse om fyra jordmånar i Markus kapitel 4. Alla de tre första grupperna var folk som hörde ordet men där ordet inte gick ner i deras hjärtan, utan de föll av. De hade inte förstått och insett sina synder inför Herren och deras behov av en frälsaren. Den fjärde gruppen dock var de som förstod och blev bevarade och bar frukt. Likadant är det här. Om man inte inser att man behöver en frälsare så kommer man för eller senare förkasta Guds son, förakta hans förbundsblod och kränka nådens Ande. Det är sådant författarens varnar för. Vi däremot som har Kristus som vårt enda hopp kommer att hålla ut intill slutet och bli bevarade. ”Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ” (Hebr 3:14 ) ; ”Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar. ” (Hebr 10:39)